#360 - ESP fokuserar på konkursen inom e-bränsle med Claes Fredriksson, Liquid Wind

Välkommen till Energistrategipoddens fokusavsnitt. Segmentet där vi fördjupar oss i aktuella och avgörande frågor som formar framtidens energilandskap.

[00:00] Niclas: Enligt Fuel EU Maritime ska sjöfartens bränslen bli stadigt renare. Växthusgasintensiteten ska ner 6% redan till 2030 och hela 80% till 2050. Och regelverket bär på en viktig klausul. Ligger andelen e-bränslen, RFNBO eller Renewable Fuels of Non-Biological Origin under 1% år 2031 tvingas branschen upp till minst 2% från 2034. Med tanke på sjöfartens volymer och det viten bolagen riskerar borde vi alltså se stora investeringar i produktion av till exempel grön metanol redan nu. Idag återförenas jag snart fyra år senare med Claes Fredriksson, vd för det numera konkursade Liquid Wind. Då, 2022, var tongångarna annorlunda. Flera stora bolag uttryckte ett tydligt behov av gröna bränslen och Liquid Wind var först ut ur startblocken i ett land med några av de allra bästa förutsättningarna att producera det. Men så blev det inte. Investeringarna uteblev och prioriteringarna förändrades hos kunderna. Idag hör vi Claes historia om vad som hänt de senaste fyra åren och om varför vi inte ser de investeringar som EU räknat med.

[00:01] Niclas: För satsningen låg rätt i tiden och hade stöd i lagstiftningen. Vad var det då egentligen som hände? Och hur reflekterar han kring det efteråt? Kul att ha dig med.

[00:01] Niclas: Claes Fredriksson, varmt välkommen tillbaka till Energistrategipodden.

[00:02] Claes: Tack så mycket.

[00:02] Niclas: Senast du var här var i början av september 2022 och det var delvis en annan värld. Det du beskrev då var att ett läge som där ni hade väldigt mycket färdigt att köra och att det enda som fattades var att stänga det här prisskapet på något sätt mellan att producera metanol med RFNBO, alltså förnybart. Och när du ser tillbaks på det i dag, hur låter det för dig?

[00:02] Claes: Ja, om du talar om prisskapet på själva slutprodukten mot en given köpare som vi tänkte då var shipping, så är prisskapet fortfarande kvar. Alltså, shipping har inte blivit mycket mer villig att betala extra. Med reservation förstås för Irankriget nu nyligen då priserna har gått upp. Men generellt sett på de tre, fyra åren som har gått va, så är shipping inte mer intresserade av att betala. De är inte heller intresserade av att köpa på långa kontrakt. Och det är de långa kontrakten, förutom då själva priset som är den nyckelfrågan. Vi måste få de långa kontrakten för att kunna finansiera själva anläggningarna va. Och där har vi inte sett någon skillnad egentligen. Och vi har inga, som jag ser det, inga stödmedel som har kommit. En sån här contract for difference som vi har talat om som har hjälpt oss fram att stänga det gapet. Och då är gapet kvar och då blir det inte finansiering utan anläggningar och då står vi egentligen mer eller mindre på samma ställe nu som vi gjorde då.

[00:03] Niclas: Du fick frågan då vad som oroade dig mest av mig, om det var finansieringen, kompetensen, teknikrisken, risken eller kundernas intresse. Och du svarade då, det var att det var egentligen inga problem med intresset, men kundernas förmåga att betala var det ni kämpade med hela tiden. Det var så du uttryckte det. Var det den oron som kanske till sist blev avgörande? Eller dök det upp någonting som du inte såg?

[00:03] Claes: Kunderna igen, shippingkunderna var då 2022 väldigt intresserade av att göra detta. Och då hade Maersk gått före redan 2020. De annonserade att de skulle bygga ett antal fartyg. Så det var ganska bra rusch på shipping på själva fartygssidan. De gjorde sina, eller man gjorde sina fartyg som var metanolfärdiga eller dual fuel metanol. Så där fanns det ett intresse. Sen, sen tror jag att alla på något sätt trodde att priserna skulle gå upp generellt sett va. Och när alla priser går upp, då åker shipping med. Shipping betalar ju vad som shipping behöver betala i stunden va. Men shipping betalar inte i förskott. Och jag tror att det vi inte riktigt såg, att det var ingen som riktigt ville betala lite extra. Även så Maersk va. Så Maersk var en utav dem som vi jobbade väldigt nära med. De, de sa att de skulle till och med investera i oss. Men när vi kom någonstans där 2021, 2022 så sa de: "Nja, vi kan nog köpa billigare i Kina." Och sen så drog de till Kina för att köpa in sitt bränsle där va.

[00:05] Claes: Och där har de varit egentligen sedan dess. Förutom att de dessutom har tänkt sig bygga egna anläggningar för att producera bränsle till en lägre kostnad än vad vi, den såhär andra uppstartsspelaren kan göra.

[00:05] Niclas: Att de bygger på en volym då som ni inte kunde replikera. För ni var ju ändå väldigt tidigt ute. Det var ju också någonting du tog upp. Att ni var ju så att säga först ut i startblocken här och hade ju en, en idé om att skala på fler anläggningar med rätt så stora volymer ändå. Trots att du då nämnde, när jag lyssnade på det här, att det inte tillnärmelsevis skulle räcka för det stora behov som inducerades av de direktiv som kom av inblandningskraven av förnybart till 2030 och framåt.

[00:05] Claes: Ja, nej jag tror de, de stora så som Maersk, de ville ju köpa mycket volymer. Alltså vi talar om, om miljoner ton bränsle då. Och vi skulle bygga hundra tusen ton bränsle per anläggning. Men de ville också köpa till ett pris som var lägre än vad vi kunde producera för. Alltså vi, vi talar ju som om att de var Under tusen euro per ton som, som vi är ute efter hela tiden och talar om. Och vi låg kanske på tolv, tretton någonting va. Och då var gapet helt enkelt för stort va. Och vi har gjort allt vi kan för att pressa kostnader va och för att pressa, pressa våra anläggningar. Men utan att man kommer i gång och bygga så att man liksom lär sig och du får, får en, en förbättring på någon form utav kostnadsutvecklingskurva så blir det inte billigare va. Och det är där jag tycker vi alla står i branschen. Att ingen utav dem som vi ser har lyckats, ingen som vi ser i Europa har ju kommit längre än vad vi har kommit i form av kostnadsmässigt va. Men de kanske har kommit lite längre i form utav stöd, stödmässigt i vissa fall va.

[00:06] Claes: Men den, den stora frågan är ju liksom att någon måste finansiera bygget av anläggningen. Och vi som är då utvecklare eller developer som vi kallar oss, vi har ju inte de pengarna själva. Då måste någon komma och göra det för oss om vi inte är en jätte som Maersk eller en jätte som, som BP som är med oss va. Kan de komma så kan ju de bygga på sin balansräkning. Men vi som inte kan det måste ha de här offtaken liksom för tio år framåt och det har vi inte fått ihop.

[00:07] Niclas: Men det här prisskapet du pratar om, om tjugo till trettio procent, är det på grund av en teknik som de har tillgång till som inte ni har? Eller är det rakt av på grund av den skalan de satsar på som inte går att replikera på annat sätt?

[00:07] Claes: Du vi faktiskt ser inte någon skillnad i skala direkt. Utan det, det är snarare så att om, om du bygger i Kina där du kan rent, rent liksom praktiskt bygga till en lägre kostnad, du kan köpa en elektrolysör till en lägre kostnad, du har liksom dina operativa kostnader lägre än vad vi har här i Europa, så blir det billigare va.

[00:07] Niclas: Så det där är en klassisk outsourcing som det har varit sedan 2000. Samma globaliseringstrender. Du kan inte replikera de kostnadslägen som finns i Kina eller Sydostasien.

[00:07] Claes: Nej, så är det. Så är det definitivt. Framför allt med Kina då, kanske inte i resten av Sydostasien, men i Kina är det ju så. Och vi har ju haft en möjlighet eller tryck på oss att köpa in elektrolysörer från Kina. De är kanske sextio procent av kostnaden. Då får du ner liksom totalpriset någonstans trettio procent. Men, men vi har valt att inte göra det va. Vi hade ju partners sen, sen från sen början som var då våra, våra ägare och partner va. Så vi hade valt dem som vi skulle jobba med och har inte gått den vägen va. Men vi ser på våra kollegor i branschen att det finns definitivt dem och vi hade en, en investerare som sa utav mina, jag har fyra projekt som har gått på vätgas. Tre har kinesiska elektrolysörer och en har det inte va. Så att vi, vi kommer nog att börja göra det i Sverige också va.

[00:08] Niclas: Men låt oss titta då på de projekten som då var aktuella och som ni jobbade med. Kan du ta oss med från Flagship One som var i Örnsköldsvik och framåt och berätta hur tanken var och hur det faktiskt gick på varje plats?

[00:08] Claes: Så Flagship One är den som är i Ö-vik. Var ju den som vi började med redan tjugo, 2020 som vi fick kontakt med Ö-vik. Och där hade vi ju ganska tidigt en femtiotusen tons anläggning som vi projekterade och vi fick då glädjen ska vi säga att sälja den till Ørsted. Och Ørsted köpte in sig först på fyrtiofem procent under våren 2022. Och sen så köpte de resten av projektet hösten 2022, egentligen i november. Och sen så tog de då investeringsbeslut, FID som vi alltid talar om, i december. Och sen satte vi sparnejorden i maj 2023 och de jobbade vidare för att bygga upp sitt projekt. Och, och det visade sig att det var lite kanske svårare än vad de hade tänkt sig och de hade lite större bekymmer i USA med sin offshore vind. Så att någon gång maj tror jag det är första gången, så kommer de och säger till oss att: "Nja, jag tror inte vi kommer att klara av det." Maj 2024. Och sen tror jag augusti så kom det ut liksom att nej, vi stänger ner och då gjorde de det. Och då liksom lämnade de helt enkelt projektet.

[00:10] Claes: De ville inte sälja det till någon, de ville bara lägga ner det. Det skulle bara stängas. Vi försökte flera gånger köpa det, men, men fick inte möjligt att göra det va. Utan de stängde ner det helt och hållet. Och sen när det var färdigt, färdignerstängt så att säga, då gick vi tillbaka in till Ö-vik Energis ledningsgrupp och sa: "Kan vi få vara med igen va? Kan vi börja om igen?" Och de sa efter, efter lite om och men" "Ja, varsågod, det får ni göra." Och sen så har vi fortsatt då i Ö-vik med en hundratusen tons anläggning som vi nu håller på och projekterar. Det var den som vi lämnade in tillstånd för, för tre, fyra veckor sedan någonting va. Och den, den kan gå och bli färdig eller färdig för investeringsbeslut någonstans mitten nästa år.

[00:10] Niclas: Hur reflekterar du kring Ørsted och hur kom, hur det kom sig att det blev som det blev?

[00:10] Claes: Jag, jag tänker liksom att, att, jag menar dels kan man säga så är det liksom storbolagsaktivitet. De, de har en inriktning och de var väldigt inriktade på power-to-x. Och sen när de fick, som de sa väldigt tydligt: "We have bigger problems elsewhere" va. Då la de ner allt sitt power-to-x. De hade elva projekt, varav vi var ett va. Men alla de projekt, projekten fick stryka på foten. Och sen om man följer med så har ju Ørsted haft det ganska kämpigt ett tag va. Så jag förstår kan jag säga att, att de hade annat de skulle ta sig an. Så det är väl den liksom storhetsbiten eller den, den större biten. Den andra biten var att de, de kanske var lite för, ska vi säga sturska i form av vad de tyckte att de kunde göra. De köpte ett projekt av oss. Liksom sen sa de: "Varsågod, ni, ni får gå hem nu, vi kan det här." Och så började de bygga allting från scratch va. Och då fick de väldigt mycket nya, det är såhär bekymmer eller nya saker de fick se som de kanske inte riktigt hade väntat sig. Och det var helt enkelt svårare och ett större projekt än de hade tänkt sig.

[00:11] Claes: Och då sticker kostnaderna i väg och då blir man förstås också undrande för ska vi köra vidare med detta va. Och, och de gjorde som de gjorde. Hade vi sålt till dem i dag, hade vi lämnat över på ett annat sätt va. Då hade vi inte bara släppt dem så, utan vi hade liksom Ska vi säga, vart med på ett helt annat sätt för att se till att de skulle kommit i gång och utnyttjat mycket utav våra leverantörer för att komma vidare.

[00:12] Niclas: Mm. Ni hade ju då, också när jag går tillbaks och lyssnar, väldigt stora volymambitioner som har förändrats över tid. Vi talar då om femhundra anläggningar till 2050, åtta miljoner ton fram till slutet av 2030. Och så har det varit en nedskalning om ett tiotal anläggningar. Hur, hur har den nedskalningen och den ambitionsförflyttningen upplevts inifrån?

[00:12] Claes: Jag tror inifrån så har det varit på sätt och vis ganska enkelt va. Därför att vi har insett att det här är betydligt större projekt än vad vi hade kanske tänkt oss från början. Det är svårare att få dem sålda, det är svårare att få dem byggda. Så att vi, vi har nog kunnat anpassa oss, anpassa oss inifrån. Det kanske har varit lite svårare från utsidan att försöka hänga med då. Liksom vad ska ni göra egentligen va? Och de här femhundra, det var ju en visionssiffra som var sagt. Låt oss, låt oss sikta högt va. För att det är ju inte så att det är femhundra som behövs, utan det kanske är tvåtusenfemhundra som behövs på världsnivå va. Så att det, det finns ju ingen liksom brist i behovet och, och det är väl kan man säga, det intressanta. Det är fortfarande där. Det har inte ändrat sig på något sätt. Alltså det här behovet är där och kommer att vara där och vi kommer att behöva fylla det på något sätt och e-bränslen på något sätt kommer att bli väldigt, väldigt stort va. Men visst fick vi anpassa oss och, och det gjorde vi med tiden.

[00:13] Claes: Med tiden att vi lärde oss liksom hur, hur stort det var, framför allt hur stort och hur svårt det var att finansiera de här anläggningarna.

[00:13] Niclas: Och hur har det varit med de andra sajterna då? Ni hade Sundsvall som var Flagship 2, Umeå som var Flagship 3 och så hade ni en i Finland också eller två i Finland som.

[00:13] Claes: Alltså vi tar då tvåan som, som var, var på gång redan ganska snart då efter eller även under tiden med, med, med Ö-vik. Så gjorde vi den som en hundratusen anläggning, hundratusen tons anläggning. Den hade ett villkor på sig att det behövdes mer koldioxid från Sundsvall. Så det skulle byggas en biopanna i Sundsvall som skulle då leverera koldioxid till oss också. Under tiden vi projekterade så hände det ganska mycket i Sundsvalls energis ledning. De fick en ny VD, de har tänkt om ganska mycket och, och därmed så har förutsättningarna för att bygga å ena sidan blivit mycket bättre därför att de avvaktar med sin biopanna. Vi kan bygga våran först och sen ska de bygga sin därefter för att försöka bygga två stycken samtidigt. Det är svårt va. Men å andra sidan vet vi inte exakt när den där biopannan kommer. Den, vi hade som kund då, som inte är någon hemlighet nu, det var ju BP. Och BP var med inne i säkert arton månader och liksom undersökte hur de skulle göra detta. De hade ett helt, helt, helt gäng som var där ett par gånger och titta.

[00:15] Claes: Och vi, vi var verkligen på väg och skulle göra det med dem. Med, men med den här osäkerheten som kom så sa de att: "Nej, nu, nu avvaktar vi lite till ni är färdiga i Sundsvall." Och samtidigt som det hände så kom ju en, en vänster sväng i BP när de bytte ledning och släppte sin gröna fokus som en utav de största och, och, och mäkt-- mest aktiva utav de oljebolagen som hade grön fokus va. Det var sån där tycker jag väldigt tydligt för oss att se va. Först gick Örsted åt ena hållet och sen så går liksom då BP åt, åt andra hållet också va. Man slutar fokusera så starkt på, på e-bränsle, på gröna projekt som de gjorde då.

[00:15] Niclas: Hur skulle du förklara den trenden?

[00:15] Claes: Ja, det är ju en global trend helt enkelt. Jag menar de, de sa till oss, vi, vi satt på ett möte med BP, då säger de bara BP och, och Shell står för, vad det var fyrtio procent av alla pensioner i, i England då va. Om det inte kommer någon avkastning från ett grönt projekt och det inte kommer någon pension, då är det ett större bekymmer än klimatet på kort sikt. Och, och den är ju liksom svår att argumentera mot då liksom. Men det är så de ser det. Vi, vi levererar pensioner, det är inte är vårt jobb va. Och, och du kan vara en, en grön visionär chef som vill mycket mer. Och det klarar du av att vara i ett par år. Och vi har väl sett ett par stycken varianter eller, eller värre utav sådana här gröna chefer på BP. Men nu har det liksom gått igen som det går va. Så tyvärr är vi liksom så pass dåliga på att liksom vara långsiktiga med det vi egentligen vill va. Och det finns inte stöttning ens för de allra största att göra det som är, som, som, som jag kan tycka då är rätt sak att göra va.

[00:16] Niclas: Mm. Är det här tecken på en, en, en rörelse som inte bara är exemplifieras av Örsted som fick bigger problem som du säger? Ja, de fick bigger problem, exakt. BP som blir kanske för osäkra på lönsamheten i gröna investeringar. Vi har Trump, jag tänker ofrånkomligen på honom. Hur ser du här i en, i en större kontext av var vi står någonstans just nu?

[00:17] Claes: Men det är ju den kontexten vi har sett nu det senaste, om det är arton månader någonting va. Att liksom att, att klimatet är allt och vi ska rädda klimatet. Det är det inte längre. Eller det är det inte just nu va, utan vi har, vi har andra större problem tycker vi. Och de är förstås större för oss just här och nu va. Men vi vet ju inte hur de kommer att slå, slå på oss på längre sikt va. Men tyvärr är det ju så att, att vi, vi, vi inser att vi klarar det väl oss i alla fall då va. Vi behöver inte vara så gröna tror vi va. Och då har ju vi liksom ändrat vårat narrativ till att inte vara så mycket grönt så att nu ska det vara liksom resilient eller lokalproduktion. Men liksom det är ju det som, som, som är säljbart va. Just nu är det ju inte säljbart med grönt va. Så att det är lite som du sa utanför att det går att sälja datacenter och det är där pengarna är va. Nu är det liksom resiliens och, och att, att försvara sig själv, det går väl att sälja också. Vi kan ju liksom vrida om elektrobränslet till det också va.

[00:18] Claes: Men det, det- Det är liksom den, den mänskliga svårigheten att hantera. Vad är, vad är vi egentligen på väg? Jag tycker vi, vi och de som har jobbat med oss har varit väldigt på att, att hjälpa till va. Och därför så är det ju liksom både sorgligt och besviket att vi inte kommer vidare just nu.

[00:18] Niclas: Umeå, om vi bara tar den som sista. Hur, hur gick det där?

[00:18] Claes: Vi bara avslutar Sundsvall då. Sundsvall fick då liksom beskedet utav BP att nej, vi går inte in nu och i samband med det så hade de sina förändringar va. Så att då har vi satt eller lagt Sundsvall lite grann på sparlåga. Så de är nu nummer tre i ordningen för oss va. De finns kvar och vi har väldigt god relation med dem och tack och lov så har de gjort organisationsförändringar nu som är väldigt bra också va. Så att det finns goda förutsättningar där när, när tiden är rätt för dem va. Så över till Umeå. Umeå har, har nu sedan Q1 ungefär förra året så har vi, vi jobbat med en väldigt stor kund där för att gå in och köpa det projektet och sen ta det då från, från utvecklingsstadiet till konstruktion och sen sälja bränsle va. Och, och vi har gjort färdigt projektet. Det är liksom redo att köras. Vi har tillståndet på plats och, och kan då gå i gång precis när, när köparen vill va. Den köparen som vi, vi, vad heter det, smalnade ner våra liksom olika från våran, vad heter det, våran funnel ner till den sista som vi hade.

[00:19] Claes: De, de jobbade på ända fram till mars ungefär i år. Hade, hade tankar på att kunna finansiera sitt projekt på ett lite annat sätt. Inte med att sälja, inte, inte med bränslet unikt till ett fartyg eller en, en, en flygkund, utan även med sina certifikat. Och de hade förhoppningsvis kunnat sälja certifikat så kallade energy, energy attribute certificates till ett väldigt högt pris. De kom tillbaka till oss i mars och sa att tyvärr så ser vi inte att det går. Eller det går inte med den avkastning som vi vill ha va. Så att projektet finns där redo att köras för den som kan och vill investera. Men de som vi hade som investerare har dragit sig ur.

[00:20] Niclas: I det här då så har bland annat Maersk då varit ute och tryckt på för att det behövs mer global reglering för att överbrygga skillnaden mellan fossilt och förnybart. Senast vi pratades vid så nämnde vi då CBAM, alltså Carbon Border Adjustment Mechanism, som en av de här verktygen som behövs för att säkerställa, ja, att vi inte har bara produktion utomlands utan att vi säkrar att det finns incitament för att göra det här i Europa. Vi har ju EU Maritime Directive också som då tydliggör vägen för inblandning av förnybara bränslen eller sådana RFNBO-bränslen som vi pratar om här. Har det varit någonting fel i hur man har reglerat eller ställt upp målen för den här branschen som du ser det?

[00:21] Claes: Nej, jag tycker målen är bra. Målen är liksom stegvis ökande. De ökar relativt långsamt och i början tycker man de, ja det är alldeles för lite med två procent och sen sex procent va. Men när man sen i verkligheten ser hur, hur det ändå inte räcker till för att skapa investeringar va. För det är ju inte mandat, utan det är snarare mål va. Och det finns straff, straff, straffskatter eller, eller straffavgifter om du inte når dina mål va. Så har det inte liksom vart, det har inte gjort ont nog va för att folk ska då investera. Och, och det är väl där som även om liksom regelverket är rätt tänkt så har det inte gett den effekt det vill va. Och det har ju blivit så att, att om man inte börjar producera och därmed inte har bränsle tillgängligt så kan ju inte regelverket tvinga dig, tvinga dig att använda det, för det finns inget att använda va. Så det blir den här lite märkliga situationen när man försöker på något sätt försena det hela och det gjorde man ju väldigt bra med, med IMO å den sidan va.

[00:22] Claes: Man försena så länge man kan och då kan inte regelverket sen tvinga dig att använda det va. Och då går inte priset upp som man hade hoppats va. Vi har alltid tänkt att det måste ju priset börja gå upp och så kommer folket börja köpa, men det har inte hänt alltså. Utan det, det är för, för trögrörligt. Eller är det för lätt att, att så att säga, slippa undan på något sätt från regelverket. Så därför har det inte givit det vi vill ha va.

[00:22] Niclas: Funkar det så att om, om shippingbolagen kommer till kommissionen och säger: Ja, nu har ni sagt att vi ska ha två och en halv procents inblandning här eller tre, sex procent 2030, men det finns inget bränsle att köpa. Så då kan inte heller straffbelägga oss för att vi inte har något bränsle vi kan köpa. Det är inte vårt fel.

[00:23] Claes: Det, det är ju ingen som kommer att säga att det är så det funkar, men i praktiken är det ju så va. Vad ska jag köpa då? Vad ska jag liksom blanda med då va? Och då försöker man, och man har ju liksom varit lite, lite flexibel. Ska vi säga att man skapar poolingsystem va. Så att om, om min båt är grön och dina tre båtar är, är grå så kan vi liksom blanda vårt bränsle tillsammans och så blev vi alla halvgröna då va. Och det är ju ett väldigt bra sätt att i alla fall komma lite grann i, i gång med det hela va.

[00:23] Niclas: För när vi pratades vid 2022, då hade ju en koalition inom IMO drivit på för väsentligen högre miljömål. Men sen så hände någonting, eh, och det var framför allt amerikanerna som kom in. Vad var det som hände med klimatmålen inom International Maritime Organization?

[00:23] Claes: Jag menar, så, så som jag eller så som vi har sett det så har IMO varit liksom den globala delen som ju liksom är väsentligt för att alla ska höjas liksom. Alla höjs, då är liksom alla med på det hela va. Som, som vi har gjort det hittills då så är det liksom så att Europa höjs va, då Europa är lite ensamt och så klarar vi inte av det va. Och så tyckte jag att vi, vi kom längre och längre med IMO. Sen så är Maersk har legat på väldigt mycket på IMO-sidan också va. Men sen kom det här, det här mötet den, det var i oktober förra året va. Och, och, och då liksom lyckas man gå in och tydligen liksom Vad ska vi säga liksom? Vad heter det? Bully, bully oneself tror jag. Vad heter det? Hota från USA säger att så ska vi inte ha det. Det var liksom fascinerande då som att på några möten bara säga hur det där gick till. Men, men de lyckas ju med det. Det blev inte så som egentligen hela världen hade tänkt sig. För de kom in och sa att nej, så ska vi inte ha det. Och då blev ju den här, det här nya regelverket försenat och då, då lyfter vi inte nivån för allihopa utan, utan vi väntar. Och det här väntandet är ju liksom det som, som man brukar säga att shippingbolagen älskar att vänta för de behöver inte göra någonting då va.

[00:24] Claes: Om, om de måste göra någonting så gör de det och det går oftast ganska fort va. Men kan man vänta så väntar man. Så bara, bara för att liksom ta då från, från vidare då från shipping så har vi sett sen att snart två år sen så är det aviation, alltså flygbränsle som har varit intressanta. För när man gör, när man gör e-saf som vi kallar det så kan man göra det bland annat då från metanol. Så metanol är en insatsmaterial för att göra flygbränsle. Du behöver ungefär två, två och en halv enheter metanol för att göra flygbränsle. Men det, det ser vi som väldigt spännande. Och det som är intressant med e-saf folket är ju att de kommer att behöva köpa bränsle på lång sikt för att de ska kunna bygga sina fabriker. Så att de, de passar väldigt bra som för oss som köpare. Och, och så då ser vi där en god möjlighet. Och då med e-saf då, tyvärr kan man säga så inte deras regelverk kommer inte att liksom börja bita förrän 2032 ungefär. Alltså det kommer kännas 2032. Då måste jag bygga mina fabriker 2029 kanske och man kanske kommer köpa metanol 2027 va.

[00:25] Claes: Att vi är liksom snart där, där det kommer att finnas intresse att göra kontrakt på metanolsidan från de här e-saf spelarna.

[00:26] Niclas: Finns det någonting i regelverken kring flygbränsle och inblandningen av e-saf som är bättre konstruerad? Eller någonting annat strukturellt i branschen som gör att den förflyttar sig när shippingindustrin kanske står still?

[00:26] Claes: Det ser ut som det. Men det, deras krav på fuel, EU, vad heter fuel EU aviation då va, är liksom tuffare och har tuffare straff på sig än vad shippingsidan har va. Om du inte har uppfyllt för ett år så straffas du liksom nästa år för det du inte har gjort plus det du ska göra för nästa år va. Så att det är tuffare där va. Och jag upplever att flygindustrin är mycket mera på för att förbereda sig för att göra detta va. Då är de också villiga att betala på ett annat pris va. Det finns ett stort raffinaderi här i Sverige som har tittat på detta va. Och de är ju villiga att betala priser som är helt, ska vi säga, okej från vår sida produktionsmässigt. Men, men de vill, vill lägga sina order först 2027. Det är lite sent för oss.

[00:27] Niclas: Min oro i allt det här är vi att vi redan, i alla fall vad gäller shippingindustrin, har nått ett läge där de förnybara bränslena inte längre är nåbara i den takt som, som regelverket egentligen kräver att de är. Det vill säga att vi har missat den båten för att vara lite underfundig. Så här delar du den bilden? Finns det någonting nu som skulle kunna vända den utvecklingen som du ser det?

[00:27] Claes: Vi, vi ser ju som att, att bygga en sådan här anläggning räknar vi med själva bygget är mellan trettio och trettiosex månader. Projektering är åtminstone två år där innan. Alltså vi talar om sextio månader.

[00:27] Niclas: Typ fem år.

[00:27] Claes: Ja, så det är fem år va. Och sen när man får upp farten så kanske man kan få ner det till fyra. Och får man riktigt upp farten, vi har ju talat mycket om standardisering och modularisering, att vi ska kunna bygga på liksom två år eller mindre. Vi hör att kineserna kan bygga på arton månader då. Så visst kan man göra detta va. Men det kommer ju krävas mycket, mycket resurser, mycket, mycket el. Om elen ska gå någon annanstans och det kommer krävas mycket liksom av, av allting va. Allt det där var ju på något sätt på gång. Men man byggde flera stycken elektrolysörfabriker i Europa. Topsoe som har sett den, den ligger nu i malpåse. Den som Siemens byggde går väl inte för fullt på något sätt va. Norrmännen har byggt en som jag tror också har lite, lite kämpigt. Alltså vi, vi, vi var alla på väg upp liksom. Att bygga några fabriker. Man gjorde allting färdigt för att nu kör vi och sen så på något sätt så kom vi inte loss då va. Och, och att då liksom starta om igen och få, få upp förtroende för att nu ska vi köra.

[00:28] Claes: Det, det är tufft va. Men samtidigt tycker jag man kan se att när det väl liksom blir ordning på offtake sidan och det finns intresse av att köpa och man behöver köpa va, så kan vi ganska snabbt få ordning, ordning på värdekedjan va. Vi ser mycket i intresse, intresse från Indien att bygga, finns mycket intresse från Sydamerika att bygga va. Men, men, men den, den risken är väl kanske att vi i Sverige har missat tåget. Vi hade den billigaste elen, vi hade den billigaste vätet, koldioxiden. Vi kunde gjort det här va, men utan något stöd så, så kom vi liksom inte riktigt i gång va.

[00:29] Niclas: Ska vi gå in på den frågan då? För även i diskussionen 2022 så var du utly-- Gick du ut med och så sa du att det, det kommer behövas och det är viktigt att det finns vissa stöd kopplat till det här, framför allt i en inledande fas. Sen dess har vi ju haft mycket politisk debatt om vad det är och hur man ger stöd till olika typer av projekt. De pengar som har gått till Northvolt har rönt mycket rubriker och uppfattningar från olika politiska partier, om det var rätt eller fel. Så även till Segra, där ja de har varit ute och jämfört hur mycket stöd man får i Sverige kontra hur mycket man kan få i andra länder och att det har varit en, en ganska tunn ström. Vi har varit försiktiga med att ja men säga så mycket om vad statens roll i det här är finansiellt. Hur ser du på hela den diskussionen och vad Sverige har valt för väg här?

[00:30] Claes: Jag, jag kan ju tycka då att, att naturligtvis ska vi inte stötta liksom industrier som inte fungerar och som inte har någon Något skäl att fungera i ett specifikt land. Men, men när vi har, som vi har i just vårt fall, vi har vattnet eller vi har elen och vi har skogen och vi har det biogena, så har vi oerhört goda förutsättningar i Sverige för att bli ledande. Och hela, hela världen visste om detta. Precis som det var på vindkraft för några år sen, då kom hela världen hit. Att man, man vet om att vi har väldigt bra förutsättningar. Med lite liksom extra hjälp, och vi talar om de här tio, tjugo procenten, så skulle man liksom då kunna få i gång den här industrin och då kan vi få ner kostnaden och bli ännu bättre. Så, så som man, så som man gör i, i många andra länder. Det är ju liksom, eller ska vi säga tyvärr så att det behövs stödmedel för att komma i gång med en ny industri va. Och det vi bygger är ju, som jag tror vi sa då också, att vi, vi försöker ju ersätta hela, hela oljeindustrin som har fått både stöd och funnits i hundra, vad är det?

[00:31] Claes: Hundratjugo, hundratrettio år va. Och det försöker vi göra från liksom scratch med ett par stycken startups då va, som ska klara sig själva. Det är ju liksom, det är lite väl utopiskt kanske att man ska kunna göra det utan nån, nån stöttning från, från sitt land. Och när vi ser koreanerna, när vi ser kineserna, när vi ser japanerna, liksom många utav dem har ju liksom gott om stöd. Att inte vi kunde hjälpa till lite grann är ju liksom-- det, det är svårt att se vad skälet är. Va, va, hur ligger vi bättre till nu när vi inte har en industri som vi faktiskt kunde haft och som kunde då hjälpt oss att vara lite mer resilienta mot import från bränsle. Och den här totala tokheten att vi gav sjutton miljarder häromdagen för att sänka bensinpriset när vi kunde lagt några miljarder och bygga vårt egen bränsleproduktion va. Och då hade vi inte varit så utsatta för det här bränslepriset. Det tycker jag är liksom är väldigt, väldigt märkligt va.

[00:32] Niclas: Ja, argumentet som man hör från politiken är den att vi ska inte riskera skattemedel, skattebetalarnas pengar på riskfyllda projekt. Stålverk 80 dyker upp och varvskrisen. Och vi får massa historiska exempel om, om varför det är dåligt att staten är med och- Ja, men då om du tar både Stålverk 80 och varvskrisen, då, då har vi liksom levt ut vårt bästa.

[00:32] Claes: Nu försöker vi rädda nånting som, som inte riktigt går att rädda för det flyttar nån annanstans. Men här hade vi liksom de absoluta, vi har de absolut bästa förutsättningarna. Och att vi då liksom lägger pengar på att importera bränsle från, från länder som är i krig på olika sätt. Det tycker jag verkar liksom en större risk än att vi bygger upp vår egen industri, vår egen kunskap och alla de människor som liksom vill vara med och göra nånting va. Och som mina, mina kollegor säger, det är ju väldigt sorgligt att vi inte kan fortsätta detta. Vi vill ju göra detta, vi vill göra detta här, vi kan göra detta här va. Men, men det behövs lite till för att komma över tröskeln.

[00:33] Niclas: Ja, men du, det första e-metanolvolymerna i Europa, de kom ju då inte från Sverige utan från Kassö i Danmark.

[00:33] Claes: Ja det var skit att de kom före, men det-- nån ska komma först.

[00:33] Niclas: Nån ska komma först.

[00:33] Claes: Vi gratulerade dem mycket. Det var jätteroligt att de kom, att de kom och blev färdiga va.

[00:33] Niclas: Ja, men en stor del av de avtalen som tecknas går ju till kinesiska producenter trots allt. Och du var med in och du pratade om riskerna om att man subventionerar kinesiskt bränsle. Hur, hur ser du på den, den europeiska konkurrenskraften nu?

[00:33] Claes: Men det, det är det vi har gjort och det är det vi fortsätter att göra va. Och, och jag ser ju hur det kommer mer och mer ifrån Kina att komma, komma hit. Det kommer mer från även, även Brasilien eller Sydamerika som kommer att komma hit va. Och det är ju, ska vi säga, vår-våra pengar som går åt det bränslet va. Vi, vi kunde just ha sat-satsat de pengarna här va. Men, men nu, nu satsar vi dem någon annanstans va. De får bygga upp sin elindustri, de får bygga upp sin, sin industri kring att göra all den här utrustningen som kommer att behövas i hela världen under de kommande liksom femtio åren va. Och vi kunde gjort allt det. Vi kunde liksom haft en ny sån industri här i Sverige va. Men vi missade det på vinden. Vi missade det på, ja sol kanske vi inte var, försökte vara med i även. Och nu missade vi, eller vi kanske inte har missat det helt, men risken är att vi missade det på elektr bränsle också va. Och, och vi ville verkligen undvika det. Men, men tyvärr har vi inte haft tillräckligt med påverkan.

[00:34] Claes: Trots att vi har synts och varit ute i etern så mycket som möjligt har vi inte riktigt lyckats med det. Och vi har ju ändå jagat tycker jag. Alltså i fyra, fem år har vi varit uppe på regeringskansliet och, och bett och bökat och bönat liksom. Och till slut så kom den här Wiklund-rapporten. Tänkte vi: "Yes, nu hände det va." Och så kom det ingenting ur den heller tyvärr va. Så att det, det är en besvikelse, det är det verkligen.

[00:35] Niclas: Då i Almedalen 2022, men så även 2023, så stod ju flera företrädare för branschen och sa: "Vi har världens möjlighet. Vi har en, en lucka nu att agera, men då är det bråttom. Då måste vi ta chansen här och nu. Vi kan bygga ett konkurrenskraftigt Sverige som får alla de här fördelarna av att vi förflyttar oss tidigare än andra." Man kopplade ihop klimatmålen tillsammans med konkurrenskraft och även säkerhets- och beredskapsfrågorna då. Det låter lite som att den luckan, den, det fönstret som vi då pratade om för en tre, fyra år sen, det har lite stängt nu. Så här, den chansen fanns. Nu finns den inte.

[00:35] Claes: Ja, ja, det, såhär. Det är ju samma ström och det är samma koldioxid. Den, den, den finns ju där va. Men, men det finns ju andra spelare som kanske vill ha den nu va. Det hette liksom batterier ibland och så hette det liksom batterifabriker och nu heter det datacenter va. Och, och om det finns nu någon som som vill betala betydligt mer för strömmen som det ändå tycks vara då med datacenter, så har vi svårt att konkurrera va. Och därmed kan du säga att då är det fönstret till viss del borta. Nu, nu finns ju de energibolagen som- Har mer än bara elektricitet som de vill sälja. De har även sin ånga och de har sin koldioxid och det måste vi ta hand om. Så jag tror att det finns ett fönster kvar va. Men det måste gå ganska fort va. Och det säger ju våra då partner som vi har varit med i Övik säger nog nu att nu är det tredje gången gillt va. Vi försökte med Övik och försökte en gång till och nu har ni en chans till. Denna gången måste ni lyckas då. Och med Umeå så säger de att nu, nu är det liksom, nu är du inne på sista månaderna här och får komma med en lösning. Annars så, så går vi en annan väg också va. Och då har vi liksom jobbat i fyra, fem år med de här bolagen som är liksom så stöttande och så positiva till det vi gör.

[00:37] Claes: Och jag, jag har liksom verkligen hoppas att vi kommer att komma vidare med dem va. Så fönstret är, är nästan stängt va, men man kan alltid öppna ett fönster om det skulle behövas.

[00:37] Niclas: Jag känner dig så du är nog något av en obotlig optimist, så det vore väl tusan om du svarar något annat än så. Det är ju fint. Men du säger då att ni har varit i många år här och jobbat, bönat, bett och föredragit för regeringen. Din reflektion över den svenska politikens respons. Vi pratar lite grann om det med subventioner, stöd, viljan av Sverige att gå in och bygga ett nytt värdeflöde. Men om du nu ser tillbaks på de här fyra åren och de politiska diskussioner som man har haft, vad, vad är det som, om det inte varit det här, är det något annat som har sugit upp deras intresse? Eller har det funnits andra frågor som varit viktigare? Eller hur betraktar du den perioden?

[00:37] Claes: Ja men den som har ju tagit upp allt, allt liksom plats i etern, det har ju varit liksom kärnkraftsfrågan. Liksom hur vi ska göra på kärnkraft och vem ska betala för kärnkraft. Och där kan man tydligen gå in och stötta med, med hur mycket som helst om jag uttrycker det så va, liksom till ett fast pris va. Och där tycker vi att en, en, en liten, liten peng hade man kunnat stötta det vi gör. Eller liten peng i jämförelse hade kunnat stötta det vi gör på ett helt annat sätt va. Vi, vi, vi har egentligen inte bett om mer än vad biogas får i dag va. Jag tror knappt att folk vet att biogas är stöttat. Men biogas har fått stöd i många år och kunde vi få då ett uppstartsstöd som vi har kallat det va, så skulle det vara liksom hjälpa oss, hjälpa oss väldigt mycket va. Men, men sen får man ju också säga att okej, det gick inte på det här sättet. Då får vi kanske tänka om va. Kan vi göra någonting annorlunda? Kan vi göra det ändå mera kostnadseffektivt? Eller finns det något annat sätt att, att sälja till antingen sjöfart eller flygfart eller nu landbaserad transport?

[00:38] Claes: För nu kommer det nya regelverk i Europa för landsidan, där, där de kommer att ha ganska höga straffavgifter om de inte uppfyller sin, ska vi säga, reduktionsplikt va. Så det kommer liksom nya, nya grejer att, att jobba på.

[00:39] Niclas: Men det är ju en sak att kärnkraften har tagit mycket syre från, från regeringen och från myndigheter och från kanske den andra debatten också. Men är det någonting här du kan vara självkritisk? Har det varit så att man inte riktigt har förstått eller inte riktigt trott på tekniken, konceptet eller, eller kundernas efterfrågan? Eller har det funnits några andra sådana saker du känner? Nej men det, den här anledningen till varför bollen inte riktigt har landat.

[00:39] Claes: Ja, det är en bra fråga va. Jag menar det, det som är så fascinerande kan jag tycka är att, att trots att vi har pratat om detta i åtta, nio år nu va, så, så skulle jag nog gissa att åttio procent av folket, även i ganska nära branschen, inte riktigt förstår vad elektrobränsle är va. Och de inte riktigt förstår värdekedjan som vi är, att vi utvecklar någonting som sen någon annan ska bygga för att sen sälja den här produkten som, som man har, har liksom utvecklat och byggt för va. Och vi tänker ju själva om, om det är så vi ska arbeta. Vi kanske inte ska sälja projektet, utan vi kanske ska bygga projektet själva va. Och det är ju liksom vårt nästa steg som vi ser att man, man delar upp sig liksom i ett, en utvecklingsavdelning, en byggavdelning och en bränsleförsäljningsavdelning. Och de tre tillsammans kanske inte är ett, ett bolag, men de kanske är tre väldigt, väldigt fokuserade bolag som, som gör det mycket bättre va. Och det, det ser vi eller vi, vi upplever att det, det tror vi kommer att kunna fungera bättre då.

[00:40] Niclas: Du, du är ju inne i den här konkursprocessen och vi har pratat om det innan, men en anledning till varför vi inte fördjupar oss så mycket i den är att den är fortgående och därför så är du delvis begränsad om vad du kan berätta och prata om vad gäller framtiden. Så vi håller oss lite i var vi står någonstans just nu och tillbakablicken. Men det du säger någonting om här ändå, det är att du ser en väg framåt för det här. Är det så att du tänker att kommer vi se dig kvar i den här branschen om jag formulerar mig så, tror du?

[00:41] Claes: Nej, det är som sagt, första halvlek är nu, är nu spelad och, och den slutade väl inte så bra då va. Men det är andra halvlek som allt händer och allt avgörs va. Och vi har ju alla spelarna är på banan, alla är vältränade, allting finns på plats va. Vi hade det lite motigt i första halvlek. Vi vet inte riktigt vem som ska äga bolagen eller vem som ska äga laget om vi nu förhåller oss till det va. När vi går in i nästa, i nästa halvlek. Men det lär vi få se. Hoppas jag verkligen inom, inom några veckor bara va. Och sen så kör vi vidare eller så kör de vidare. Och, och var någonstans jag hamnar i det, det får vi se va. Men att, att det finns mer att ge och att vi fortfarande tror, inte tror, vi vet liksom att e-bränsle kommer att komma. Det, det behöver komma. Det är liksom en lösning som, som världen behöver va. Och vi vill fortsätta göra den tillgänglig. Eh, så att ja, på ett eller annat sätt så kommer vi vara med. Men, men vi talar gärna mera om det vid, vid nästa podd eller vid nästa tillfälle när, när det har retts ut.

[00:42] Claes: Det är ju liksom lite märkligt att efter nio år som man har drivit det här bolaget så, så har man liksom en, en ny chef då som är förvaltaren och man får liksom lyssna till vad han säger och, och Och liksom följa hans instruktioner. I alla fall så länge han är förvaltare och jag, och vi ligger i konkurs då va.

[00:42] Niclas: En fråga på avs-- Tänkte avsluta det här på en mer en, en personlig plan för att jag är ju självföretagare och vet hur det är att ständigt leva med oron för nästa kvartal och nästa halvår. Och det har en tendens att bli en livsstil som man helt enkelt går upp och går in i. Och sen kan man jobba hur mycket som helst för att, ja, få bort den oron kan man säga då. Man kan fundera på om det, om det är värt det många gånger. Men, men det är en fantastiskt rolig resa så klart, annars skulle vi inte göra det. Men hur har det varit och präglat dig skulle du säga de här senaste nio åren? För du är ju en av alla de som har, kanske inte alla dem, men en av några av de få som verkligen har vågat ge dig i kast med att försöka omforma någonting trots all komplexitet, trots samarbete med stora globala företag som har andra åtaganden som du är inne på. Det är kommuner med dess ledningar och lokal-- kommunala energibolag. Det här är ju en, en komplex samhällsmassa du har försökt flytta på. Vad, om man formulerar frågan såhär då, vad skulle du själv ge för tips och råd till en entreprenör eller till dig själv i starten av den här resan som du har lärt dig nu eller som du tänker på nu?

[00:43] Claes: Det var en stor fråga . Kanske det första jag tänker på är att, att man vet inte vart man är på väg va. Man, man, man måste ha en vision och i vårt fall så var det liksom femhundra anläggningar. Om sen det blir fem eller femhundra eller femtusen, det vet man inte va. Utan du vet inte vart-- Ja, du, du har en känsla av vart du är på väg, så ska jag säga va. Du har ingen aning, verkligen ingen aning om vad som händer på vägen va. Och vi har ju liksom drabbats av bara det här med liksom-- Vi skulle ju sälja till kryssningsfartygen först. Det var liksom vår grej liksom. Kryssningsfartygen, de har liksom lägst re-relativ kostnad för bränsle då. Alltså att de är ju absolut perfekt att köpa ett dyrt bränsle va. Och så kom covid och så bommade den borta va. Så får man liksom köra någonstans. Så att man vet inte vad som händer. Det gäller ju bara att vara liksom öppen för det och att inte ta, ta illa vid sig på något sätt. För att det går ju liksom fel eller det går snett och man får justera på vägen va.

[00:44] Claes: Och sen tycker jag liksom att, att för oss har det ju varit oerhört, eller för mig har det varit oerhört starkt att se hur mycket människor som vill vara med och hjälpa till. Alltså hur många som vill vara där antingen som anställd eller som partner eller som, som aktieägare. Och jag ska bara liksom tacka dem liksom att vi har fått komma ända hit och liksom hur oerhört sorgligt det är att vi är här. Jag vet att det är många som, som, som lider av att de satte in sin sista, om det är tusenlapp när vi gjorde crowdfunding eller om det är sin miljon, om, om de gjorde en, en ängelinvestering va. Och det var verkligen min absoluta s-såhär syfte eller, eller ambition att liksom komma vidare va. Vi kom inte vidare i första halvlek. Vi kommer vidare i andra halvlek va. Så att, så att, men att se hur många som har varit med och hur många som bryr sig, hur många som har hört av sig liksom när man går in i detta läget har varit väldigt, väldigt positivt va. Så att jag vet inte vad, vad liksom, om det mynnar ut i ett råd liksom. Det, det är väl ner till det där vanliga, liksom gör det du tror på och liksom det är bara att fortsätta framåt va.

[00:46] Claes: Och liksom det, det kommer att göra ont, det kommer att liksom komma mycket motvind. Men som en god vän brukar säga till mig, det är motvind som, som drakar och flygplan liksom lyfter va. Så vi får fortsätta, fortsätta i den där motvinden för det är nog ganska bra då att ha den va. Så att watch this space, we'll be back.

[00:46] Niclas: Ja, det är underbart att höra. Det är ju en shoutout från mig också så klart. Jag tycker väl personligen att vi ska vara duktiga i Sverige. Vi har mycket att vinna på att hedra entreprenörer som vågar, som sliter, som driver och som jobbar tröstlöst mot sin mission och sitt mål, ehm, utan att veta hur framtiden kommer att bli. Så all respekt, bra jobbat, kämpa på. Från min sida, ehm, så tänker jag att det blir intressant att följa dig framåt om vad som händer. För mycket har du lärt dig på den här resan kan jag bara tänka mig.

[00:46] Claes: Det har vi gjort, absolut va. Och, och om man då får liksom slå ett slag för vart vi ska så heter det inte i framtiden som jag ser det Liquid Wind, men det heter Liquid Energy på något sätt. Så att vi återkommer med det och vi kanske ses i Almedalen.

[00:47] Niclas: Tack så hemskt mycket för att du tog dig tid att komma till podden, Claes.

[00:47] Claes: Tack ska du ha, Niclas.

I sommar är vi återigen på plats i Almedalen och vi ser fram emot att träffa er. Almedalen, en viktig mötesplats och vi välkomnar värdefulla samtal om framtidens energi och vår omvärld. Kom och träffa oss och låt oss utbyta både idéer och kunskap. Under veckan kommer våra experter inom energisektorn dessutom att moderera samtal, delta i paneldebatter och leda samtalsgrupper. Vill du ha insikter om fjärrvärme, elnät, elmarknad eller digitalisering i en panel eller som föredrag? Eller en moderator med djup energikompetens? Kontakta oss via vår hemsida sigholm.se. Vi ses i Almedalen.

Claes Fredriksson, grundare och vd för det numera konkursade Liquid Wind, har under nästan ett decennium arbetat med att producera grön metanol i Sverige. När han senast gästade Energistrategipodden hösten 2022 var tongångarna hoppfulla — teknik och tillstånd fanns på plats, och det enda som återstod var att sluta prisgapet mot fossila alternativ. Nu, fyra år senare, återvänder han till ett samtal med Niclas Sigholm och bilden är radikalt annorlunda.

Det centrala hindret har hela tiden varit detsamma: shippingbranschen vill inte betala det premium som förnybara bränslen kostar, och framför allt vill den inte teckna de tioåriga avtal som krävs för att finansiera en produktionsanläggning. Claes beskriver hur Maersk, som tidigt signalerade intresse och till och med lovade att investera, till slut vände sig till Kina för billigare produktion. Där kan en elektrolysör kosta sextio procent av det europeiska priset, vilket pressar ner totalkostnaden med ungefär trettio procent. Skalan i sig är inte den avgörande skillnaden — det handlar om klassisk kostnadsarbitrage, samma globaliseringstrend som präglat tillverkningsindustrin sedan millennieskiftet.

Liquid Winds flaggskeppsprojekt i Örnsköldsvik såldes till danska Ørsted, som tog investeringsbeslut i december 2022 och satte spaden i jorden våren därpå. Men när Ørsted fick problem med sina amerikanska vindkraftsprojekt valde de att stänga ner samtliga elva power-to-x-projekt, inklusive det i Örnsköldsvik. De ville varken sälja vidare eller låta Liquid Wind köpa tillbaka det. Claes reflekterar över att Ørsted underskattade komplexiteten och valde att bygga allting från grunden istället för att använda de leverantörsrelationer Liquid Wind redan etablerat. Sedan nedläggningen har Liquid Wind gått tillbaka till Örnsköldsvik Energi och fått en ny chans med en dubbelt så stor anläggning om hundratusen ton, vars tillståndsansökan lämnades in bara några veckor före inspelningen.

I Sundsvall var det BP som under arton månader undersökte möjligheten att köpa projektet, men drog sig ur i samband med ett ledningsbyte som nedprioriterade bolagets gröna investeringar. Claes berättar att BP:s representanter rakt ut förklarade att bolaget i första hand levererar pensionsavkastning till brittiska sparare, och att gröna projekt inte ger den avkastning som krävs. I Umeå hade Liquid Wind ett färdigprojekterat och tillståndsklart projekt, men den sista investeraren i pipelinen backade i mars i år när kalkylen för gröna certifikat inte gick ihop.

Det europeiska regelverket — Fuel EU Maritime — har inte saknat ambition, menar Claes, men straffavgifterna har inte bitit tillräckligt hårt. Shipping har kunnat förhala omställningen, delvis för att bränslet helt enkelt inte finns tillgängligt ännu, och därmed kan bolagen argumentera för att de inte kan straffas för att köpa något som inte existerar. Inom IMO bromsade USA i oktober förra året arbetet med skärpta globala regler, vilket gav branschen ytterligare andrum. En ljusglimt ser Claes i flygbränslesektorn, där EU:s regelverk för e-SAF har tuffare sanktioner och där flygbolagen visar större vilja att teckna långsiktiga avtal. Metanol är en insatsvara för att producera flygbränsle, och Claes bedömer att konkreta kontrakt kan börja tecknas redan 2027.

Politiskt har den svenska debatten dominerats av kärnkraftsfrågan, medan stöd till elektrobränsleproduktion uteblivit. Claes påpekar att biogas har fått statligt stöd i många år och att den hjälp Liquid Wind efterfrågat var av blygsam storlek i jämförelse — ett uppstartsstöd på tio till tjugo procent av projektens kostnad. Samtidigt, konstaterar han, lade den svenska staten sjutton miljarder på att sänka bensinpriset, pengar som istället hade kunnat finansiera inhemsk bränsleproduktion och minskat importberoendet.

Trots konkursen ser Claes en väg framåt. Han beskriver situationen som en halvtidsvila där alla spelare fortfarande finns på planen. Fönstret för svensk produktion håller på att stängas — datacenter konkurrerar nu om elen och koldioxidkällorna attraherar andra intressenter — men det är ännu inte helt stängt. Han antyder att framtiden kanske inte heter Liquid Wind utan snarare Liquid Energy, och att verksamheten kan komma att struktureras som tre separata funktioner: utveckling, byggande och bränsleförsäljning. Avslutningsvis hämtar han kraft ur alla de människor som bidragit längs vägen — anställda, partners, änglar och småsparare — och konstaterar att e-bränsle inte är en fråga om det kommer utan när.