#354 - Janne Liuko, Helen Oy

[00:00] Niclas: Det här är Energistrategipodden, ett bidrag från Kunskapsbolaget Sigholm. Jag heter Niclas och här samlar vi och fördjupar vi oss i frågor om energi. Helsingfors stad har bestämt sig för att senast 2040 ska all förbränningsbaserad energiproduktion vara utfasad ur fjärrvärmenätet. Och huvudspåret är kärnkraft, antingen som kärnvärme eller som kraftvärmekärnkraft. Helen Oy, det kommunalägda energibolaget med en omsättning på drygt 15 miljarder kronor, har nu bildat ett dotterbolag, Helen Kärnkraft AB, och inlett en strukturerad process för att utreda hur en småskalig reaktor, eller reaktorer med 400–500 megawatt värmeeffekt, kan fungera när de placeras i närheten av Helsingfors centrum. Han som leder arbetet och som vi möter i dag är Janne Liukko, programchef för kärnkraftsprogrammet vid Helen. Han ger oss sin syn på varför biomassa inte är långsiktigt hållbart och hur en kärnreaktor överbryggar dessa brister och kan passa in i fjärrvärmens lastprofil. I dag går vi igenom var de befinner sig i processen, vilka kriterier som är viktiga och vad allmänheten tänker.

[00:01] Niclas: Våra finländska grannar menar att det här är vägen framåt för en långsiktigt hållbar fjärrvärme, vilket kanske är en ovan tanke för oss i Sverige. Så, hur ser de att det här ska fungera? Kul. Vad har jag med mig?

[00:01] Niclas: Janne Liukko, programchef för kärnkraftsprogrammet vid Helen Oy. Varmt välkommen till Energistrategipodden.

[00:01] Janne: Tusen tack. Det är fint att få vara med här.

[00:01] Niclas: Jag tänker att vi börjar väldigt brett den här gången. För Helen Oy är det kanske inte säkert att alla i den svenska energibranschen känner till er. Vill du beskriva: vilka är Helen och vad gör ni?

[00:01] Janne: Helen är ursprungligen Helsingfors Energi. Det är ett energibolag som grundades av Helsingfors stad för 115 år sedan för energiproduktionen i Helsingfors. Och Helen ägs fortfarande av Helsingfors stad. Vi äger fjärrvärmenätet i Helsingfors. 90 procent av Helsingfors är anslutet till fjärrvärmenätet. Distributionsnätet i Helsingfors är Helens. Och förutom det så äger Helen en hel del kraftproduktion, bland annat 10 procent av Olkiluoto, och sedan en gigawatt vindkraft och vattenkraft runtom i Finland, och en liten andel i Indalsälvens verk, något litet verk i Sverige också.

[00:02] Niclas: Och hur kommer det sig? För det är ju lite annorlunda mot hur många svenska kommunala och regionala energibolag ser ut. Vi har i och för sig likheter med kanske Skellefteå Kraft i Sverige då, men hur kommer det sig att ni också är en så stor kraftproducent?

[00:02] Janne: Ja, det är en bra fråga. Det är ju historiska skäl till att Helen vill vara aktiv också på den fronten. Nu i dagens läge blir det väldigt naturligt i och med att värmeproduktionen blir mer och mer elbaserad. Jag har senaste tiden också investerat mycket i vind de senaste åren, för att det blir en bra kombination med elpannorna. Men riktigt den historiska orsaken till att man har gått utanför Helsingfors känner jag inte till, varifrån det har kommit. Men det är nog en naturlig del.

[00:03] Niclas: Men det jag har läst på om Helen, eller i alla fall det jag har fått till mig genom åren om Helen, det är att ni aktivt och tydligt har drivit en omställningsagenda som har varit ganska skarp, snabb och ambitiös. Vill du beskriva den omställningsresan för oss? Var ni började någonstans och vad ni har för slutmål med den?

[00:03] Janne: De senaste fyra åren har Helen investerat ungefär 2 miljarder euro i den här gröna omställningen. Vi har investerat både på fjärrvärmesidan och på kraftsidan. Vi har investerat i vind, som sagt, byggt en gigawatt vindkraft. Det kommer lite sol också; en solpark på 200 megawatt håller på att tas i drift i västra Finland. Och sedan på fjärrvärmesidan har målsättningen först varit att bli fossilfri. Vi har gått en lång bit på den vägen och avvecklat kolkraft, tog ur drift vårt sista kolkraftverk för ett år sedan, och investerade mycket i elbaserade lösningar. Inom några år kommer vi att ha ungefär 700 megawatt elpannor. Och sedan har vi investerat i värmepumpar; vi tar vara på restvärme från avloppsvatten i Helsingfors speciellt. Vi har över 300 megawatt värmeeffekt i värmepumparna. Målsättningen är att bli fossilfri. Sedan har vi investerat i bioförbränning också, så fjärrvärmeproduktionen står ganska stadigt på två ben för tillfället: det är elbaserade lösningar, elpannor och värmepumparna, och sedan biosidan, där vi har kanske 500 megawatt bioproduktion på värmesidan.

[00:05] Janne: Och sedan vill vi ju stödja det här med kraftproduktion som också är fossilfri. Vi har vind, vatten och kärnkraft där på den sidan, och lite sol. Det här har varit vår första målsättning, men nu på längre sikt har vi nästa steg i strategin, som är att bli helt förbränningsfria. Det är kanske mer utmanande än att bli fossilfri. Därför är det ett långsiktigt mål och vi siktar på att 2040 vara helt förbränningsfria.

[00:05] Niclas: Förklara för mig hur den analysen byggs upp. Vad är det ni ser i omvärlden som får er att vilja gå mot helt förbränningsfritt? Jag menar, skillnaden i Sverige är ju kanske den att många energibolag i Sverige känner sig trygga i att stanna i biomassa och förbränning och ser det som ett långsiktigt hållbart alternativ. Men som jag förstår er strategi så landar ni inte i den slutsatsen. Och jag är nyfiken på vad det kommer sig.

[00:06] Janne: Ja, det kommer väl speciellt från att man tittar på vad som är sann hållbarhet och var man håller sig på riktigt inom globala och planetära gränser. Och där kommer biomassan in; den har ju också koldioxidutsläpp. Det är ju hela tiden ett netto-koldioxidutsläpp i atmosfären när man bränner biomassa, även om en del binds tillbaka med tiden, men netto är ändå ett positivt koldioxidutsläpp. Men sedan den andra grejen är biodiversiteten och naturens mångfald, som också är en gräns som vi helt klart överskrider med dagens verksamhet som människor. Och vi ser ju att de här två faktorerna kommer att leda till att biomassan och förbränning av biomassa långsiktigt i framtiden inte är hållbart, och det kan man inte fortsätta med i industriell skala som vi gör för tillfället. Förbränning kommer säkert att vara bra som reservkraft och reservvärmekälla i långa loppet också, men att det skulle vara en av grundpelarna som man gör i stor skala, så det tror vi inte på att det går att fortsätta med i all evighet.

[00:07] Niclas: Ja, för det är ju en sak, tänker jag, att ta det långsiktiga hållbarhetsargumentet. Och det förstår jag, det är det första du anför. Men spelar det också in, eller hur spelade det in, kriget i Ukraina? De biobränsleflöden som Finland generellt sett var ganska beroende av, både från Belarus och Ryssland, det var ju betydande importer även därifrån. Vilket ju också kanske föranledde att ni satt i ett läge där ni var tvungna att agera lite snabbare. Har jag rätt i det, eller hur spelade det in i det här att det är en trygghetsfråga för er också?

[00:08] Janne: Den här tanken om att bli helt förbränningsfri har stigit fram redan innan energikrisen med Ukrainakriget. Det har varit en fråga som har varit på tapeten redan innan det och kommit från hållbarhetsmålen. Men det är klart att nu med det här kriget och energikrisen så växer det fram nya argument för att gå från biomassa, och speciellt kanske någonting som stöder kärnenergilösningar, just med bränsleförsörjningen och försörjningstryggheten överlag. Det är ju ganska mycket stor logistik och mycket transporter som krävs för att få till biomassan för vår förbränning. Under kalla vinterdagar så är det cirka 100 långtradare som kommer till Helsingfors, antingen med pellets eller flis i dagens läge, för den här förbränningen. Det är ju helt klart en möjlig flaskhals eller svag punkt också i långa loppet.

[00:09] Niclas: Okej, men om man då lägger till kraven att värmeproduktionen ska vara förbränningsfri, den ska vara koldioxidfri, den ska vara planerbar och så gärna oberoende av eldistribution och leveranssäker. Det är ju många saker ni lägger an här för kraven på en framtida hållbar produkt. I och med det så krymper också, tänker jag, listan på tillgängliga tekniker. Vilka alternativ har ni utvärderat utöver kärnkraft? Vad är det som gör att man landar i det? Eller har det funnits andra vägar?

[00:09] Janne: Det har nog utvärderats många olika alternativ. Vissa har varit mer eller mindre beroende av eldistribution. Eldistributionsfrågan är ju en viktig sak också. Utvecklingen den senaste tiden i Helsingfors har varit att elproduktionen har minskat samtidigt som elbehovet har ökat. Så eldistributionsfrågan och tillgängligheten till el har stigit fram här. Men lösningar som har utretts är restvärme, bland annat från raffinaderiet i Sköldvik nära Helsingfors, Nestes raffinaderi, och utnyttjande av värmen från havsvatten. Det är också en värmepumpslösning som är elbaserad. Sådana här olika lösningar, också bio kombinerat med Carbon Capture and Storage. Det är ju inte förbränningsfritt, men det är också utrett som ett alternativ, och geovärme och andra lösningar. Det finns många lösningar som har varit på listan och som har utretts ganska omfattande genom åren. Men alla har haft sina svagheter, och därifrån har kärnkraften och kärnvärmen gallrats fram som huvudspåret som vi för framåt för tillfället.

[00:10] Janne: Det är plan A, så att säga, för Helen.

[00:11] Niclas: Spännande, och då är man ju nyfiken på hur den här resan började och vad som fick er att studera det här. Nu förklarade du lite förutsättningarna, men ni har då startat ett dotterbolag. Vi ska se om jag säger det här rätt då: Helen Ydinvoima.

[00:11] Janne: Det har ett svenskspråkigt namn också, det är Helen Kärnkraft AB.

[00:11] Niclas: Vad bra, vad skönt. Och det startade ni i februari i år. Så det är ganska nytt och det leds av ett antal personer hos er här i bolaget. Beskriv grunden för det här bolaget nu, idén om att bygga upp ett strukturerat program med ett eget bolag. Vad innehåller det projektet?

[00:11] Janne: Ja, egentligen så började Helen fundera på kärnkraft redan för fem år sedan och har gjort olika studier genom åren. Jag själv gick med, eller blev anställd av Helen, för två år sedan, och efter det började vi bygga upp det strukturerade programmet för att driva framåt det här projektet steg för steg. Och därefter har vi rekryterat team till kärnkraftsprogrammet och börjat föra fram olika spår parallellt: finansieringsfrågorna, leverantörsfrågorna, platsval och förberedande för driften. Det är egentligen de centrala fyra spåren som vi för framåt här nu parallellt, och de har vi fört fram här nu under två års tid. Och när vi kom till den punkten att det är dags att grunda bolag, så blev det viktigt av många skäl, bland annat finansieringsfrågan, som klargörs med ett eget bolag. Det möjliggör bland annat att ta in partners i projektet, vilket är en sak som vi utreder. Det är inte någonting som vi ser som helt nödvändigt, men vi utreder i alla fall det spåret som ett alternativ.

[00:12] Janne: Och sedan är det speciellt det här att bygga upp ett kärnenergibolag som uppfyller alla myndighetskrav och följer alla säkerhetskrav och lösningar som krävs. Med ett eget bolag ger det mera möjligheter på den fronten. Och de här sakerna har lett till att vi nu i det här skedet har bestämt att grunda bolag, och vårt team från kärnenergiprogrammet har flyttat över till bolaget. För tillfället är vi väl cirka tio personer nu som är direkt anställda av det här dotterbolaget.

[00:13] Niclas: Finns det någon koppling, eller fantiserar jag, i och med att ni är betydande ägare av Olkiluoto 3 också? Har ni haft nytta av det? Hur spelar det in i det här?

[00:13] Janne: Det ger ju den här erfarenheten. Vi har ända sedan början varit med i Olkiluoto 1 och 2 också, från början av 80-talet, så Helen har varit ägare där och har lång erfarenhet av att äga kärnkraft. Så på den sidan har vi ju ackumulerat en del kunskap från den biten av kärnkraften, så det är ju en viktig del av det förstås, att känna till ägarstyrningen och vad som hänger ihop med det. Sedan förstås i teamet som vi har rekryterat finns människor med lång erfarenhet från olika delar av kärnkraftsbranschen.

[00:14] Niclas: Jag tänker att vi kommer tillbaka till frågor om finansiering och statens involvering lite senare. Vi börjar med att tänka på tekniken. Ni är i en fas där ni utvärderar olika spår och leverantörer och så. Man kan ju tänka sig att det finns två olika spår här. Dels den renodlade värmereaktorn som är skräddarsydd för fjärrvärmebehovet, dels konventionella SMR-reaktorer som producerar främst el men där värmen kan nyttjas av samma skäl, att värma upp fjärrvärmenätet. Hur ser ni på de här två olika spåren? Vilka för- och nackdelar ger de?

[00:15] Janne: Generellt tittar vi ju enbart på SMR, små modulära reaktorer. Det är ju någonting som är väldigt i brytningsskede eller utvecklingsskede. Det finns ju mycket teknologier runt om i världen, mycket idéer och koncept. Jag tror att det pratas om 70 olika SMR-teknologier som finns världen över. Vi hade genast från början bestämt att vi fokuserar endast på så kallade lättvattensreaktorer, alltså samma teknologi som används i den största delen av de stora reaktorerna, de 400-plus reaktorer som har varit i drift i världen. Jag tror att åtminstone 350 har varit lättvattensreaktorer.

[00:15] Niclas: Ja, det vi har jättemycket erfarenhet av i Norden.

[00:15] Janne: Jo, precis, alla nordiska reaktorer är lättvattensreaktorer. Så vi kollar endast på dem. Och sedan därifrån har det stigit upp på nytt den här tanken om fjärrvärmereaktorerna. ABB Atom har ju redan på 70-talet utvecklat ett koncept som skulle ha varit en reaktor speciellt för fjärrvärme, som också då övervägdes av Helen på den tiden. Det har till och med studerats platsval och annat för en sådan här fjärrvärmereaktor på 70-talet och i början av 80-talet. Men den tanken har begravts här emellanåt, och nu är det några företag som har tagit upp tanken på nytt med den här SMR-renässansen som kommer. Och det är ju ett spår som vi tycker är väldigt intressant, att det blir enklare reaktorer och lättare lösningar då man jobbar med lägre tryck och lägre temperatur och så vidare. Så det finns många fördelar med fjärrvärmereaktorn. Men sedan, av många skäl, är vi också intresserade av kraftreaktorerna på SMR-sidan. För jag nämnde tidigare elbehovet i Helsingfors.

[00:17] Janne: Elbehovet ökar samtidigt som elproduktionen har minskat de senaste åren. Egentligen har vi inte i Helsingfors längre någonting som kontinuerligt, året om, producerar el. Så från den sidan har kraftreaktorssidan blivit intressant också. Då pratar vi ju om, som du sa här, ganska traditionella lösningar för kärnkraften, de här kraftreaktorerna, men då ska vi utnyttja fjärrvärme från turbinsidan och då får vi ganska hög effektivitet. Vi pratar om att vi kan få upp till 50 procent av reaktorns värme som fjärrvärme och 25 procent går sedan till kraftproduktion om vi gör kraftvärmeproduktion samtidigt.

[00:17] Niclas: Det skulle ju höja utnyttjandegraden från ett kärnkraftverk väsentligt mot ett konventionellt sådant.

[00:17] Janne: Ja, absolut, väldigt mycket. I dagens läge, i ren kraftproduktion, så är det 35–37 procent som man får ut av reaktorn som el, men i den här kraftvärmeproduktionen får vi då 50 procent värme och 25 procent kraft.

[00:18] Niclas: Men om vi stannar kvar vid den här bara då, för vi har ju Blykalla som ett exempel här i Sverige, och de anför ju flera argument, bland annat att kunna ha en stabil och trygg produktion, inte minst, men också att kunna upparbeta bränslet under mycket längre tid, att utnyttja även sådant som har varit en gång använt i tidigare kärnkraftverk. Det finns ju också många argument för att titta på tekniker av senare generationer. Vad är det som har gjort att ni har känt att det där är för oklart än så länge, eller hur är det?

[00:18] Janne: Ja, vi följer nog med intresse också den här så kallade fjärde generationens reaktorer och utvecklingen av dem, vart de går. Men kanske den största orsaken till att vi valde att gå på lättvattenspåret är all den kunskap och erfarenhet som finns om lättvattensreaktorer. Det finns så stark och så mycket kunskap om dem, till skillnad från just fjärde generationens reaktorer. Från ingenjörer för projekt och på myndighetssidan, och forskare och institut och annat, finns kunskap och erfarenhet, och det finns mycket mer tillgängligt för lättvattensreaktorerna. Och sedan är det ju ganska utmanande redan för lättvattensreaktorerna att bygga upp leveranskedjan i dagens läge. Myndighetskraven har under årens lopp lett till att det inte finns så omfattande leveranskedjor. Och på det sättet ser vi det som att det för den fjärde generationen kommer att vara ytterligare ett steg mer utmanande att få byggt upp en robust leveranskedja för projekten.

[00:19] Niclas: Intressant, så det är alltså värdekedjan och tiden att bygga en värdekedja runt det här som också översätts i kommersiellt värde för er och kommer in som en del av bedömningen?

[00:20] Janne: Men absolut. Det är intressant att se. Egentligen är det nu redan med de här SMR och lättvattenreaktorerna en viss brytpunkt i industrin. Man har gett mycket löften nu med serietillverkning och modulär konstruktion, att det här ska bli kommersiellt och att det kommer att gå smidigt och så vidare. Men det är ju upp till bevis ännu och vi får se vart det bär av. Blir det verkligen så att de blir ekonomiskt lönsamma och att projekten slutar smidigare än vad det har gjort nu den senaste tiden med de stora reaktorerna? Det får man ju se vart det bär av. Och där kommer de här fjärde generationens reaktorer med lite annorlunda tillvägagångssätt, som kan vara speciellt intressanta i det fall att det inte blir så smidigt som alla löften säger nu med lättvattenreaktorerna. Då är det ju väldigt intressant att svänga blicken mot fjärde generationens reaktorer.

[00:21] Niclas: Okej, så vi går in på de här lättvatten nu då. Om jag förstod rätt på er hemsida så har ni ungefär tio olika leverantörer ni håller på att utvärdera, även om ni haft ett mycket bredare urval innan dess. Vi har ju en liknande situation för Vattenfall där man nu har valt ut GE Vernova och Rolls-Royce. Hur ser den här processen ut för er, att vikta och värdera olika leverantörer mot varandra? Vad väger tyngst i utvärderingen? Kan du beskriva det?

[00:21] Janne: Vi började för ett år sedan den kommersiella processen formellt. Då bjöd vi in ett tiotal reaktorleverantörer i den här processen. Därifrån utvärderade vi dem utgående från tre perspektiv som vi tittar på. Vi tittar på teknologisidan; där är säkerhetskrav, myndighetskrav och sedan helt rätt anda hos reaktorn, hur den lämpar sig för våra behov och hur långt den är i designprocessen. Det är sådana saker som vi tittar på där. Sedan är projektutförande ett andra perspektiv, och säkerheten och utsikterna för att få ett lyckat projekt är den andra delen där. Det är ju en av de kanske största frågorna med de här kommande projekten: hur bygger man ihop en sådan organisation tillsammans, leverantören och ägaren, som på riktigt lyckas när man väl bestämmer att man börjar bygga, så att det går smidigt framåt i det skedet.

[00:22] Niclas: Just det, mycket av det som vår samordnare kring kärnkraftsfrågor lyfter nu i Sverige, just hur man bygger det organisatoriskt rätt så att det blir bra. Jag menar, vi som har jobbat med energibranschen länge, vi tittade ju på genomförandet, organisationen och hanteringen av projektet runt Olkiluoto. Det finns ju mycket lärande att dra därav, kan jag tänka mig.

[00:22] Janne: Jo, precis. Samma från Fennovoima-projektet, där jag själv har varit involverad. Det är nog mycket att lära sig därifrån. Hur gör man det på det sättet att man, innan man lägger spaden i marken, har planerat det tillräckligt tydligt och klart så att alla vet hur man ska gå till väga, så att det på riktigt går smidigt? Så projektbiten är det andra perspektivet: teknologi, projekt och sedan de kommersiella delarna. Det är prissättning, finansiering och riskallokering i den här sista biten. Vem bär riskerna?

[00:23] Niclas: Jag kunde inte låta bli att notera också att ni har ett samarbetsavtal med ett bolag som heter Steady Energy som sträcker sig fram till 2027. Om jag förstod saken rätt så ska också en fullskalig pilotanläggning utan kärnbränsle byggas då i ett av era gamla kolkraftverk. Kan du förklara, vad spelar sådana här typer av pilotprojekt för roll? Är det unikt eller är det någonting som ni vill göra för fler?

[00:23] Janne: Ja, för tillfället så är vårt samarbete med Steady fokuserat på pilotanläggningen. Vi fungerar där som hyresvärd i första hand. Vi har vårt leverantörsspår, och nu har vi konkurrensutsättning med flera kandidater, och det här pilotprojektet där Helen är hyresvärd och Steady bygger den här pilotanläggningen. Det är ju intressant att följa hur lösningen kommer att se ut. Den kommer ju att demonstrera ganska konkret hur en sådan här fjärrvärmereaktor kan fungera. Vi kommer att koppla ihop den med vårt fjärrvärmenät också, så vi kommer att få fjärrvärme därifrån. Men idén med den är ju att testa sådana säkerhetsfunktioner och köra olika tester där man kontrollerar att de här passiva fenomenen och passiva funktionerna fungerar som tänkt i pilotanläggningen.

[00:24] Niclas: Okej, så det är en utvärderingsfas nu. Jag antar att mycket mer information lär komma över tid. Du får komma tillbaka och förklara mer när ni har kommit längre just i teknikutvärderingen och vad ni har sett som viktiga frågor. Det kan vi säkert lära oss mycket av i Sverige också. Men om man tittar på hur kärnkraften nu då kommer att fungera in i er produktionsprofil, så att säga, den kommer gå in som någon form av baslast förmodar jag. Det vill säga, den vill ju gå kontinuerligt över tid. Vilka storlekar, hur mycket tänker ni att det här ska bli i effekt? Hur stort behöver programmet bli? För det är också en fråga i Sverige, hur stort ett program behöver vara för att vara effektivt.

[00:25] Janne: Ja, den ligger helt på botten i fjärrvärmeproduktionen. För tillfället har vi värmepumpar där, och det är sannolikt att det kanske kommer att vara en del värmepumpar riktigt på botten också i fortsättningen. Det är ju lite beroende av elpriserna.

[00:25] Niclas: Det är ju intressant bara att notera att värmepumparna ligger i botten på er produktionsapparat.

[00:25] Janne: Ja, men det är förstås en fråga om elpriser, och vissa värmepumpar är associerade med kyllösningar där de kommer med pengar, den här driften av värmepumparna. Men om det är ren värmeproduktion med värmepumparna så är det möjligt att kärnkraften kommer att köra före dem i produktionen. Vi har tittat på ungefär 500 megawatt värmeproduktion med kärnvärme. Om man tittar på hela Helens förbrukning, eller topplastförbrukningen under vintern, så är det som mest 2300–2500 megawatt ungefär på de kallaste dagarna på vintern, och sedan på de varmaste sommardagarna 250 megawatt, så det är ungefär tiofalt, 250 till 2500 megawatt grovt sett. Vi har tittat på ungefär 500 megawatt kärnkraft, plus minus 100 megawatt. Det skulle ungefär producera hälften av vår hela energiproduktion, räknat i energimängd, med 500 megawatt kapacitet. Sedan kommer man på att vi har våra elbaserade lösningar. Fast vi bygger 500 megawatt kärnkraft så kommer det i topparna ändå att behövas förbränning med nuvarande produktionsportfölj, så om vi helt vill gå från förbränning så kräver det nog andra lösningar där också och att vi investerar vidare i några elbaserade lösningar.

[00:27] Niclas: Hur viktigt är frågan om flexibilitet för de här nya anläggningarna, och vad är möjligt att göra?

[00:27] Janne: Jo, det är ju lite olika beroende på om vi går för kraftvärmeproduktion eller rena värmelösningar. I kraftvärme har vi ju den fina möjligheten att växla mellan värme och el, som ger flexibilitet. Där är grundtanken att reaktorn går på full effekt hela tiden, elva månader om året och sedan en månads avställning och sedan fortsätter det, men att vi växlar då bara mellan värme och el. Det leder ju till att det blir mera el på sommaren och mera värme på vintern. Där är de ganska flexibla mellan att växla mellan värme och el. Sedan på de rena fjärrvärmereaktorerna blir det ju mera krav på reaktorns flexibilitet också. De är ju mindre i effekt nu. Om vi talar om kraftvärmereaktorerna så är det ju så att med en reaktor kan vi nästan komma upp till de här 500 megawatt värme. En eller två reaktorer så är vi uppe i den skalan. Men fjärrvärmereaktorerna har ungefär 30–50 megawatt effekt, de här reaktorerna.

[00:28] Janne: Då behöver vi, för att komma upp till vårt mål, 10–15 reaktorer i själva verket. Då får vi en del flexibilitet på det sättet att från vår till höst, och speciellt sommarmånaderna, kan vi stänga av vissa reaktorer. Vissa står stilla, vissa producerar på full effekt och vissa kanske kör upp och ner flexibelt. Men det kommer att krävas en del mera flexibilitet av reaktorerna på det sättet.

[00:29] Niclas: Är leverantörerna där, att klara att leverera den typen av teknik som ni behöver för att nå det?

[00:29] Janne: Så här långt ser det nog lovande ut, att de ändå är rätt flexibla, att de kan justera. De pratar om 5 procent i minuten av effekten, eller kanske till och med mer, så det är ganska snabba justeringsmöjligheter de har. Och sedan från reaktorns fulla effekt till 20 procent justering upp och ner. Så det ger nog en bra möjlighet just med den där kombinationen att man från vår till höst stänger av kanske vissa reaktorer helt, och sedan är det vissa som justerar upp och ner och vissa går på full effekt. Så det platsar nog bra in i vår portfölj. Förstås kan vi ju sedan också, vi arbetar ju med hela portföljen hela tiden och kontrollerar den, så vi kan ju kompensera med andra medel också.

[00:30] Niclas: Okej, jag switchar över lite nu. Jag ställer inte frågan varför ni inte bara tar spillvärmen från Lovisa i stället, som ligger någonstans runt 8–10 mil från Helsingfors. Jag förstår att du har fått den tidigare. Räkna själv då, Niclas, vad en distributionsledning bort till Lovisa skulle kosta, vad det skulle binda i capex, hur mycket värme du skulle förlora på överföringen. Det är inte en särskilt bra idé. Så har jag förstått det. Vi behöver inte grotta oss ner i det alternativet, för ni har redan tänkt på det och tagit bort det. Men det leder ju till att det här projektet blir något ovanligt i en nordisk kontext eftersom reaktorn då av nödvändighet måste befinna sig väldigt nära en storstad, i och nära en storstad. Och med det så kommer ju naturligtvis en massa andra ekonomiska och leveranssäkerhetsmässiga risker. Vad är det det medför för typer av krav då på ert projekt om man ska ha en reaktor i närheten av huvudstaden, skulle du säga?

[00:31] Janne: Det första som egentligen kommer upp är säkerhetsavstånden som kommer på bordet där, och det är ju någonting som man någon gång på 70-talet definierade i Finland: att skyddszonen kring reaktorn måste vara fem kilometer. Det är lite liknande i Sverige. Där är det lite mer skräddarsydda avstånd i Sverige. Det har kommit från tanken att man bara antar ett väldigt svårt haveri på reaktorn, en väldigt osannolik händelse, och då tänker man att med den här så är man trygg. Men nu då, i dagens samhälle och med dagens miljöutmaningar vi har framför oss, så måste man ju titta över sådana, ska vi säga kanske lite ogenomtänkta, krav också för kärnkraft. Är det nödvändigt att hålla kvar dem? Och det har våra myndigheter gjort i Finland, så nu baserar sig skyddszonen kring reaktorn på reaktorns säkerhet, och man räknar ut den på basen av reaktorns storlek och reaktorns säkerhet.

[00:32] Niclas: Och vad betyder det för skyddszonen om man gör det som du beskriver det?

[00:32] Janne: Kraven är nya, så exakt hur man kommer att tillämpa dem är lite öppet ännu, men vi har räknat på det och enligt våra kalkyler nu så ser det ut som att vi för de här kraftvärmereaktorerna, de lite större reaktorerna, skulle prata om under en kilometers skyddszon, kanske 500 meter till en kilometers skyddszon, så det är betydligt mindre. Och skyddszonen i sig, kravet är ju inte att det måste vara helt avbefolkat och helt tomt, utan det måste vara möjligt att göra skyddsåtgärder effektivt inom det här området snabbt. Så det kan finnas människor där som bor inom området. Och därför ser vi att det är möjligt nu att placera de här reaktorerna närmare staden. Fjärrvärmereaktorerna, som är små reaktorer och har väldigt stora vattenmassor och på det sättet väldigt stora tidsfrister, för dem är skyddszonen betydligt mindre ännu. Då pratar vi om kanske max några hundra meter.

[00:33] Niclas: Och vad är reaktionen från Helsingforsarna då? Vad säger de? Vad säger stadens invånare? Jag kan tänka mig att det är många som även i Sverige har olika syn på kärnkraft, olika rädda för kärnkraften som kraftslag, att man måste ha jodpiller hemma eller vad det nu kan tänkas vara. Vad skulle du säga om sentimentet i staden kring det här förslaget?

[00:33] Janne: Ja, generellt i Helsingfors så är det ganska positivt. Vi har gjort opinionsundersökningar och överlag i Helsingfors så är inställningarna ganska positiva. Jag tror väl att det är miljöfrågorna och energifrågorna överlag, så på det sättet har folk börjat stödja kärnkraft starkt. Opinionen i hela Finland är ju ganska stark för det här, också på den politiska sidan, så alla partier stöder ju, eller åtminstone motsätter sig inte, kärnkraften. Inget parti motsätter sig för tillfället kärnkraft i Finland. På det sättet ser det positivt ut. Det är klart att när vi nu har gått till den mera lokala omgivningen kring de platser som vi har valt för reaktorerna så ställer det fler frågor hos de som bor riktigt nära. Där är det mera osäkerhet och kanske fler frågor kring kärnkraften. Men vår tanke är att vi vill höra allas åsikter därför att vi går i nära dialog med de som bor nära. Vi har aktivt samarbete med de närliggande människorna och deras olika intressentgrupper för att kunna beakta alla frågor och dela information där.

[00:35] Niclas: Och i politiken? Hur förankrat är det här? Och hur brett, kanske, framför allt?

[00:35] Janne: Vi tittar på kanske två olika linjer i politiken. Det är dels stadspolitiken och sedan den nationella politiken. På stadens sida ägs vi av staden. Vår strategi kommer från staden. Också i stadens strategi är det tecknat att vi i Helsingfors ska utreda möjligheten att placera SMR i Helsingfors för värmeproduktion, så det är väldigt starkt förankrat i stadens politik. Och där är alla partier väldigt starkt med på noterna på den här kärnkraftssidan. Och sedan på nationell nivå ser vi också att det egentligen inte finns något parti nu som motsätter sig kärnkraft, så det är väldigt starkt stöd på den sidan.

[00:36] Niclas: Då kommer vi tillbaka till frågan om finansiering. Den har ju varit en stor fråga här i Sverige. Dels hur det ska läggas upp, vilken del staten ska gå in med och hur det ska ske, och att man erbjuder så kallat CFD eller en form av garanti för produktionen av elen, som det är i fallet i Sverige. Svenska staten har gått in och vill bli majoritetsägare i den här lösningen organisatoriskt för att få till det. Man går in med 1,8 miljarder men också genom att ställa ut och möjliggöra för statliga medel att gå in som garant, för att en stor del av capexen för kärnkraft trots allt ligger väldigt tidigt i dess livscykel. Hur ser den diskussionen ut i Finland och finns det liknande typer av lösningar som ni nu kan använda er av i de här typerna av projekt?

[00:36] Janne: Ja, diskussionerna går i Finland. Arbets- och näringsministeriet gjorde en utredning här nyligen om möjligheten att stödja kärnkraft. Det är klart, vi kan se det nu, att om vi kommer att vara bland dem som är tidiga byggare och investerare i kärnkraft i den här nya renässansen, så kommer det att krävas statligt stöd. De första projekten under, låt säga, kanske de kommande 10–15 åren, kommer ändå att vara sådana att vi ännu inte är i den där serietillverkningen och fullskaliga modulära produktionen och så vidare, så det är helt klart att det kommer att krävas stöd i olika former. Vi har den styrkan i vårt projekt, och det kanske kom ganska tydligt fram i ministeriets utredning också, den här värmebiten som ger en ganska stadig fot i en bra inkomstkälla. Det förbättrar ekonomin i de här projekten avsevärt. På det sättet har vi kanske en bra grund att vara en av de tidiga byggarna av kärnkraft och av de tidiga projekten.

[00:38] Janne: Men det är klart att det kommer att behövas. Det behövs stöd för investeringen, det behövs garantier för investeringen. Stora investeringar kräver att staten är med på något sätt som garanterar projekten, och ingen finansiär går med på det om inte staten är med där. Sedan är den här intäktsströmmen under driften något som också måste säkras på ett eller annat sätt. Värmesidan ger en del av det, men om vi går på kraftvärmesidan så måste det finnas någon sorts utsikter som vi kan erbjuda finansiärerna, att det finns ett säkert intäktsflöde under driften också. Där kommer ju Sverige in med CFD-lösningarna, men det kan finnas också andra lösningar, och på Helen så har vi ju...

[00:39] Niclas: Som vadå? För det jag blir nyfiken på är om ni diskuterar nivåer, precis som i Sverige där det är 80 öre. Har ni den typen av liknande diskussioner om nivåer även i Finland?

[00:39] Janne: Vi är kanske inte riktigt där ännu. I den här studien har man studerat alternativen, hur det ser ut och hur det borde vara. De här lösningarna som vi ser, hur det kanske borde ligga. Vi vill inte ha sådana lösningar som direkt manipulerar eller influerar elmarknaden. Vi vill att den ska fungera så naturligt som möjligt också. Det är klart att investeringen i sig inverkar på det, och stöden där inverkar. Men marknaden skulle få vara flexibel och röra sig naturligt.

[00:39] Niclas: Så vad vore smartare då? Hur gör man det utan att inverka menligt på hur prissättningen på elmarknaden går till? Vad skulle vara ett bättre sätt?

[00:40] Janne: Jag har inte någon exakt lösning där, men det är ju viktigt att man på något sätt ger pris och värde för de här systemtjänsterna som kärnkraft erbjuder, och bygger det utgående från det.

[00:40] Niclas: Du nämner att det här projektet är igång nu och att regeringen ser över kärnenergilagen som finns i Finland. Det fick jag också läsa på. Den ska ersätta en lag som är från 1987. Det antar jag är en rätt stor grej nu att se över detta. Du har varit inne lite grann på det, men vad är betydelsen av den här lagreformen för ert program och vilka specifika delar i den nya lagen förändrar förutsättningarna för er investering?

[00:40] Janne: Ja, det finns mycket positivt nu i den här lagförändringen. Den har farit över till riksdagens sida redan för beslut. Och där är en viktig del den här mer modulära lovprocessen. Tidigare har det varit ganska mycket inbakat i principbeslutet som regeringen tar och som fastställs i riksdagen, och sedan är det byggnadstillståndet som kommer senare. De här loven har varit ganska stora och det har varit mycket frågor laddade i dem. Nu blir det mer modulärt, så vi kan ansöka om utvärdering av teknologikoncept i tidigt skede från Strålsäkerhetsmyndigheten, alltså Strålsäkerhetscentralen i Finland. Och det ger ju trygghet i lovprocessen. Samma sak med anläggningsplatsen; vi kan ansöka i tidigt skede om ett utlåtande. Tidigare har man fått vänta ända till byggnadstillståndet, som kunde vara ganska långt fram i tiden, och man har måst lägga ut mycket pengar innan man har fått klarhet i att anläggningsplatsen är möjlig. Så de här modulära bitarna där är en bra styrka nu i den här nya lovprocessen.

[00:42] Janne: Och sedan det som vi hoppas på, som kanske för tillfället ännu är lite principiellt på lagnivå, är att nu efter lagen ska också myndighetskraven förnyas, Strålsäkerhetscentralens bestämmelser ska förnyas. Och det som vi hoppas på nu då är att man i större grad kan utnyttja standardiserade produkter i själva kraftverket, speciellt olika komponenter och hur de tillverkas, och få det här till att bli en smidigare process. Det är ju någonting som under årens lopp på kärnkraftssidan har tenderat att gå mot mer krav och svårare och svårare processer.

[00:42] Niclas: Ja just det. Det vi har diskuterat i Sverige också, det här att vi kan ha standardcertifieringar och att de regulatoriska kraven harmoniseras. Så att är det godkänt i säg Polen, som har byggt en liknande anläggning, eller någon annan del av EU, så går det att överföra även in i de nationella systemen. Är det det?

[00:43] Janne: Det är kanske en lite annan del. Det är för hela anläggningen när man pratar om standardiseringen, att om myndigheterna har godkänt kraftverkskonceptet i helhet någon annanstans så att man kan överföra det, och det skulle ju också vara positivt. Det har varit en utmaning, speciellt i de finska projekten som har gjorts den senaste tiden, att om man ska ta ett kraftverk till Finland så skräddarsyr man lösningen där och gör om allting. Då blir designen en väldigt tung process, och dessutom inför man hela tiden risker när man gör förändringar i kraftverket, som sedan kommer fram under byggnationen och annat.

[00:43] Janne: Så därför vill man ju ha de koncepten. Det är nog ett krav nu att koncepten inte skräddarsys per land, utan de kommer som sådana, och om det inte duger så kommer inte den leverantören helt enkelt, och det kan ju leda till att projektet inte blir av också. Men man måste vara ganska flexibel där, eller ska vi säga vara ganska klar med att man faktiskt fokuserar bara på det väsentliga då man utvärderar konceptet i landet. Men det som är en ännu större grej egentligen ekonomiskt är tillverkningen av komponenterna när man går till komponentnivå. För den största delen av ett kärnkraftverk är ju ändå ganska konventionella system. Säkerhetssystemen är också konventionella system. Man pumpar vatten i stålrör, och det har man ju gjort i alla tider eller i hundratals år, det kan man. Ändå är det så att i dagens läge är det ganska svårt att hitta leverantörer som vill gå in och göra det i ett kärnkraftverk, för att det kommer så mycket extra arbete med det.

[00:44] Janne: Man går in och tittar på leverantörens ledningssystem och själva tillverkningsprocessen får en massa extra hållpunkter.

[00:44] Niclas: Ja, det är helt sanslösa utvärderingar. Jag har varit med och gjort dem i Sverige. Det är inte bara leverantören, det är leverantörens leverantör och leverantörens leverantörs leverantör.

[00:45] Janne: Exakt, ja.

[00:45] Niclas: Du ska dit och kolla innehåll i stålet, du går hela vägen ner till götet när det en gång gjordes och hur det valsades. Det är ju helt otroliga krav på uppföljning.

[00:45] Janne: Det där har svällt över helt. Samtidigt så görs själva kraftverkskonceptet ju så att ett enskilt system inte är kritiskt för säkerheten, utan du har redundans och du har diversitet. Så det finns andra system som kan göra samma sak. Att det där ena röret eller den ena pumpen måste granskas så här noggrant, det finns egentligen ingen logik i det för säkerheten, utan det är någonting som har kommit med tiden och bara blivit en kutym som nu måste ses över. Och det var tillbaka till den där lagen. I lagen är det lite principiellt sagt nu att vi i fortsättningen fokuserar riskbaserat på granskning. Så nu är det upp till myndighetskraven att se om det blir så i praktiken i Finland. Men där har vi en stor förhoppning om att vi kommer att göra det på ett helt annat sätt i framtiden och spara pengar och kunna effektivisera, men ändå göra kärnkraftsprogram lika säkert som tidigare.

[00:46] Niclas: Men om det nu är så här, borde det inte vara en enorm fördel då att välja en leverantör som redan har byggt någon annanstans? Att undvika den här risken? Att vara den som, om det nu är så som du säger, att tanken med SMR är att det ska leda till en standardisering som driver ner kostnaden. Och ni måste ju också i så fall med det här projektet tänka på risken att vara den som kommer högst upp i lärandekurvan här och får ta hand om en eller någon av de första anläggningarna som ska byggas och bära risken för, och kanske ta kostnaden för, det värde som kommer när anläggning nummer 45 byggs till exempel. Hur hanterar ni det?

[00:46] Janne: Ja, det är absolut en viktig sak här, och det är någonting som vi nu följer med noggrant, hur det går med leverantörerna och deras andra projekt. Vi skulle gärna se ett sådant upplägg att om verket inte har byggts tidigare någonstans, så finns det i alla fall någon annan som bygger likadana kraftverk samtidigt så att vi kan samarbeta då och ta lärdomar av varandra. Men allra helst, och det är nog det som är allra bäst, skulle det vara att det finns ett tidigare verk långt i byggnation eller redan i drift som sedan kan implementeras så likadant som möjligt för oss. Det är nog det ideala, men för tillfället, sett till tidsplanen och annat, så är det lite frågetecken kring det. Sedan kanske det finns vissa fördelar också med att vara en tidig implementatör.

[00:47] Niclas: Det föranleder mig till frågan om det nordiska momentumet och värdet av att synka den typen av projekt som ni driver i Helsingfors tillsammans med det som sker i Sverige också. Nu är det ju än så länge Vattenfall som driver det här som jag nämnde, med GE Vernova och Rolls-Royce. Men skulle ni välja de SMR:erna så hade det ju varit ganska fiffigt att ha samma leverantörer. Nu har jag ingenting för någon, jag har inga kopplingar till någon av de här leverantörerna. Men rent principiellt kan man ju tänka sig att det borde kunna finnas mycket fördelar med att hitta just ett nordiskt momentum, kanske ett europeiskt sådant. För jag menar, Rolls-Royce då har tre reaktorer som man har kontrakt på i Wales, medan Tjeckien har valt delar av Rolls-Royces lösning. Här finns ju kanske anledningar, om man tänker på ett nordiskt intresse, för oss att samarbeta mer. Hur går den typen av tankar?

[00:48] Janne: Ja, absolut, jag håller med om att det är någonting som borde utredas. Kommersiellt finns det säkert vissa frågor eller utmaningar som måste lösas. Hur löser man det helt principiellt? Hur koordinerar man valet av reaktorer mellan olika kunder, leverantörernas kunder, alltså vi och andra? Det är kanske kommersiella frågor och juridiska frågor, hur man gör det på ett sätt som är hållbart. Men absolut, det är nog precis som du säger: för att få tillräcklig skala så skulle det absolut löna sig att samarbeta där, och det är nog någonting som vi är väldigt intresserade av, att diskutera de här möjligheterna.

[00:49] Niclas: Hur värdefullt hade det varit för er om Stockholm Exergi drar igång ett liknande kärnkraftsprogram för att utreda kärnvärmeproduktion för Stockholmsnätet?

[00:49] Janne: Det skulle vara väldigt värdefullt. Jag skulle gärna samarbeta där. Det ser vi nog. Det är nog oberoende av att vi är stora i Finland men små på världskartan. Också om man tittar på hela Norden så är vi ändå ganska små om man jämför med projekt i Kanada, Ontario och Polen. Mot sådana spelare så är Norden tillsammans också litet, så det lönar sig nog att slå samman krafterna.

[00:49] Niclas: Om man stannar kort vid säkerhetsfrågan så är det uppenbart att det finns dels de här fördelarna som du nämner, att få bort hundratals lastbilar som måste gå in och försörja den bioeldade kraftvärmen i dag. Du kan få en anläggning där du kan ha bränsle på plats. Det är mer steady state.

[00:50] Niclas: Hur väger man de här perspektiven mot varandra ur ett säkerhetsperspektiv? För jag antar att ni måste ha fått de frågorna från allmänheten också.

[00:50] Janne: Ja, och det här är en väldigt intressant diskussion, att diskutera helhetsrisken för samhället och hur man utvärderar den. Vi har inte kommit till punkt i den diskussionen ännu, men det är helt klart en diskussion som vi för och kommer att fortsätta föra. Man kan ju se på det så att det finns olika scenarier för framtiden. Om man tittar på konfliktsituationerna så är det första alternativet förstås att vi ska undvika en konflikt. Det arbetas ju på. Vi har försvarspakt och annat som vi är med i och så vidare som siktar på att vi undviker en konflikt. Och vad är då i det scenariot den bästa lösningen? Då är det ganska klart att då går vi förbränningsfritt och satsar på att hindra miljöpåverkan så långt vi kan. Det andra spåret: vi antar uppenbarligen ett väldigt osannolikt scenario, men att det blir en stor konflikt. Vad är då bästa lösningen i det fallet? Kärnkraften och kärnenergin är inte en helt dålig lösning. Då kommer försörjningstryggheten in, och då kan vi lagra bränsle för flera år på anläggningsplatsen.

[00:51] Janne: Kraftverken har byggts väldigt robust. De ska ju tåla en direkt krasch av ett stort passagerarflygplan, så de är ju rätt robusta också för sådana här yttre attacker och tråkiga händelser på det sättet, men det är klart att allting har sin gräns. Sedan kan vi också säga, som talar för kärnkraften, att i Ukraina så stödjer sig kraftproduktionen väldigt starkt på kärnkraften ändå, att det är det som håller landet stående för tillfället på kraftsidan, mycket säkert på grund av att Ryssland har valt att inte direkt attackera kärnkraftverken. Det har förstås kommit rapporter om att de har drabbats, Zaporizjzja och andra, kanske mer av någonting som har gått vilse och annat, men det har inte varit sådana direkta attacker på kraftverken. Det är ju en till sak som talar för kärnkraften.

[00:52] Niclas: Att den ändå respekteras, även i dagens konfliktsituationer alltså?

[00:52] Janne: Exakt, ja. Det finns ju skrivet i Genèvekonventionen att kärnkraft borde hållas utanför sådana konflikter. Kanske det är någonting som de har tänkt på där då.

[00:52] Niclas: Okej, tidslinjen för det här nu. Vi börjar närma oss avslutningen för intervjun. Hur ser den ut? Vad är er ambition, kanske dröm? När har ni den här typen av anläggningar på plats?

[00:53] Janne: Visionen och strategin är ju att 2040 ska vi vara förbränningsfria, så det är det slutgiltiga målet. Hur vi bygger upp programmet grundar sig väldigt starkt på att det är ett utvecklingsskede och de här förberedande skedena, så där är det viktigast att få innehållet och sakerna och planerna på plats. Det är inte på samma sätt tidsbundet och tidsdrivet, för det är viktigare att ha den här kvaliteten och planerna, att få dem att sitta. Sedan är det ju när vi börjar lägga spaden i marken och börjar lägga ut stora pengar som det blir viktigt att tidsplanerna håller, för om vi då fördröjer tiden så börjar det kosta mera. Men den stora tanken är att vi under det här decenniet ska få planerna långt, så att vi har designen och projektplanerna långt gjorda, vi får de politiska besluten, principbeslutet från regeringen, och vi får stadens beslut gällande planeringen under det här decenniet. Så att vi sedan tidigt i början av nästa decennium, alltså 30-talet, skulle kunna lägga spaden i marken och börja göra förberedande arbeten på sajten och börja tillverka stora komponenter. Och själva byggnationen skulle kunna börja någon gång kring 33–34, den kärntekniska byggnationen.

[00:54] Niclas: Och hur lång tid tar den? När kommer den första kilowattimmen?

[00:54] Janne: Ja, det är 2040 senast, men om vi börjar 34 så pratar vi, beroende lite på leverantör, om fyra, fem års byggnationstid.

[00:54] Niclas: Så framåt slutet av 2030-talet kommer den första turbinen igång, och sedan antar jag då att det måste vara ganska rask takt efter det? Ni måste förmå att bygga inte bara en, utan kanske två? Det beror ju på vilken teknik ni väljer såklart.

[00:54] Janne: Ja, ja. Det beror ju på den där tekniken. Det kommer med rask takt. Om vi pratar om fjärrvärmereaktorer så byggs det ju några enheter parallellt genast. Det är egentligen det där konceptet, att det är ett verk med tre eller fyra reaktorer i varje.

[00:55] Niclas: Spännande. Om du skulle sammanfatta för en energibransch som kanske är ovan vid tanken på kärnkraft för fjärrvärme, vad är då kärnargumenten för att den här vägen ändå är värd att pröva, som du ser det?

[00:55] Janne: En kanske lite personlig tanke är nog också det här med att kärnkraft och kärnenergi ändå är den energikälla som har minst miljöpåverkan av storskalig energiproduktion. Vi använder väldigt lite råmaterial, små arealer krävs för att producera mycket energi. Så det är nog den stora saken om man tittar på globala och väldigt långsiktiga hållbarhetsperspektiv. Det är sådant som tilltalar, att tala för kärnenergi.

[00:56] Niclas: Så vi förstår då att grundargumentet är att det här är någonting som är utsläppsfritt över tid och det här är någonting som också har hög leveranssäkerhet, hög tillgänglighet under året. Kommer ni också klara av kostnadsperspektivet i det där energitrilemmat? Att det blir tillräckligt låg kostnad på de här anläggningarna för att vara riktigt konkurrenskraftiga i systemet?

[00:56] Janne: Ja, det är vår målsättning i Helen. Om man tittar på kärnenergibranschen generellt, just på grund av de här frågorna egentligen, att det sist och slutligen är lite material, lite arbete och annat som krävs för att få till stånd det där kraftverket, så logiskt sett i långa loppet, om man uppfyller alla löften man har gett med SMR och annat, så måste det ju också bli en ekonomiskt hållbar och lönsam ekvation i långa loppet att producera värme eller kraft med.

[00:57] Niclas: Du Janne, tack så hemskt mycket för att du tog dig tid att komma till Energistrategipodden. Jag säger redan nu varmt välkommen tillbaka om tre, fyra år när vi följer upp det här. Vi börjar vara nära och kanske både ha bestämt leverantör och inte vara så långt ifrån att i alla fall skicka in en full ansökan, om jag förstår dig rätt.

[00:57] Janne: Ja, fint, tack. Jag kommer gärna på nytt och siktar på det.

[00:57] Niclas: Bra, tack så hemskt mycket.

[00:57] Janne: Tack, tack.

I sommar är vi återigen på plats i Almedalen och vi ser fram emot att träffa er. Almedalen är en viktig mötesplats och vi välkomnar värdefulla samtal om framtidens energi och vår omvärld. Kom och träffa oss och låt oss utbyta både idéer och kunskap. Under veckan kommer våra experter inom energisektorn dessutom att moderera samtal, delta i paneldebatter och leda samtalsgrupper. Vill du ha insikter om fjärrvärme, elnät, elmarknad eller digitalisering i en panel, som föredrag, eller en moderator med djup energikompetens, kontakta oss via vår hemsida, sigholm.se. Vi ses i Almedalen.