#358 - Camilla Fredman Svensson, Public Affairs på OX2

[00:00] Niclas: Det här är Energistrategi-podden, ett bidrag från kunskapsbolaget Sigholm. Jag heter Niclas och här samlar vi och fördjupar vi oss i frågor om energi. De senaste årens elpriser har ju gjort energifrågan till något som angår alla, inte bara branschen. Och i höst går Sverige till val mot en omvärld där nya kriser ritar om kartan. Idag träffar jag Camilla Fredman Svensson, kommunikations- och public affairs-ansvarig på OX2. Ett bolag som utvecklar förnybar energi i sex länder och som inte bara är en av Europas största utvecklare av landbaserad vindkraft, utan också har många projekt inom solkraft och batterilager. I Sverige hör det i alla fall till en av de aktörer som tar tydlig plats i debatten, ofta med konkreta tekniska förslag om allt från elprisområden till teknikneutralitet. Det här ingår alltså i vår serie med PR-ansvariga där vi försöker förstå varför politiken blir som den blir. Vi ställer oss frågan om varför den blir kortsiktig även när målen är långsiktiga, vad som får den att svänga och hur ett bolag ska våga vara en röst utan att polarisera.

[00:01] Niclas: Varför är det då viktigt för svenska bolag att vara en del av debatten? Och vad kan man tro av den politik som vi bevittnar i dag? Kul att ha er med.

[00:01] Niclas: Camilla Fredman Svensson, chef för Public Affairs på OX2. Varmt välkommen till Energistrategi-podden.

[00:01] Camilla: Tackar.

[00:01] Niclas: Ska vi börja med OX2 den här gången? Ni är ett bolag som rör er i flera vertikaler ändå i energibranschen. Mer än kanske folk känner till. Vissa säkert associerar er med vindkraft, men det är mycket mer än så. Vill du ge oss en överblick? Vilka är OX2 och vad är era mål och ambitioner inom svensk energi?

[00:01] Camilla: Precis, vi började i vindkraftsänden kan man säga och så har vi under då åren som har gått har vi lagt till andra teknologier och vi gör i dag storskalig sol, storskalig batterilagring och vi tittar också på tekniker som att då konvertera vätgas till e-bränsle.

[00:02] Niclas: Och vilken del av värdekedjan är ni då? Vi har ju haft med många olika projektutvecklare, allt från de som kör bara ready to build, alltså tar fram sajterna, utvecklar dem till en bra grusplan och sen säljer dem. Hela vägen till, ja Ørsted som har hela vägen till build on operate, alltså att bygga färdigt en sajt, förvalta den och driva till slut. Min uppfattning är att ni också har, när du beskriver den här positionen, ändrat den lite under tidens gång. Vill du berätta om vilka ni är i dag och var ni kommer ifrån?

[00:02] Camilla: Mm, vi kommer från projektutvecklingshållet där vi har då utvecklat, byggt och sålt vidare och sedan också förvaltat åt de som har tagit vid och ägt parkerna. Men i dag så är då affärsmodellen att vi ska äga också. Så vi lägger till det benet. Så vi håller på, vi är mitt under en transformation till att bli ett energibolag, ett förnybart stort energibolag. Och vi finns här i Sverige. Vi finns också på flera andra marknader runt om i Europa och även då i Australien.

[00:03] Niclas: Hur många är ni? Vad omsätter ni? Var befinner ni er någonstans?

[00:03] Camilla: Vi är femhundra personer runt om på våra olika marknader och har en stor utvecklingsportfölj.

[00:03] Niclas: Ja men vad inkluderar den här portföljen då? Du nämner några av de sakerna som ni bygger, men var är ni störst? I vilka områden är det som är dominanta i er portfölj?

[00:03] Camilla: Ja men i dag är fortfarande vindkraft den stora basen, men sol är växande teknologi på våra marknader runt om i Europa och även i Australien som är väldigt stora på sol. Men i dag det vi gör det är att vi kombinerar teknikerna. Vi bygger ihop vind, sol med batterilager. Och det är det som är den stora fokuset just nu. Att få ihop den här helheten för att kunna öka då effektuttaget och komma med en bättre produkt till marknaden med den här som en helhet.

[00:03] Niclas: Vad är er USP? Vad är ni bäst på? Varför blir det OX2 som utvecklar det här och inte andra?

[00:04] Camilla: Vi har haft en stor förmåga av att kunna följa med i utvecklingen som har varit. Att vi har varit väldigt flexibla. Och vi brukar säga att vi är lite grann som vatten. Vi stöter på ett hinder och då hittar vi en väg att hitta runt, hitta lösningarna. Och det är det som står i fokus för oss. Vi vill vara med och lösa energipolitiska och energisystemets utmaningar.

[00:04] Niclas: Ni har ju också varit en, i min bedömning, ganska stark röst i den svenska energipolitiken de senaste åren. Ni hörs och ni syns. För inte alltför länge sen så var det ett inslag på Agenda där ni är en av aktörerna som går ut och pratar om behoven och vad politiken kan dra för slutsatser givet vad ni ser och hur ni tolkar marknaden. Kanske en uppenbar fråga, men hur kommer det sig och varför behöver OX2 vara ett så synligt bolag jämfört med många andra?

[00:04] Camilla: Ja men det krävs i dag att alla bolag i princip som är en spelare på energipolitiska arenan faktiskt gör sin röst hörd. Därför att det här är ett politikområde som just nu är under transformation. Och när det händer så behöver man vara där och säkra att politiken förstår vilka konsekvenser som beslut leder till. Och vi är mitt uppe i den här stora energiomställningen just nu och det händer saker ganska snabbt, även om man upplever ibland att det går för långsamt. Men där är det så viktigt att bolag som har då ett intresse av att göra affärer faktiskt då gör sin röst hörd. Så det har varit viktigt för oss att vara en spelare på den samhällspolitiska eller energipolitiska arenan.

[00:05] Niclas: När vi tidigare har haft de här samtalen med public affairs-ansvariga har vi då, bara för att förklara public affairs-ansvarsrollen som en form av tolk eller överbryggare. Skulle du hålla med om det?

[00:05] Camilla: Jag tycker tolk är ett väldigt bra sätt att förstå den här funktionen. Mitt jobb det är ju då att försöka berätta för bolaget, försöka förklara den logik som styr politiken och vi pratar helt olika språk. Politiken skulle man väl kunna då slarvigt säga att det är det som att prata Orsamål. Väldigt lokalt, väldigt dialektalt. Man behöver förstå fina detaljer i vad som sägs och försöker tolka bakom. Medans näringslivet, vi pratar en bred amerikansk engelska där alla pratar samma språk. Vi är ute efter att hitta win-wins medans politiken söker konflikten. Och i grunden så handlar det om att förstå då logiken som styr politik och den är fundamentalt annorlunda än hur det funkar i näringslivet.

[00:06] Niclas: Hur då?

[00:06] Camilla: Ja, man skulle kunna då, för den som är sportintresserad kan man ju då göra liknelsen att politik är ju som rugby. Alltså, det är ganska tufft, du tacklas och det handlar om att bli vinnare. Det finns bara ett lag som vinner matchen. Och näringslivet är lite mer som att vara en maratonlöpare. Du kan ha ett mål som är att du ska ha ditt personbästa eller du ska komma på en viss tid och springa maraton. Så att alla som är med och deltar i ett maraton är ju vinnare på sitt sätt kan man säga. Och det har att göra med att det är ju en begränsad kaka som politiken har att spela med. Det finns trehundrafyrtionio ledamöter i svensk riksdag. Ska jag komma in som då politiker, då måste någon annan ut. Du kan inte växa den kakan. I näringslivet så är det ju då vi ska hitta win-wins. En affär för mig kan leda till en affär för dig. Men i politikens värld så står konflikten där för att du ska kunna då komma in och slå ut en annan person. Så det är ett hårt spel.

[00:07] Niclas: En röst på mig betyder en mindre röst på dig.

[00:07] Camilla: Så är det.

[00:07] Niclas: Mm. Vad är det som har fört dig in dig på det här? Vad är din bakgrund? Vad gäller frå-- Vad gäller de här frågorna kring det politiska samtalet och översättningen till näringslivets villkor?

[00:07] Camilla: Ja, jag är ganska ny till energisektorn. Jag började faktiskt för precis innan förra år, valet för fyra år sedan. Då trädde jag in i den här sektorn. Och då har jag min bakgrund ifrån, jag kommer ursprungligen från det politiska systemet. Jag jobbade i Riksdagen, i Regeringskansliet och EU-kommissionen. Och efter det så har jag då också varit en sväng inom då kommunikationskonsulteriet på JKL och så har jag också jobbat länge på Skanska. Så jag kommer från byggbranschen innan jag klev in i energibranschen.

[00:08] Niclas: Då är det alltid intressant hur folk ändå relativt nyligen har klivit in i energibranschen. Vad tycker du att den präglas av i relation till bygg- och fastighetsbranschen?

[00:08] Camilla: Det första som slog mig väldigt mycket när jag kom in i branschen, det var ju att det är en väldigt bjussig bransch. Jag minns, jag har ju också ska jag tillägga lärt mig i princip allt jag kan om energi kommer från att lyssna på den här podden.

[00:08] Niclas: Jaha man tackar.

[00:08] Camilla: Och väldigt tidigt där jag gjorde en intervju med Anna Jäderström från SVK och hon sa då, hon har jobbat med balansmarknad hela sitt liv och hon kände sig fortfarande ny på området. Och det gjorde ju för mig då som kom in ny på området att jag kände att okej, wow, här behöver man inte jobba i tjugo år för att kunna uttala sig. Eller man behöver inte veta precis allt för att kunna vara en del, utan det här är rörlig materia. Så att få vara med i den här branschen nu när det händer så enormt mycket, det kan inte bli mer spännande.

[00:09] Niclas: Mm. Det är väl sant. Det är tur att du inte trädde in i branschen 2012 för då var det inte lika mycket så. Sen dess har det ju hänt saker som jag inte hade kunnat fantisera om i min, ja, mildaste dröm sådär. Okej, men att jobba då med den här typen av public affairs, vad är målet för en sådan som dig?

[00:09] Camilla: Målet är att vara ett stöd i att guida ledningen i att fatta kloka beslut för affären. Det handlar om att identifiera politiska risker, jobba mycket med scenarioplanering, men också se då möjligheter och se vilka möjligheter skulle finnas om kanske politiken skulle ändra riktning i någon fråga.

[00:09] Niclas: Då får du en väldigt bred övergripande fråga här som skulle kunna kontextualiseras precis hur mycket som helst. Men jag överlåter det till dig att göra. Vad är din bedömning av var vi står någonstans politiskt just i dag när det kommer till att förhålla oss till de klimatambitioner vi har om netto noll på EU, inom EU 2050 och i Sverige 2045?

[00:10] Camilla: Vi har hamnat rakt in i en energiomställning. Om vi backar bandet och ser till hur det har gått i vågor, för det är så lite grann samhället utvecklas. Vi hade den stora då införandet av kol och sen kom oljan och sen kom gasen och nu är vi mitt inne i elektrifieringens era och vi är bara i början än så länge. Det tog ju riktigt fart där efter då senaste oljekrisen på sjuttiotalet och nu är vi mitt upp i det, men vi är ju liksom inte alls, vi ser ju inte att det har slagit igenom ännu. Och det har varit drivet nu då, som du nämner, det handlar om att det var drivet av klimatpolitiska ambitioner. Men nu ser vi att nu börjar det komma in en annan trend som också driver lika mycket i samma riktning och det är ju den geopolitiska omvärlden som driver på för detta. Så att det är en väldigt stor rörlighet just nu och som alltid när det sker stora förändringar och gamla strukturer ska ge vika så är det mycket turbulens och där befinner vi oss just nu. Det är turbulent.

[00:11] Niclas: Vad innebär det då för din roll eller kanske för ett företag som OX2 när, nu säger jag det här så får du väl lägga din bedömning på, den regulatoriska risken ökar som en konsekvens av att vi 2022 får ett krig i Europa. Nu ser ett krig i Mellanöstern med ett stängt Hormuzsund och det katapulterar Europa in i kris efter kris och du har pandemi och det är inflationschocker. Vad innebär den mer turbulenta miljön som ju då också sker samtidigt som vi är inne i början på elektrifieringens era? Vad översätter det till för typer av behov när det kommer till att navigera också det som är affärsbeslut i en sån här miljö?

[00:11] Camilla: Jag tror att det innebär att vi kommer tillbaka till det mer långsiktiga planerandet igen. Vi har tidigare när man ser hur bolag har utvecklat sin affär. Man har haft fem, tio års planer och sen så gick man liksom lämnade det lite grann och började titta mer på kortare planeringar och kortare tidshorisonter. Och givet att det nu ändras hela tiden så är det ju omöjligt som bolag att vara så extremt flexibel och vända direkt efter en, en förändring att vända om. Utan man måste då tro på någonting, måste ha en riktning och måste våga betta på någonting. Och det är ju så klart inte lätt att veta vad ska man betta på. Och då är det viktigt att man då försöker sprida risk. Man ska inte försöka hänga upp allting på en marknad eller en teknologi, utan man behöver sprida den risken så att man kan stå starkt oavsett svängning. Men sen då återigen våga tro på någonting, hålla fast vid riktningen. Och den anser jag är väldigt tydlig och ligger fast. Klimatfrågan, det är en icke-fråga. Alltså det, det är den underliggande trenden, oavsett vad som händer.

[00:12] Camilla: Och på det har man nu lagt den här geopolitiska risken som har gjort det uppenbart att vårt beroende av fossila bränslen, om vi inte lyckas nu ta de här två stora trenderna och göra möjligheter utav det, då blir jag förvånad kan jag säga.

[00:13] Niclas: Och kanske till och med lite besviken.

[00:13] Camilla: Milt sagt.

[00:13] Niclas: Men hördu du, vad är näringslivets roll i det här? Nu representerar du ju inte hela näringslivet då, men om jag ändå ska försöka sätta på dig den här hatten för att representera den diversitet som finns i näringslivet. Hur, hur ska den positionera sig när man både är bunden vid då den här långsiktiga trenden som du beskriver, men också att det svajar en hel del politiskt. Alltså beslut som går åt båda hållen så att säga, mer elektrifiering, mindre elektrifiering samtidigt. Vad tycker du?

[00:13] Camilla: Näringslivet har en väldigt viktig roll att spela under den här transformationen och där tror jag att vi har väldigt mycket mer att göra. Man talar om att det var lite trendigt här för ett tag sedan i USA då det kallades för vd-aktivism, att man skulle ut och tycka som vd i en massa olika frågor. Och det har nog präglat att man har backat något som svenska bolags vd:ar, att man inte vågar kanske sticka ut hakan, vågar inte ta en position i frågor. Men jag tror att man då blandar ihop det med de frågor som vd-aktivismen handlade om i USA. Då var det mer värderingsfrågor. Det jag tycker är viktigt att vi får se i Sverige, det är ju en vd-aktivism kring de frågor som är viktig för verksamheten. Vd har ju alltid som viktigast prioritet att säkra affären. Och talar man då inte upp för vad affären behöver och man också inte ser till helheten i vad då affären behöver i att man övertyger också om att berättelsen om varför den här produkten behövs. Ja men då blir man ju ett offer av politiska svängningar.

[00:14] Camilla: Så att jag skulle vilja se fler vd som tar position i de frågor som är viktiga för verksamheten. Det tycker jag faktiskt saknas i dag.

[00:14] Niclas: För att den ska vara trovärdig den rösten så tänker jag mig att ett av ditt jobb är att se till att den blir trovärdig, kommunikationen. Det är ju lätt hänt att kritisera näringslivet för att gå ut och ja egentligen bara prata i egen sak. Är jag LKAB vill jag investeringar till Inlandsbanan till, eller vad heter den då? Järnvägen upp till Kiruna. Är jag vd på Preem så vill jag säkerställa någonting annat. Hur undviker man att inte det här bara blir massvis med partsinlagor som sorteras bort som egentligen bara egoistiska sakintressen?

[00:15] Camilla: Men vi är ju ett samhälle som byggs upp utav flertalet partsinlagor och det är ju då dessa företags roll att faktiskt lyfta det. Sen det viktiga då för att inte bara göra det trovärdigt men att få det att faktiskt liksom flyga, då handlar det om att hitta vad är viktigt för min affär? Men vad är viktigare för samhället? Hur kopplar jag min affär till samhällsnyttan? För finns inte den, finns det ingen efterfrågan på din produkt eller den löser inget samhälleligt problem. Då är det svårt för en politiker att lyssna och förstå att det är viktigt den här partsinlagan. Men sen ligger det på politiken att väga ihop alla partsinlagor och sen fatta ett klokt beslut när man vägt samman allt detta.

[00:16] Niclas: En del av er historia är ju att ni hade flera stora och har ju också fortfarande så klart havsvindsparker. En fråga som ju kom att komma till ett abrupt slut i och med regeringens avisering om att pausa eller inte gå vidare med på grund av militära intressen. Alla de vindkraftsprojekt som låg på den östra sidan, sydöstra sidan ska vi säga. Det var ett ganska stort område med de här fjorton, femton vindkraftsparkerna. När något sådant händer, hur hanteras det? Det måste ju vara, förstår jag, en enorm besvikelse för ett bolag som er som jobbat med den här frågan så länge och har förklarat hur den är kopplat till Sveriges energibehov. Finns det reflektioner där om vad det är man inte har lyckats med berättelsen? Är det ett exempel man kan använda som det går att dra slutsatser av där ekonomi och teknik finns? Ja nu kan man ju argumentera om ekonomi finns då. Men, men hur ser man? Finns det något att lära av det för som går att extrapolera på branschen?

[00:17] Camilla: Ja för det första, fjärde november 2024, det kommer vi som bransch nog aldrig att glömma när man då la den här döda handen över hela Östersjön. Men vi ser inte att Sveriges saga kring havsvinden är slut, utan de här projekten som vi fortfarande har kvar, de är ju nu för tillfället pausade. Och det som du ser för ekonomin just nu finns inte heller där. Så att ska man få till en sektor, en bransch så behöver både ekonomi och teknik och politik behöver samspela. Och just här då så hade vi inte med oss politiken. Vi hade behövt mer tid och det är väl någonting också som många företag väldigt ofta trycker på. Det måste gå fortare, vi måste ha snabbare beslut. Den här frågan hade kanske mått bra av att få mogna lite. Och det har ju också att göra med att vi lite grann har tappat fokuset på efterfrågan. Titta på Sveriges elanvändning och så ser det ut som en död mans EKG. Vi ser fortfarande inte, vi hör om allting som ska komma till och vi vet att det kommer mer, men just nu så har ju inte det taktat.

[00:18] Camilla: Så att just frågan kring havsvinden hade nog mått bra av att kanske inte stressas fram.

[00:18] Niclas: Och vad skulle du säga att det beror på då? Hur, hur ser den berättelsen ut i din värld? Varför? Det är ju inte bara så att det är död mans EKG, det sjunker ju faktiskt fortfarande. Så att patienten är ju fortfarande död om man ska använda din liknelse. Vad hänger allt det där på? Är det också ett narrativ, en berättelse som vi inte lyckats få fram?

[00:18] Camilla: Det är flera saker som jag tror börja komma fram och börja landa i. Vad är problemformuleringen för Sverige? Jag tycker det var lite, när jag klev in här, det har varit lite otydligt. Vad är det? Är det mer produktion? Ja, men produktion, det har vi ju. Vi exporterar mest i Europa. Så det handlar ju om att bygga ut näten, framför allt något som varit lite eftersatt. Det är en trend vi ser generellt i samhället. Man har ju då i en mer kortsiktig tid satsat mer på sådant som ser bra ut och man kan få snabba vinster i. Men det långsiktiga utbyggandet av då svenska ryggraden i form av infrastruktur eller att uppgradera då VA-systemen, men också då elnäten. Här behöver man göra väldigt mycket mer nu och ganska snabbt. Det är ju en faktor.

[00:19] Niclas: Okej, men om vi breddar perspektivet igen och kliver upp en abstraktionsnivå och tittar på det europeiska svaret av den krisen. Så här den dubbla chocken vi varit inne i tjugotvå var en energikris, tjugosex, vi är inne i en ny. Vi vet inte var oljepriset landar någonstans. Och svaret på den här risken som vi befinner oss i relation till det fossila har vi det narrativet som behövs för att få gemene man i Europa och även svenskarna att förstå att det krävs insatser som också kommer kosta pengar.

[00:19] Camilla: Nej, men det saknas ju då av den här berättelsen om hur Sverige och Europa ska vara en vinnare. Vi tappade det någonstans kring att det var ett väldigt stort fokus på vissa mål och så började man diskutera kring kommer man uppnå målen eller inte. Men med de mål som är satta av EU och som Sverige också har signerat så har vi en väldigt tydlig riktning för alla. Och där har vi då också i Sverige ett näringsliv som har sprungit i en riktning och som fortfarande har den målsättningen att faktiskt då ställa om. Och i allt detta så börjar man då bromsa in för att man tyckte att det går lite för snabbt. Och nu kommer återigen då en oljekris som gör att nu måste vi igen öka på. Och där skulle jag säga att vi, berättelsen är väl inte riktigt framme än. Vi ser på till exempel senaste partiledardebatten så börjar man prata om enkla lösningar igen. Det handlar om elbilspremier. Så att det är svårt när det går så snabbt och det är så stor omställning som vi är mitt uppe i att då få ner en berättelse som går rakt in till väljarnas hjärtan och som gör att det är lätt att förstå vad det är vi befinner oss i. Det krävs lite förklaring.

[00:20] Niclas: Ja, för någon skulle kunna argumentera för det rakt motsatta narrativet nu håller på att sätta sig. Och jag hörde det här som en del, och då kommer jag parafrasera det här, men en berättelse från, från stadens gator att en politiker frustrerat säger till en representant i branschen såhär: "Men ni har ju hela tiden kommit till oss med att vi ska ha en energiöverenskommelse. Ja, men nu har vi ju en. Vi har ju fått en på grund av hur ni agerar. Vi vill inte ha effekttariffer i elnäten med prissignaler, utan allt, allt ska vara enkelt. Vi vill inte ha volatila priser, utan det ska vara stabila, låga, raka priser och vi behöver planerbar kraftproduktion. Alla partier är ju överens om det. Så vad är problemet?" Men om man landar i det där, då går man ju mot mer intervention, mer politisk reglering. Jag kan tänka mig för en marknadsaktör som er som gärna vill ha prissignaler att investera på så är det ett narrativ som, ja men kan stå, står i kontrast till den liberala fria marknadsaktörens önskan om att få agera fritt på en marknad och få konkurrera på internationellt likvärdiga villkor.

[00:21] Camilla: Ja, men då måste man förstå energi är ju så samhällskritiskt. Om liksom infrastrukturen, ryggraden så är ju energin, det är ju själva blodomloppet som ska få hela samhället att fungera. Så att säga att man ska lämna helt laissez-faire som man kan höra vissa aktörer inom kanske branschen efterfrågar, det är ju inte heller önskvärt. Vi behöver ju här ha en, ett politiskt ledarskap och det behöver kanske inte innebära att det blir en överreglering eller flera stycken interventioner. Men statens roll och politikens ledarskap att styra och säkra en liksom välfungerande omställning är ju fundamental. Det handlar om alltifrån hur man lägger skatter eller hur man kravställer i upphandling. Vi måste styra nu mot en elektrifiering. Här krävs faktiskt, även om ekonomin talar för det just nu, tekniken finns där, så krävs ju också att politiken kommer med och det är ju först när de här tre samspelar som det verkligen händer.

[00:22] Niclas: Och vad är det viktigaste att föra fram nu då? Eller snarare, vi är ju inne i en politisk valrörelse. Det är bland annat därför du och jag sitter här. Vad är det, vad är det viktigaste för er att få fram och vad tycker du att den här svenska diskussionen befinner sig om vi kliver ner en trappa?

[00:23] Camilla: Men för oss så, vår utmaning nu, det är ju när vi tittar just på efterfrågan, det står ju i något slags vänteläge. Vi skulle önska att man väldigt tydligt pratar om vilken typ utav industri eller tillväxtland som Sverige ska vara och målar upp alla de förutsättningar och alla de möjligheter som den här gröna omställningen kan faktiskt ge oss. Vi har ju som inget annat land naturresurs i form utav vind, vatten. Vi har också biogent koldioxid. Med det kan man ju faktiskt göra e-bränslen. Det är ju någonting som är ju helt fantastiskt. Så att vi pratar inte längre bara om den direkta elektrifieringen, utan vi menar ju att i Sverige så har vi fantastiska möjlighet att vara med och indirekt elektrifiera, det vill säga att göra e-bränsle av elen. Då måste ju alla nu pilar peka i riktningen mot elektrifiering, elektrifiering. Och det gör de ju inte riktigt än. Vi ser ju här att det, det går trögt.

[00:24] Niclas: Ni har ju ett sådant exempel i samarbete med Södra, där ni ska producera just den här formen av förnybara bränslen. Vad är det som gör att ni vågar satsa på en sådan sak? Beskriv det gärna, vad ni ämnar uppnå och vad är det som gör er trygga nog att våga satsa på det?

[00:24] Camilla: Vi är rakt och mitt upp inne i den stora energiomställningen. Och nu som du säger, det gäller nu att takta denna och se såhär, nu har det blivit lite uppbromsning på vägen och att nu säkra att vi ligger rätt i kurvan. Det är ju liksom det och där tror jag att det gör det. Och det gör ju, har att göra med att vi har lång tid nu haft klimatmålen. De ligger fortfarande fast. Det är jättebra och väldigt, väldigt viktigt. Men vi har också nu någonting annat som gör att det blir en väldigt stor skjuts. Och det är ju då geopolitiska ehm spänningarna som gör att vi, vi är så varse var vi nu befinner oss som kontinent. Europa vi sitter ju klämda här mellan USA, mellan Ryssland och sen har vi då Kina som verkligen satsar på elektrifiering. Och här behöver vi ju nu växla upp.

[00:25] Niclas: Och så det här exemplet då. Vad är det ni ska göra vid projektet tillsammans med Södra?

[00:25] Camilla: Mm, tanken här är att vi ska då vid Södras ehm ehm verksamhet som ligger på Väröhalvön utanför då Varberg. Där så ska biogen koldioxid samlas in för att då det här är då utifrån deras perspektiv superviktigt. Ehm för klimatfrågan är jätteviktigt att man samlar in denna biogena koldioxid. Men den kan ju då i sin tur då användas. Så genom då förnybar el kombinerat med vatten så gör man då med elektrolysörer vätgas. När man sedan då kombinerar det med biogen koldioxid så får man något då som heter e-bränsle eller i det här fallet är det e-metan, e-gas. Och det ska kopplas ut då på gasnätet som finns i Västsverige. Och det tror ju vi är framtiden. I Sverige så har vi den här förmågan att kunna producera e-bränsle och på det sättet då kunna vara med och också ställa om övriga Europa.

[00:26] Niclas: Men vi har varit inne på det här som händer med den havsbaserade vindkraften och vi ser ju nu de facto konkurser i precis den typen av affärsidé som handlar om att producera e-bränslen. Och då ska man ju säga att det finns ju flera regelverk här som ju tydligt från Europas del, både vad gäller den marina sjöfarten, vad gäller flyget och vad gäller industrin, ställer krav på omställning av just det som ska produceras här, ett e-bränsle. Ändå så haltar det ju som sagt. Så den ena delen är ju att våga och frågan om tajming. Den andra delen har att göra med förtroende för politiken som sätter upp de här målen. Om jag nu ska måla fan på väggen, vilket ibland min roll i den här podden, så är det, ge mig beviset då på att vi är på väg att nå våra klimatmål, givet hur kort tid det är kvar till 2030. Och vi ser en situation där vissa politiska partier ju faktiskt argumenterar för att det är inte bara Sverige som inte kommer att nå sina mål, varken de nationella eller de inom Effort Sharing Regulation som det heter inom EU.

[00:27] Niclas: Det kommer Tyskland göra, det kommer Italien göra. Allt det här är for show liksom. Vi kommer behöva göra en kraftig reduktion eller förändring av de här planerna. Vad är det som talar emot de argumenten?

[00:27] Camilla: Mål är otroligt viktigt att de finns där och det, det som gör att vi får en riktning. Så länge målen finns. Sen det är klart att det är jätteviktigt att uppfylla mål, men det är som när du målsätter dina medarbetare på, på årsbasis. Man får massa personliga mål och man har bonusmål. Målet är att komma dit och till och med överträffa målen och de måste ligga där och finnas fast. Men bara för att man blir osäker på att når vi det i tid, riktningen är tydlig och målen ligger där. Så att det är det som man ska ta fasta på. Och det var det som också jag försökte säga att det är ju en ryckighet nu i politik. Och jaha nu gäller inte det här längre. Jo, men det är klart, det gäller den underliggande trenden är ju anledningen. Om mål flyttas hit och dit, det är så klart inte bra, men man måste vara trygg i att riktningen finns där. Och då är det viktigt som bolag att man jobbar med scenarioplanering. Man funderar kring själv, tror man själv på det? Alltså om man nu inte tror att klimatfrågan är viktig, då har man ett annat tankesätt kanske. Men det här upplever jag inte.

[00:28] Camilla: Det är ingen som ifrågasätter det längre. Så att den riktningen ligger fast.

[00:28] Niclas: För du nämner ju det i början att det faktum att vi har så mycket osäkerhet i världen linjerar ju på många sätt också med klimatfrågan för den kopplar uppenbart den till resiliensfrågan vi producerar det i landet istället för att importera det från kanske inte så demokrativänliga nationer alltid. Och det är också på lång sikt en fråga om konkurrenskraft eftersom vi ju då också skapar jobb i Sverige och att det finns andra länder som är beroende av de här geografiska möjligheterna vi har att producera de här bränslena. Får, hur får vi svensken att förstå det här? För det verkar ju uppenbarligen ett ganska komplicerat budskap att få fram vilken relation och vilket ansvar har så att säga näringslivet mot allmänheten när jag förut frågade dig om det mot politiken.

[00:29] Camilla: Ja, nu tycker jag faktiskt att vi som näringsliv har tyckt länge att politiken måste ju och politiken måste. Och när det då fortfarande inte riktigt har lossnat där så måste vi nog ta ett ännu större ansvar och berätta just den här storyn. Och jag hör ju ofta om företagsledningar och företagsledare som i stängda rum är supertydliga med berättelsen. Och de berättar precis på hur det här gynnar Sverige, hur det gynnar deras arbetsplatser och vad som krävs för att få det att hända. Men som ändå känner att i den offentliga debatten har man nu ingen lust att träda fram. Man har inte lust att berätta den här storyn. Det tror jag kommer krävas och jag hoppas få se mer utav detta. Sen så är det så, ska man få med sig människor, det är ju inte företagen alltid som är de bästa att göra det. För som du säger, vi har alla olika, vi är lite olika partsinlagor. Vi behöver politikens kraft. Och där kan vi hoppas på att någon skulle träda fram och lägga fram sin vision för de möjligheter som finns. Och där gör vi gärna inspel på att vi ser att vi har då Sveriges bästa förutsättningar för att tillverka billig eller kostnadseffektiv el.

[00:30] Camilla: Vi har naturresurserna för att kunna tillverka då e-bränslen och göra en indirekt elektrifiering. Vi har ju också teknikbolagen i det här landet. Vi är ett teknikvänligt land och vi har innovationer så att det står som spön i backen så att kombinera styrkorna med Sverige och våga prata om den möjlighet vi har. De, i många länder nu så hör vi faktiskt att näringslivet har ju börjat såhär, nej, det var väl lite skönt att gå tillbaka till hur det var tidigare. I Sverige så står ju fortfarande näringslivet är redo och vill vara med för att vi ser att det kommer vara en konkurrensfördel. Och det är ju för att vi är inte övertygade om klimatmålen, men vi är övertygade om riktningen.

[00:30] Niclas: Den svenska energibranschen har ju varit tydliga, inte minst genom Energiföretagen, men även Green Power Sweden och behovet av långsiktighet, gärna blocköverskridande frågor. Eftersom investeringar som ni och andra parter i energibranschen gör är så väldans långa och ska sträcka sig över flera mandatperioder. Samtidigt så har vi ju, är vi i en situation när vi går inför valet där energifrågan nu återigen är mitt i en energikris riskerar att bli en allt viktigare, riskerar bli, har möjlighet att bli kanske beroende på hur man ser det, en allt viktigare valfråga. Och då ökar också, givet också hur du beskriver logiken i att den ena är bröderna andres död inom politiken, spänningarna inom energifrågorna och kanske också låsningar. Hur ska man se på det och behoven framåt? Vad är det viktigaste som du skulle vilja se av politiken givet detta?

[00:31] Camilla: Jag har ju förmånen att ha sett många fler andra branscher också än energibranschen och jag kan säga att alla branscher gapar efter de här långsiktiga villkoren. Och det är kanske svårt i och med att det är politik som du säger. Men just här, det här är ändå ett särfall skulle jag vilja hävda för att det är svenska blodomloppet som måste ligga där för att då industrin ska vara säker på att kunna vara här, få sin kostnadseffektiva el, veta att de kan investera i landet. Så att jag har ju stor förhoppning, inte på det här valet, utan det som jag säger nu internt är ju att man får nog sätta på sig öronpropparna och kisa lite nu inför alla valdebatter här och invänta vad som händer efter valet. Här tror jag att faktiskt vi kan ha nått den pendelsvängning som vi hoppas på att man faktiskt ska då landa i att just i energipolitiken, här krävs det en långsiktighet. Det har lagts förslag om energikommissioner eller ett parlamentariska energiberedning. Ja, vet du försvar, infrastruktur.

[00:32] Niclas: Pensioner.

[00:32] Camilla: Pensioner, energi. För mig är det uppenbart och jag hoppas att pendeln har kommit till, när vi efter valet så kanske befinner oss där.

[00:32] Niclas: Finns det någonting som branschen kan göra? Eller så du i din roll eller ni som en aktör kan göra för att sänka tonläget? För att det har ju ökat onekligen i min erfarenhet de senaste 20 åren. Är du, är du för exempelvis kärnkraft så argumenterar du på ett sätt när det rör väldigt tekniska frågor i energisystemet. Skulle du komma in och argumentera för exempelvis kombinationen av sol, vind och gasturbiner så uppfattas det nästan som ett, ett politiskt ställningstagande när man argumenterar för en viss typ av teknik. Hur ser du på att vi har hamnat i ett läge där både teknik och politik som vävs ihop i, i nästan ideologiska ställningstaganden. Man gillar eller gillar inte betongfundament till vindkraftsparker i skogen. Det blir ju väldigt emotionellt. Finns det en väg där vi kan komma kanske ifrån det på något sätt?

[00:33] Camilla: Det är en jättebra fråga för att jag kan ju inte uppleva inifrån energibranschen att den konflikten finns där. Så att jag har svårt att se att vi har bidragit till att öka konfliktnivån. Men så klart är det så när vi går ut sen då och ska slåss för våra saker. Så upplevs ju det då. Återigen, det blir en partsinlaga. Vi vill ju bygga våra produkter. Vi tror att de är lösningen just nu på samhällsutmaningarna. Så att då kan det ju upplevas så, men det får man nog faktiskt tåla tror jag. Och som sagt, den bollen ligger nu hos politiken att väga ihop partsinlagorna och se att tekniken finns där på båda sidor. Nu gäller det att få ihop någonting som löser samhällsutmaningarna på kort, medellång och lång sikt.

[00:34] Niclas: Vad tycker du är de viktigaste frågorna inom branschen nu i valet att hålla koll på? Om man lyssnar på den här podden och vill förstå de, de breda frågorna och vart vi är på väg någonstans.

[00:34] Camilla: Det mest spännande nu är ju tycker jag flexibilitet och hur det utvecklas och går ganska snabbt och alla nya lösningar som kommer till. Där behöver man ju hålla ett väldigt stort öga eller öra mot rälsen och förstå hur det utvecklar sig. Där händer ju saker nu som inte kanske syns men som, som löser upp knutar ute i energisystemet.

[00:35] Niclas: Och vad är det som gör att den löser upp knutar?

[00:35] Camilla: Det är ju att den nu då säkrar den här trygga leveransen utav el. Där vi har då, vi har hög produktion i Sverige och vi behöver nu också säkra att vi får en mer flexibel då användning utav den produktion som finns.

[00:35] Niclas: Så det är en fråga om att tekniken kommer tillräckligt långt att det blir oomtvistligt att vissa tekniska lösningar möter alla de politiska målbilder som man har för ekonomi och kostnad, robusthet i leverans över tid och att de är tillförlitliga. Är det så?

[00:35] Camilla: Ja, rent tekniskt så ser vi att det är precis det som vi är på väg mot då. Det finns ju andra aspekter att väga in där.

[00:35] Niclas: Mm. Men och det kan ju tänkas uppenbart då att, att den också talar för en decentralisering av energisystemet. Och det har vi ju pratat om med Försvarsmakten när det gäller kriget i Ukraina och man ser vad som händer där. Och det är lite dubbla spår här nu. Europa är ju nu i ett läge där länderna är allt mer belånade. Vi har inte råd att göra de här breda subventionerna. Vi ser lite mer riktade program för elektrifiering i de länder som nu kompenserar för ökade omkostnader för gas och andra fossi-- olja då primärt från Mosshundret. Kan det vara så nu då? Eller hur ser du? Vad är din spaning att konsekvensen när det här kriget väl har lagt sig spelar ut sig för den europeiska kontinenten? För det sker ju mot det spännande plattformen, eh, plafonden att vi också ser mer nationalism, eh, ett ifrågasättande av elexport, elimport till vårt land. Eh, en förskjutning om vi tolkar det senaste valet inom EU mot höger nationalism som ja faktiskt har lägre ambitioner, allt annat lika, vad gäller att förflytta samhället in i den elektrifiering som du vill se.

[00:37] Niclas: Vad är din spaning om vart vi är på väg här?

[00:37] Camilla: För det första så tror jag att vi ska nu vara beredda på att leva i en fortsatt turbulent tid. Jag har ju stora förhoppningar och hoppas innerligt att kriget i Ukraina ska ta slut. Men vi ser ju också att det tar tid, eh, att få slut på krig och att vi lever i en helt annan era just nu. Och det måste vi trots det då takta på. Och det som Europa har, vi har väldigt mycket privat kapital. Och det ser jag att EU-kommissionen nu försöker nyttja genom att då säkra att det privata kapitalet kan jobba också tillsammans med det offentliga. Som du säger, vi kan inte subven-subventionera oss fram här nu för att lösa allting som behöver komma på plats samtidigt. Vi ska satsa på försvaret, vi ska satsa på infrastrukturen. Då behöver också det privata med oss, med att spela. Och där är ju då EU-kommissionens svar på det är ju faktiskt att säkra att användet utav PPA, alltså de här elprisavtalen mellan då användare och konsument stimuleras, uppmuntras och kommer på plats då för att också kunna hjälpa till att bygga ut elproduktionen.

[00:38] Camilla: Och det är så vi har byggt ut också elproduktion de senaste åren här. Det är med hjälp utav då bolag som köper in sig på då det som kallas för PPA.

[00:38] Niclas: Långsiktiga bilaterala elhandelsavtal. Mm. Men det där måste vara en vansklig balansakt för er att göra som ett privat bolag. För om man går tillbaks till Adam Smith och den fria handeln så vill man ju gärna att marknaden ska få agera rationellt med så lite inblandning från staten som möjligt. Det andra är ju, ja, Sverige priser. Vi begränsar hela importexporten och särskiljer oss från resten av Europas handel genom att stänga in elen i Sverige och därmed trycka ner elpriserna, ja, till alla andras detriment. För då ser vi vad som händer i, i Norge exempelvis att konsumtionen ökar trots att prissignalen finns för att egentligen dämpa efterfrågan. Det måste vara en svår sak att begära om statens inblandning när det kommer till långsiktiga avtal exempelvis och samtidigt se konsekvenserna av hur det påverkar och kanske stör också, eh, marknadsfunktionerna. Vi hade det här också när vi hade hearing kring elmarknadsutredningen om CFD:ena för kärnkraft. Det här är en slippery slope. Hur bedömer ni det?

[00:39] Niclas: Att vi riskerar att hamna i ett väldigt reglerat samhälle om, om statens långa arm behöver finnas med för att knuffa den här branschen i en, ena riktningen ena gången och andra riktningen andra.

[00:39] Camilla: Men återigen, jag tror inte att för att det finns ett politiskt ledarskap som uppmuntrar en marknad att gå i en viss riktning, så skulle inte jag vilja säga att den blir överreglerad eller att det blir liksom en interven-interventionistisk politik, utan det är en samhällskritisk vara som behöver komma fram. Vi har försökt nu på marknadsmässiga grunder hitta de här avtalen själva och då ser vi att vi har svårt att mötas. Industrierna vågar inte betta eller låsa sig i de här långa elprisavtalen just nu. Och då behöver tryggheten finnas där och då behöver eventuellt då staten eller liksom någon slags kreditgaranti finnas i någon bottenplatta. Och då tror vi en väldigt attraktiv väg är att fortsätta låta marknaden lösa det, men trygga marknadens parter att det finns någon slags garanti i botten. Så att det som EU gör nu då på ett väldigt klokt sätt är ju just alltså att tillse att det finns en kreditgaranti man kan söka när man ingår PPA. Det tror vi skulle vara en väldigt attraktiv väg även då här i Sverige, där vi verkligen är väldigt förtjusta i marknadslösningar.

[00:40] Niclas: Men ni är ju inte altruister. Ni, ni, ni måste ju ändå trots allt kombinera den här tanken om att göra gott för världen och driva elektrifieringen och omställningen för människors väl och ve tillsammans med ett ganska strikt kommersiellt intresse. Eh, och ni är ju fortfarande aktiva och framåt. Det betyder att man kan beklaga sig över många omständigheter och politik som kanske inte går ens väg eller hindrar eller försvårar. Tillståndsprocessen är ju en sånt kärt ämne som brukar nämnas. Men det, det jag försöker komma till, det är att det översätter till att ni ändå s, antar jag ser många goda möjligheter till investeringar, både i Sverige och i andra länder. Förutsättningarna är inte så omöjliga om man ska vända på det.

[00:41] Camilla: Precis. Vi gjorde precis nu här i början utav året en stor investering i Malungssälen, tre miljarder för en då stor vindpark. Och då kan man ju ställa sig frågan, hur, hur är det möjligt nu när man läser alla dessa artiklar om hur, hur det går för branschen och hur lönsamhetsutvecklingen ser ut. Men det är ju för att vi också nu ser att i det här avstannningen eller upp-uppstannandet utav utvecklingen så har det också, det kommer bli ett jättebehov framöver. Just nu så är det svårt för oss att hitta bra tillstånd att kunna bygga på. Eh, och framöver så ser det ganska mörkt ut. Och det har att göra med hur det har varit de sista åren här nu där kommuner i allt ökande utsträckning då, eh, lägger in sitt veto kring vindkraftsparker. Förra året så var det 93% utav alla projekt då som fick ett nej av kommunen. Och förmodligen då de sju sista som då lyckas ta sig igenom dem kommer väl eventuellt Försvarsmakten att ha nånting att säga till om pi-- på slutet där. Så att det ser väldigt, eh. Ja, jag skulle säga att det ser lite bekymmersamt ut om man är en som vill bygga, eh, hitta tillstånd och utveckla parker nu. Det finns inte någon bank utav tillstånd där ute.

[00:42] Camilla: Det gör att vi vågar betta också. Vi har Fageråsen, ett stort projekt utanför Malung Sälen, investering på tre miljarder som då ska bära sig.

[00:42] Niclas: Ja det är inte bara det. Det verkar som att av en av alla de aktörer som är där ute nu och fiskar på en marknad som är oerhört tuff för vindkraftsparken. Jag menar ursäkta. Som är oerhört tuff för vindkraften och har beskrivits av några branschaktörer som ett annus horribilis där det i princip går från att vara en, en väldigt hög fart, mycket investeringar från mångfald av bolag i branschen till nästan standstill, där också försäljningen av ready to build-anläggningar ligger under kostnaden för att utveckla dem. Alla tecken som krävs för en kris. Samtidigt så har vi ett läge, precis som du säger Camilla, där ju väldigt få kan bygga. Vi har flera tusen megawatt som är tillståndsgivet av SVK när det kommer till nya AI-datacenter. Ser du bara den kön så överstiger den ju med råge det som Sveriges överskott i form av effekt finns. Och då har jag inte ens räknat in alla brown siter, alltså de anläggningar som omkonverteras från tidigare industritomter som gjort någonting till datacenter också.

[00:43] Niclas: Det borde vara världens möjlighet för er, givet att det är ett sånt trång dörr att komma igenom för att tillhandahålla lite större energivolymer samtidigt som den ju latenta efterfrågan ju faktiskt finns där, men den kommer inte i gång. Håller du med om den beskrivningen?

[00:44] Camilla: Ja, jag behöver ju knappt lägga till någonting. Du säger det väldigt väl att i en sådan här period för en aktör som oss då som försöker hitta möjligheter och som har tillgång ut till kapital, vi har ju faktiskt möjlighet att då växa på en sådan marknad.

[00:44] Niclas: Så den möjligheten, hur passar den in? För jag menar, vi kan ju måla upp en, och jag gör det själv här genom mina frågor, som en olyckskorp, alla de problem som branschen ställs inför. I grund och botten är ju det vi kommer tillbaka till, som vi nämnde förut, en tackningsproblematik. Vad är din syn på tackningen? För man skulle kunna måla upp en massvis scenario. Alla scenario vi har tittat på bakåt har ju varit så brutalt fel. Så man vet ju ingenting. Men hur ser ni på den framtiden och hur spelar det in i ditt, ert narrativ? En rolig story i det här är ju att efterfrågan tar fart nu på ett sätt som gör att vi aldrig någonsin har tid att möta den efterfrågan. Just inte minst på grund av det du säger att vi faktiskt inte godkände särskilt mycket ny vindkraftsproduktion och det är det vi kan ha på kort sikt i alla fall för att möta den efterfrågepeaken. Det här borde spela rätt i händerna på er. Och hur får man då befolkningen att förstå detta? För du måste ju ligga några år före i tiden tänker jag.

[00:45] Niclas: För händer det och då kommer elpriserna öka och då kommer du slängas rätt in i en ny debatt om regleringar, politikens roll. Ja, hur ligger man steget före i allt det här jag berättar eller tänker på?

[00:45] Camilla: Så som vi jobbar, det handlar om scenarioplanering. Och det här är ju ett scenario som du mycket väl målar upp som vi ser kan, eller som vi bettar på i princip. Och därför så tror jag att ta med sig det politiska ledarskapet redan nu att vara med och berätta berättelsen om varför det här behövs och varför vi gör detta. Och vilken roll spelar de här, du nämnde datacenter som kommer vara en stor aktör, en stor slukare utav el i framtiden. Men inte bara dem, men också att förklara varför vi behöver göra e-bränsle i Sverige. Varför behöver vi ens det? Varför ska vi tjäna pengar på det? Det gäller att börja den berättelsen nu för att i politik och även då faktiskt i näringsliv. Så det är inte förrän du själv upplever att du har blodsmak i munnen när du känner att nu har jag ju sagt det här så många gånger. Det är först då som folk börjar förstå och, och köper det du försöker att berätta för dem. Så att vi behöver med oss politiken redan nu och det är väl därför som vi har, och vi befinner oss i en turbulent tid där vi, det är mycket diskussioner.

[00:46] Camilla: Det är därför vi tar en aktiv roll i samhällsdebatten här och därför jag också uppmanar fler företagsledare att göra detsamma.

[00:46] Niclas: Ni kommer att vara en del av dem. Säg att ni skulle göra grönt bränsle på Vänerhalvön. Så behöver ni ju massa el givetvis för den elektrolysören som ni sätter dit. Och det kommer ju konkurrera i pris med aktörer som kanske är ännu mer prisokänsliga, då datacenter som ett exempel. Det här kommer ju också behöva vara en tackning då med, med inte bara av marknadskrafter. För skulle man göra det så ja, då skulle ni förmodligen, min teori, förlora mot aktörer, amerikanska aktörer som vill använda elen istället för AI-beräkningscenter. Och det är en fråga om global efterfrågan. Hur tar man sig an en sådan diskussion om balansen mellan å ena sidan då driva fram en grön industri och å andra sidan vara beredvillig inför att den som har högst betalningsvilja också är den som ska få elen. För det där är ju också någonting som ni kommer att ha egenintressen i, men som också verkligen är en politisk diskussion om vilken version man ser för Sverige.

[00:47] Camilla: Och där ser ju vi att med de enorma naturresurser, tittar vi på en utav de parker som vi projekterade. Det hette Aurora, låg utanför Gotland. Det var tjugofyra terawattimmar vi pratar om där. En produktion som är hisnande. Förutsättningar för storskalig elproduktion finns i Sverige. Det gäller ju bara nu att nyttja den på bästa sätt och på något sätt också då säkra tackningen. Och det är ju inte lätt. Eh, och det är väl där som är någonting vi behöver knäcka tillsammans.

[00:48] Niclas: Mm. Men kommer ni ha en roll att spela i den debatten?

[00:48] Camilla: Det kommer vi ha.

[00:48] Niclas: Mm. Men du är inte redo nu att säga vilken position ni kommer att ta för att få politiken att balansera mellan de här ganska svåra intressena. För jag antar att det, det är ju där någonstans ni kommer behöva göra val och det är ju där din funktion kommer in. Kanske snarare mer ditt värv då, hur du jobbar när det kommer till en fråga som är affärsmässigt kritisk för er. Den har stor samhällspåverkan, den är politiskt väldigt viktig och mitt i det här gyttret befinner sig ditt/ert bolag med, ja som du säger då, inte en liten potentiell påverkan på det här. 24 terawattimmar är ju, ja men 17, 18% av det vi tänker oss att den energipolitiska inriktningspropositionen behöver för att nå en efterfrågan på 300 terawattimmar. Hur gör man? Det blir en jättesvår roll tänker jag. Du får gärna förklara.

[00:49] Camilla: Ja men återigen så lite naivt då kanske vi i näringslivet, vi ser att det kan bli en win-win. Alltså om vi lyckas lösa storskalig elproduktion, då behöver man kanske inte heller välja. Sen förstår ju alla så klart att det kommer ju vid varje given punkt, anslutningspunkt, så finns det ett val som kommer behöva fattas. Men där då vår roll som bolag är bara att visa på de här möjligheterna finns, det här går att göra, det går att lösa. Sen behöver ju, vi kan ju inte ta ställning till vad det ska sedan bli på platsen. Utan det är ju en annan fråga för någon annan att fatta.

[00:49] Niclas: Okej, jag tänker att vi ska runda av med lite frågor riktade just till det offentliga samtalet som du är en del av att forma. Givet att du har en massa viktiga intressenter runt omkring dig i ditt bolag som ska vara en röst i den svenska energidebatten. Vad tycker du om den svenska tonen? Är den debattglad? Är den möjliggörande? Är den försiktig och återhållsam? Du har jobbat i EU också. Vad säger du om det svenska politiska diskursen överlag i medierna och i offentligheten i relation till vad du har sett? Och är den framgångsrik?

[00:50] Camilla: Just nu tycker jag, och nu är vi inne i en fas, en ganska hög konflikt, hög riskfas i den politiska, så att säga, livscykeln. Vi går in för val. Så att nu befinner vi oss i ett speciellt läge. Generellt sett så brukar ju då, tycker jag, svenska politiker och svenska debattklimatet. Ja, det är debatt. Vad sa du? Du nämnde debattfriskt eller? Det är det. Det finns möjlighet att komma igenom. Det finns möjlighet att göra sin röst hörd. Och jag tycker också att då från politikens sida att man är ganska välvillig till att lyssna. Man vill förstå. Man behöver ju också förstå och man vet om i Sverige att man behöver förstå. Från min bakgrund i EU kan man väl säga det att det är ju lite lättare i, i Sverige att vara politiker än att vara politiker i EU, för där finns ju så många fler hänsyn, så många fler partsinlagor, så många fler dynamiker du måste ta hänsyn till. Så att det gör ju att i Sverige så det är lite lättare och därför så är också kanske då svenska politiker är lite bättre här på att lyssna, att ta sig tid, att förstå verksamheten, att komma ut. Vi sitter ju också närmare politiken här.

[00:51] Camilla: Jag är också väldigt förtjust i vårt koncept vi har i Sverige med Almedalen som visar på den svenska öppenheten och det är väl det finaste med det demokratiska samtalet att det finns möjlighet att få träffa, att liksom engagera sig med politiken.

[00:51] Niclas: Men får man tycka saker då? För jag kan ibland känna såhär att det läggs en hämsko på saker och ting. Man får inte säga rakt ut som man tycker för folk blir arga och upprörda. Blir folk arga och upprörda, då stängs man ute och det vill man inte. Många i er roll har en tendens när jag möter er att vara så försiktiga. Även om jag får spaningar av er så är det, det är som att trampa lite i på en glasbestrött golv här. Man får tassa försiktigt. Har jag fel i den uppfattningen eller kan du förstå vad jag menar?

[00:52] Camilla: Alltså i Sverige vi har demokrati. Man får tycka precis vad man vill, men vår funktion som public affairs personer, det är att vara ganska, äh, kunna tolka och kunna komma till rimliga slutsatser. Så att när vi då kanske inte alltid säger exakt, att vi som funktion inte säger exakt vad vi tänker, det är ju inte konstigt. Vi ska ju funka i alla vindar och kunna tolka alla typer utav förändringar. Så att det är väl därför vår profession kan vara lite mer tillknäppt än andra. Men det är därför som jag återigen säger att företagsledningar har en väldigt viktig funktion. De kan mycket mer tydligt sticka ut hakan, vara där ute och de måste göra det. Det är ju liksom som jag ser en demokratisk plikt också.

[00:52] Niclas: Och de borde göra det mer?

[00:52] Camilla: Ja, men också någonting som jag själv tycker är viktigt som ju också varit i det politiska systemet att vi behöver också se en ökad rörelse mellan de två. Många sitter och tycker såhär, ja men varför förstår inte politiken och varför är det så svårt för dem att? Ja, men har du själv försökt? Har du varit inne? Har du engagerat dig? Har du tagit ditt politiska ansvar? Så att, ja Platon brukar väl säga det att liksom straffet för han som inte själv engagerar sig, det är ju att bli styrd utav någon som är sämre. Och då tycker jag att det är bra om fler faktiskt prövar på, vi som sitter på näringslivssidan nu, att också se hur det är. Det är inte lätt att vara politiker. Så att det är väl därför vi också, vi vet, i den här funktionen så vet vi det är svårt och därmed så är vi kanske inte så raljanta när vi ska beskriva politisk utveckling.

[00:53] Niclas: Vad är det vanligaste tipset när du tittar tillbaka på din karriär som du ger vd:ar eller näringslivsföreträdare när de ska möta media i en sån, i en fråga som är relativt stor då? Lägg vilket perspektiv du vill på det.

[00:54] Camilla: Det vanligaste rådet som jag brukar återkomma till, det är ju snarare det att försöka förstå att det är en annan logik, återigen att försöka förstå spelreglerna. Och det gäller för politik, men det gäller också för media. Medias roll är granskande. Media försöker också hitta konflikten. Så ska man ta sig an och gå ut i medierna så behöver man vara ganska trygg i sina budskap, veta vart man ska och stå fast vid det, även då när det börjar blåsa. Och i näringslivet, vi tycker ju inte särskilt mycket om konflikt. Vi tycker det är obehagligt. Så att jag vet också näringslivsföreträdare som har stuckit ut hakan och så har de fått något mejl där någon tyckte någonting annat. Och då upplever man att det blir ganska hårt klimat och att man är ifrågasatt. Men det är ju så det är i demokrati. Man får tycka vad man vill. Man ska tycka baserat då på att man också har lite kunskap om någonting. Och man ska då inte vara rädd när det börjar bli lite blåsigt eller det blir konfliktnivå. Konflikt är ju i sig ett uttryck för utveckling.

[00:55] Camilla: Alltså utan konflikten så sker ju inte heller förändring. Så man ska inte vara rädd för den.

[00:55] Niclas: Har det blivit annorlunda då att jobba i en miljö där sociala medier spelar större och större roll? Även för alla de som är inne i den offentliga debatten där ja tiden för skulle jag argumentera för att faktagranskning inte alltid finns. De nationella dagspressen sjunker i antal abonnenter. Förändrar det spelreglerna för er på något sätt?

[00:55] Camilla: Det har förändrat spelreglerna för hela samhället. Hur sociala medier påverkar, hur vi tar till oss information och vårt, vår möjlighet att läsa längre texter, sätta oss in i frågor, orka lyssna på en professor. Alltså allt detta har ju förändrat hela vår spelplan och det är detsamma i både näringsliv, politik och i medierna. Man tävlar då från medias sida om att då ligga före sociala medier. Det är i sig också en tuff utsatt position. Så att det förändrar allt gör det. Och det gör ju också då det jag tidigare pratade om att gå över och hoppa emellan näringsliv och politik. Man skyggar ju också när man sitter i ett ganska trygga näringslivet som har möjlighet att säga att nej men det är inga kommentarer på den frågan. Eller det här är inte vår fråga. Så som politiker så är du ständigt utsatt. Du ska ständigt ha svar på tal. Du ska vara tillgänglig och det är i dag ett mycket tuffare klimat.

[00:56] Niclas: Påverkar det sättet som ni kommunicerar? Eller ska man dra slutsatser av det när det gäller kommunikationen runt energi och energifrågor som ju aldrig är lätta. Alltid kräver en förlängd diskussion om man ska ha någon form av gråskalor som förklarar verkligheten så som den ser ut.

[00:56] Camilla: Ja, men det gör ju det att vi behöver förhålla oss till allt detta kring sociala medier. Vi måste ju också finnas tillgängliga där vi kan, men vi satsar ju då som om man tittar på hur vi jobbar väldigt mycket med att bygga den lokala kontakten, närheten och acceptansen. Så vi jobbar ju fortfarande väldigt på gammalt hederligt vis med att, att känna våra grannar där vi då verkar, där vi vill utveckla projekt och vara väldigt nära där och ha direktmöten. Det finns fortfarande ingenting som slår ett direkt möte mellan två människor. Så kan man bara få till de här mötena och det säger sig själv, du kan inte träffa, om du är politiker, du kan inte träffa alla de här nära åtta miljoner väljarna. Du måste vara slagkraftig i medierna. Vi har ju lite grann en annan fördel då som bolag. Vi behöver träffa de som bor i närheten. Vi behöver träffa politiken och kan få med oss både dem och politiken så kommer vi långt.

[00:57] Niclas: Så respekt för politikens otroliga, det ansvaret som utkrävs av en politiker och den bredden och den konstanta uppkopplingen som en sådan måste ha i relation till hur man faktiskt kan säga ingen kommentarer från näringslivets sida. Okej, men du Camilla, vad skulle du säga är av allt det här vi diskuterat, vad är det centrala för en lyssnare att ta med sig av vårt samtal här skulle du säga?

[00:58] Camilla: Då skulle jag vilja säga att det är nyfikenheten. Nyfikenheten för hur politiken fungerar, nyfikenheten på hur energisystemet nu utvecklas, där alla olika då förmågor samspelar och hur den tekniska utvecklingen nu faktiskt pågår i väldigt rask takt. Så att behåll nyfikenheten och var redo för att det kommer inte att bli en lugn period. Vi kommer inte lösa alla utmaningar, utan det är en energiomställning och den sker och den förändrar strukturer. Det kommer att vara konfliktfullt, men det ska man inte rygga för utan behåll nyfikenheten.

[00:58] Niclas: Tack så hemskt mycket för att du tog dig tid Camilla att vara med i Energistrategi-podden.

[00:58] Camilla: Tack ska du ha.

I sommar är vi återigen på plats i Almedalen och vi ser fram emot att träffa er. Almedalen, en viktig mötesplats och vi välkomnar värdefulla samtal om framtidens energi och vår omvärld. Kom och träffa oss och låt oss utbyta både idéer och kunskap. Under veckan kommer våra experter inom energisektorn dessutom att moderera samtal, delta i paneldebatter och leda samtalsgrupper. Vill du ha insikter om fjärrvärme, elnät, elmarknad eller digitalisering i en panel eller som föredrag? Eller en moderator med djup energikompetens? Kontakta oss via vår hemsida sigholm.se. Vi ses i Almedalen.

I avsnittet möter Niclas Camilla Fredman Svensson, Public Affairs-ansvarig på OX2, för ett samtal om energipolitik, företagens roll i samhällsdebatten och hur energibranschen ska navigera i en tid av snabb omställning, geopolitisk oro och politisk ryckighet.

Camilla beskriver OX2 som ett bolag som började inom landbaserad vindkraft men som i dag utvecklar flera typer av förnybar energi: vind, storskalig solkraft, batterilager och lösningar kopplade till vätgas och e-bränslen. Bolaget har historiskt utvecklat, byggt och sålt projekt vidare, men är nu på väg att också bli en långsiktig ägare av energiproduktion. Målet är att bli ett större förnybart energibolag med verksamhet i Sverige, Europa och Australien. En viktig del av OX2:s styrka, enligt Camilla, är förmågan att vara flexibel och hitta vägar runt hinder.

En central del av samtalet handlar om varför energibolag måste delta mer aktivt i samhällsdebatten. Camilla menar att energipolitiken just nu formas om, och då behöver företag bidra med kunskap om vilka konsekvenser politiska beslut får. Public Affairs-rollen beskriver hon som en tolkfunktion mellan näringslivet och politiken. Näringslivet söker ofta win-win-lösningar, medan politiken i högre grad bygger på konflikt, konkurrens och begränsade resurser. Därför krävs förståelse för olika logiker.

Camilla betonar att världen är inne i elektrifieringens era. Klimatmålen ligger fast, men de förstärks nu av en annan stark drivkraft: geopolitiken. Europas beroende av fossila bränslen har blivit en säkerhets- och konkurrenskraftsfråga. Därför ser hon fortsatt elektrifiering som nödvändig, även om den politiska miljön är turbulent. För företag innebär det att man måste våga tänka långsiktigt, sprida risker mellan marknader och tekniker, och hålla fast vid riktningen även när politiken svänger.

Samtalet tar också upp havsbaserad vindkraft och regeringens beslut att stoppa eller pausa flera projekt i Östersjön av försvarsskäl. Camilla beskriver den 4 november 2024 som ett datum branschen inte kommer glömma. Samtidigt menar hon att svensk havsvind inte är död, men att ekonomi, teknik och politik måste samspela för att projekten ska bli möjliga. Hon lyfter även att svensk elanvändning ännu inte ökat i takt med alla planer på elektrifiering, vilket gör berättelsen svårare att få fram.

Ett återkommande tema är behovet av en tydligare berättelse om varför Sverige och Europa kan bli vinnare på omställningen. Sverige har starka naturresurser i form av vind, vatten, biogen koldioxid och teknisk innovationskraft. OX2:s projekt med Södra på Väröhalvön används som exempel: där ska biogen koldioxid kombineras med vätgas från förnybar el för att producera e-metan, ett förnybart e-bränsle som kan matas in i gasnätet.

Camilla efterlyser fler företagsledare som vågar ta plats offentligt i frågor som är viktiga för deras verksamhet. Det handlar inte om allmän “vd-aktivism” i värderingsfrågor, utan om att tydligt förklara vad affären behöver och hur den kopplar till samhällsnytta. Om näringslivet inte berättar sin roll i omställningen riskerar det att bli offer för politiska svängningar.

Hon lyfter också behovet av långsiktighet i energipolitiken, gärna genom blocköverskridande lösningar eller någon form av parlamentarisk energiberedning. Energi är, enligt henne, samhällets blodomlopp och för viktig för att hanteras med kortsiktiga mandatperiodsperspektiv. Samtidigt accepterar hon att staten har en roll, exempelvis genom kreditgarantier för långsiktiga elavtal, PPA:er, för att få privat kapital att bidra till utbyggnaden.

Avslutningsvis diskuterar de det offentliga samtalet. Camilla menar att Sverige har ett relativt öppet debattklimat, men att sociala medier har förändrat spelplanen och gjort både politiken och kommunikationen mer utsatta. Trots det tror hon på direkta möten, lokal förankring och närvaro som avgörande för acceptans kring energiprojekt.

Hennes viktigaste medskick är att behålla nyfikenheten: på politiken, tekniken och energisystemets utveckling. Energiomställningen kommer att vara konfliktfylld och turbulent, men konflikten är också en del av förändringen.