#327 - Tove Andersson, Setterwalls advokatbyrå

[00:00:06.580] - Niclas
Hej och välkommen tillbaka till Energistrategipodden. Här utforskar vi energimarknadens utveckling genom ögonen på de aktörer som är mitt i den. Vilka val gör de och varför? Jag som delar intresset för bättre förståelse heter Niclas Sigholm. Säkert har du hört om industrier som väntar på besked eller elnätsförstärkningar som drar ut flera år på tiden. Ofta är det tillståndsprocesser som bromsar. Processer som inte bara gör investeringar dyrare, utan också riskerar att skrämma bort utländska investerare från Sverige. När det tar åratal att ens avgöra vad som är en fullständig ansökan, har det blivit tydligt att något behöver göras. Därför tillsatte regeringen Miljötillståndsutredningen 2023 som fick i uppdrag att se över systemet. Och i år har regeringen lagt till nya uppgifter, bland annat att kapa tiderna i handläggningen och anpassa Sverige till EU:s nya regler om industriutsläpp. För att förstå vad det här kan betyda pratar vi med Tove Andersson, advokat på Setterwalls och som länge jobbat med just de här tillståndsfrågorna som nu står i centrum. Frågan vi ställer oss är hur vi kan få till en lagstiftning som både upprätthåller rättssäkerheten och som kan driva på elektrifieringen. Kul att ha er med. Tove Andersson, advokat och partner på Setterwalls.

[00:01:38.280] - Niclas
Varmt välkommen till Energistrategipodden.

[00:01:40.800] - Tove
Tack så mycket.

[00:01:42.240] - Niclas
Vi är ju här i dag för att prata om någonting som på ett övergripande plan är väldigt, väldigt viktigt för Sveriges konkurrenskraft: tillstånd, och hur tillstånd blir av och till förutsättningarna för den processen. Grunddelen handlar om att vi å ena sidan behöver både snabbhet och förutsebarhet för att det finns en massa industriinvesteringar som väntar på klartecken. Elnätsutbyggnaden riskerar att stå på grund av byråkratiska stopp. Vi har kostnader för förseningar som vältras över på industrin och samhället om de inte blir av. Det här är en alldeles central fråga för elektrifieringen i Sverige. Men hur kom du in på den?

[00:02:21.060] - Tove
Om du tänker på elektrifieringen – jag har jobbat väldigt många år med just energibranschen. Miljötillståndsfrågan som sådan är en del som jag har jobbat med från start när jag började på advokatbyrå 2003. Sen har de här frågorna växlats upp och verkligen ändrat inriktning. Men storskalig miljöprövning är det jag gör dagligdags och med ett stort fokus inte minst inom energibranschen.

[00:02:47.600] - Niclas
Vad var det som fick dig att fastna för det en gång i tiden?

[00:02:49.960] - Tove
Just energibranschen – vem kan inte älska el? Skämt åsido: när jag började med vindkraftfrågorna startade jag i första rundan med några tillståndsprövningar för vindkraft och blev väl fast där, ska jag säga. Och så löpte det på. Det kom mer och mer och sedan har energilandskapet breddats.

[00:03:11.000] - Niclas
Just det. Ja, okej. Och det behövs ju sannerligen. Jag vet att du också jobbar och har jobbat både med branschorganisationer och energiföretag genom åren. Stämmer det?

[00:03:20.000] - Tove
Absolut.

[00:03:22.000] - Niclas
Du har sett det här från flera perspektiv. Ska vi börja med var vi står någonstans i dag om den utredning som startade 2023? Skulle du vilja ge oss en överblick av Miljötillståndsutredningen? Vad var det som satte i gång den och var står vi just nu?

[00:03:38.680] - Tove
Det var ju ett utredningsuppdrag, eller kommittédirektiv som man säger, som pinpointade vissa delar för att se hur miljöbalken skulle kunna förenklas och kanske också förkortas genom att göra prövningen mer flexibel, effektiv och förutsebar. Det vill säga ett rätt så brett scope. Syftet var uttalat att man ville säkra näringslivets konkurrenskraft, öka investeringsviljan och främja klimatomställningen. Sen var det också ett stort fokus att titta på hur Sverige förhåller sig till EU-rätten – att vi inte ska ställa högre eller överlappande krav – och även att särskilt se om det finns processuella krav att lösa upp och komma med förslag kring. Så det var själva anslaget. Sen kom den här stora Miljötillståndsutredningen och det är många som har läst den under våren. Remissvaren lämnades in i mitten av juni. Vi var en av de aktörer som lämnade in remissvar. Det är själva anslaget: att titta på miljötillståndsprocessen, EU-fokus och med procedurfrågorna, framför allt, för ögonen. Där vi står och går nu är en behandling av remissvaren och att se vad det kan bli av detta.

[00:05:06.800] - Niclas
Om vi backar – jag gjorde ju ett superkort anslag till problembilden – men om du får sätta dina ord på det. Vi har ju trots allt en miljöbalk, men vad grundar sig själva problemet i, ur ditt perspektiv? För jag tror att många är väl medvetna om att vi kan ha väldigt långa tillståndstider, många överklaganden och långa processer. Men hur kommer det sig att vi har landat där?

[00:05:32.660] - Tove
Att vi har landat där och vilka problem vi har – det är lite två frågor. Det jag uppfattar att många ser som problem är just oförutsägbarheten. Dels utifrån tidsaspekten – hur lång tid kommer min prövning att ta? – men minst lika viktigt: vad krävs för att få ett miljötillstånd? Vilka utredningar måste finnas framme? Hur djupt måste jag gå i olika frågor? Och även om jag verkligen går på djupet, hur vet jag då att det här ändå blir någonting i slutändan? Så oförutsägbarheten är den stora som många brottas med.
Ska jag göra en liten tillbakablick: jag började med miljöprövningar som ung biträdande jurist 2003, så det är dryga 20 år sedan. Mycket har hänt på de åren. På den tiden tillämpades fax, och fick man handlingar från domstol kom de per fysisk post. Man satte sig ner och läste pappershandlingar. Det är också en aspekt i det hela – den teknikutveckling vi har har ju föranlett att allting kan bli snabbare. Men det innebär också att man kan ställa högre krav utifrån att allting går så mycket fortare. (Det var det inte när allting kom per post – men det är en parentes.)

[00:06:49.620] - Tove
Min uppfattning om hur det var förr – säg för 15 år sedan, något sådant – var att det inte alls var samma typer av frågor uppe. Man gav in sin ansökan om miljötillstånd och det kunde vara olika uppfattningar om den så klart. Men relativt ofta fick man ändå miljötillstånd. Var det något som var oklart, missuppfattat eller någon typ av konflikt när det gäller ett villkor, kunde man nästan räkna med att om man överklagade en instans så gick det att rätta till. Så klart med förbehåll för om det verkligen var en olämplig plats eller att det var en direkt konflikt – då blev det så klart inte så. Men det vi har sett, dels utifrån digitaliseringen som möjliggjort att man kan lyfta betydligt fler frågor under betydligt kortare tid, är säkert en del. Men också hur samhället har utvecklats – branscher har blivit mognare, man har mer kunskap – och därmed har det funnits möjligheter att ställa fler krav. Miljöbalken är ju en ramlagsstiftning. Den är bra i bemärkelsen att det finns en struktur för hur man miljöprövar och det finns vissa avvägningsregler.

[00:08:14.500] - Tove
Utifrån var vi står nu, med betydligt fler projekt och betydligt fler frågor, har en snöbollseffekt uppstått: väldigt många detaljfrågor lyfts på ett helt annat sätt än när jag började som ung biträdande jurist på advokatbyrå.

[00:08:39.260] - Niclas
En aspekt som oftast lyfts fram när det kommer till miljöbalken är förståelsen för balansen klimat kontra miljö. Hur har det hanterats fram till nu? Och finns det någonting i det som släppts hittills som hanterar den svåra frågan att göra en avvägning mellan exploateringar med ett övergripande klimatnytta som ändå har lokal miljöpåverkan? Hur ska man göra bedömningar kring den målkonflikten?

[00:09:11.560] - Tove
Just målkonflikten du pekar på skulle jag inte säga är hanterad. Miljötillståndsutredningen föreslår procedurregler – att stöpa om processen – och också att man ska ha en samlad prövningsmyndighet som steg ett. Därefter har deras första tilläggsleverans på tilläggsdirektivet kommit här i sommar, som också pratar om en separat lag för markanvändningsreglerna. Men själva avvägningarna – där har vi inga nya förslag. Och det är väl en av mina hjärtefrågor: om man verkligen inom föreskrivna former vill att klimatnyttan tydligare ska ha ett företräde, då behöver man reglera det. Det går att göra i en paragraf, om man så skulle vilja, utifrån de förutsättningar man tycker. Den målkonflikten är inte löst. Fler intressen som artskydd m.m. har också kommit in i paketet – mycket EU-drivet – vilket gör att det inte är enkla frågor. Men inom det handlingsutrymme som finns går det att lösa klimat- och omställningsfrågor på ett annat sätt om man så vill.

[00:10:36.400] - Niclas
För en del av förutsebarheten handlar väl om att också de dömande instanserna ska ha ett likvärdigt sätt att göra tolkningar av miljöbalken. I vilken mån skulle du säga att det är möjligt för domstolar och myndigheter i dag?

[00:10:55.960] - Tove
Ja, det är möjligt såtillvida att vi ändå har Mark- och miljööverdomstolen som primärt vägleder hur man ska tolka olika bestämmelser och frågor. Genom att tillämpa deras praxis kommer man ganska långt. Absolut. Men jag tror att anslaget med en gemensam prövningsmyndighet skulle öka förutsättningarna för en mer enhetlig bedömning från start. Det tror jag. Visst har vi praxis att luta oss mot i dag, så jag skulle säga att det har gått även hittills.

[00:11:36.360] - Niclas
Ett av de stora förslagen är just införandet av en ny Miljöprövningsmyndighet. Vilka vinster ser du? Och vad tänker du när du läser t.ex. Naturvårdsverkets oro för att det här kommer leda till både höga, svåra och kanske dyra övergångskostnader, och att det kan ta tid?

[00:11:55.560] - Tove
Jo, men det tror jag absolut. Ska man göra en större omorganisation blir det alltid kostsamt och tar tid. Lägger man in i paketet när man kan förvänta sig att se effekter – inte bara att myndigheten är inrättad och reglerna på plats, utan när det väl har satt sig en gemensam tillämpning – då ligger vi antagligen ytterligare år framåt, efter 2028. Men förutsättningarna för en mer enhetlig tillämpning bör rimligtvis vara större när det rör sig om en och samma myndighet. Sen har du andra aspekter: om mark- och miljödomstolarna försvinner som första instans är det rimligt att tro att det blir ett kompetenstapp när de enbart är kvar som överprövningsinstans. Men vill man komma åt kulturfrågan – att få en enhetligare bedömning av den här typen av regelverk – så bör det finnas bättre förutsättningar med en och samma myndighet.

[00:12:58.580] - Niclas
Så det är ungefär som i debatten kring sjukvården: nationellt samordnade instanser för viss cancervård – det ska vara likvärdigt oavsett var i landet man bor. En centralisering som ska leda till harmonisering. Det är vad det här handlar om?

[00:13:10.600] - Tove
Ja, precis. Det är ju inte det enda svaret, men förslaget på bordet skulle rimligtvis öka förutsättningarna för mer enhetlig tillämpning.

[00:13:29.060] - Niclas
Sen handlar en stor del om själva processen. Vilka centrala delar i processen föreslår man att förändra? Och vad tycker du om det?

[00:13:38.880] - Tove
Man tänker sig ett miljötillståndsspår och ett granskningsspår – dels för att komma närmare EU-rätten och inte kräva mer prövning (och inte mindre heller) än vad EU kräver. Hamnar man i ett "lättare" granskningsspår med kortare tidsaspekter blir prövningen snabbare. Intressant är att man föreslår att igångsättningsbeskedet – slutprodukten av granskningsrundan – ska få rättskraft, dvs. inte kunna omprövas, med samma funktion som ett miljötillstånd. Landar man där och går igenom prövningen finns det effektivitetsvinster. Däremot är det rimligt att tro att många verksamheter som i dag bedöms tillståndspliktiga även framöver landar i tillståndsplikt efter en granskningsrunda. Visar granskningen betydande miljöpåverkan hoppar man upp till ruta ett och måste ändå genomgå ett tillståndsförfarande.

[00:15:06.540] - Tove
Det innebär att mängden ärenden som inte ska kräva miljötillstånd kanske inte blir fullt så stor som utredningen tänkt, t.ex. större vindkraftparker (beroende på lokalisering) lär fortsatt hamna i tillståndsspår även om man vill starta i granskningsspår.

[00:15:28.840] - Niclas
Så risken är att det inte blir så stora förändringar då – är det din oro här?

[00:15:32.510] - Tove
Risken är att det inte blir fullt så stora förändringar som utredningen tänkt sig.

[00:15:39.880] - Niclas
Jag tänker att det finns en balans här. En annan del är tidiga lämplighetsbesked och hur de ska fungera. Det finns också en rättssäkerhetsfråga där Naturskyddsföreningen varit skarpt kritisk till utredningen eftersom man är rädd för att rättssäkerheten ska undermineras på – ja – hastighetens altare.

[00:16:02.280] - Tove
Det finns väl alltid frågor om tid kontra rättssäkerhet. Men jag tror inte att en verksamhet som är lämplig för granskningsspår skulle undergräva rättssäkerheten – den ska ändå prövas inom ramen för EU. Funkar det i övriga EU bör det fungera här också. Min farhåga är snarare att inte så många faktiskt landar där. Och de stora frågorna – vad som krävs för att få miljötillstånd för verksamheter med betydande miljöpåverkan – måste hanteras i materiella regler, inte bara processuella, för att utfallet ska bli mer förutsebart än i dag.

[00:16:48.900] - Niclas
Beskriv det lite mer – vad menar du med att det materiella behöver förändras snarare än det processuella?

[00:16:55.320] - Tove
Det är där många upplever osäkerheten i dag: hur mycket måste jag beskriva i min miljökonsekvensbeskrivning? Vilka miljöeffekter ska jag beskriva och hur? Hur mycket måste jag göra för att kunna ha en rimlig uppfattning om att det blir grönt ljus, såvida det inte dyker upp andra motstående intressen? Vi ser kompletteringsdrev, kompletteringsrundor och kravställning i en miljöprövning när den väl går i gång. Få vet på förhand hur kravställningen kommer se ut i slutänden. Där behövs tydligare ramar: när är man klar? Det ska inte krävas forskningsarbete i en miljöprövning – praxis säger inte det – men det finns för många exempel där det ställts krav som sökanden gått med på "för säkerhets skull". Det är den kravställningsdiskussionen jag vill ha.

[00:18:57.900] - Niclas
Det finns en risk att det inte finns någon bortre gräns i dag. Man kan fortsätta in i oändligheten och forska på saker som ingen forskat på förut för att svara på frågor som annars inte hade varit påtänkta.

[00:19:11.690] - Tove
Det finns också en demokrati-aspekt. Otydlighet drabbar grannar, myndigheter och inte bara prövningsmyndighet och sökande. Vi borde kunna vara tydligare med vad som krävs för att få miljötillstånd.

[00:19:38.600] - Niclas
När vi pratade med Länsstyrelsen i podden tidigare har de accentuerat vikten av breda tidiga möten för att nå något slags embryo till ett tidigt lämplighetsbesked. Det låter som du också menar att kraften måste läggas tidigt i processen – för att avgöra om det är miljötillståndsspår eller granskningsspår, men också för att hitta avgränsningen så man vet vad som behövs för ett lämplighetsbesked.

[00:20:08.520] - Tove
Jag tänker snarare att man skulle kunna göra det lite enklare. Det som är betydande miljöpåverkan – där har vi EU-kriterier. Då är det miljötillstånd. Därefter ska man beskriva sin miljöpåverkan: vilken och i vilken omfattning. Hade man tydliggjort ramarna där tror jag mycket hade varit vunnet.

[00:20:38.680] - Niclas
Jag tänkte också på det när jag läste delar av utredningen: man verkar söka både tydligare ansökningskrav och processledning. Men det finns ingen tydlig checklista i lag eller föreskrift som kapar månader – den hade jag svårt att hitta. Är det det du säger?

[00:20:56.820] - Tove
Delvis. Det finns ett riktigt guldkorn i utredningen som jag lyfter i alla sammanhang: en bestämmelse i 2 kap. 28 § som föreslås och i princip säger att man ska få miljötillstånd om man uppfyller kraven i miljöbalken. Dvs. inget annat ska till. Den hade man kunnat göra tydligare och definiera vad tillåtlighet är. Men redan förslaget ger andra glasögon: uppfyller man kraven ska man få miljötillstånd. Den bestämmelsen, oberoende av vad som händer med Miljötillståndsutredningen, skulle man kunna bryta ut och införa redan i dag.

[00:21:42.640] - Niclas
Vad är det mer för flaskhalsar som behöver hanteras? Förutom att undvika oändliga kompletteringsrundor – det finns också krav på samråd, brist på sakkunniga … Finns det andra tydliga trösklar som utredningen försöker ta tag i, eller som du ser inte har berörts?

[00:22:05.700] - Tove
Två frågor: (1) omfattningen av utredningar, och (2) om man vill ge företräde för viss verksamhet under vissa förutsättningar – t.ex. att klimatnytta i vissa fall får företräde – då behöver man reglera det. Det är de två primära flaskhalsarna jag ser.

[00:22:31.980] - Niclas
Okej, tydligt. Det verkar i grunden finnas en överväldigande positiv majoritet för att skapa en sammanhållen myndighet. Vet vi något om processen nu? Den har gått in i ett tilläggsdirektiv och vi har inte sett någon proposition än – remisserna har precis kommit in. Energiföretagen yrkar att det ska införas skyndsamt. Vad ser du framför dig – hur går processen vidare och vad kan vi hoppas på?

[00:23:10.020] - Tove
Mycket handlar om vad politiken väljer att göra och på vilket sätt – svårt att veta vad som händer bakom kulisserna, inte minst med stundande valår och vilken vikt man lägger vid frågorna. Jag vill lyfta näsan lite: det här är ett stort processomtag. Myndigheten – absolut. Men den stora utmaningen nu är att det är väldigt många utredningar på delvis samma tema: Miljötillståndsutredningen, första leveransen på tilläggsdirektivet (närliggande sakfrågor), förnybartdirektivet, elmarknadsutredningen, remiss om förändringar i artskyddet … Jag kan fortsätta. Det är svårt att få överblick över vad som händer. Parallellt med detta kommer en "EU-tsunami" av frågor, förordningar och delflöden. Överblicken blir inte lättare. Man behöver realtidsfokus: vad har vi på bordet nu? Går vi vidare med X – vad händer när Y och Z levereras? Det är en jättefråga. Samtidigt kan man bryta ut guldkorn – t.ex. 2 kap. 28 § – så att inte all tilltro läggs på de stora omtagen. Energieomställningen pågår nu; prövningar pågår nu. Gör saker i realtid och på medellång sikt. Lägg resurser på överblick och agera både på processomtagen och genom att bryta loss delar som hjälper pågående prövningar redan nu.

[00:26:13.520] - Niclas
Jag håller med. Jag är också överväldigad av mängden information – vårt team har svårt att hantera det, och hur ska aktörer med operativ verksamhet klara det? Jag läste remissvaren från länsstyrelserna om implementeringen av RED II/RED III och tillståndstiderna, där definitionsfrågan om "fullständig ansökan" diskuteras. För att klara förnybartdirektivet verkar man lägga högre krav på sökanden att ha en "komplett" ansökan. Hur förhåller jag det till Miljötillståndsutredningen?

[00:27:10.380] - Tove
Det borde vara en action point: politiskt behövs överblick – vad ligger på bordet? Man kan behöva anpassa mellan utredningsförslag – stort arbete även för departementen. Min önskan: lägg resurser på överblick, agera både på de stora omtagen och bryt loss delar som hjälper prövningarna här och nu.

[00:28:03.140] - Niclas
Okej, ska vi titta mer på tilläggsdirektivet. I samband med utredningen kom ett förhandsbesked med delar om tidiga lämplighetsbesked, kortare PBL-ledtider (plan- och bygglagen), anpassning till reviderade industriutsläppsdirektivet (IED) och frågor om ramdirektivet för vatten. I den första informationen i somras – vad gav utredaren och vad var viktigast?

[00:28:48.760] - Tove
Första delleveransen (juli) handlade om att samla hushållningsreglerna i en särskild lag och om staten ska kunna lämna besked om lämpligheten av viss verksamhet på viss plats i ett tidigt skede. Man föreslår att bestämmelserna i 3–4 kap. miljöbalken samlas i en egen lag. Man föreslår också – intressant för tillståndssökande – ett tidigt besked kallat "områdesanvändningsbesked". Utredningen ser tillbaka på gamla resurslagen där hushållningsreglerna kom ifrån och konstaterar att syftet inte var att ensidigt främja bevarandeintressen utan att främja en användning av resurser som är förnuftig för samhället vid en allsidig och samlad bedömning, långsiktigt och kortsiktigt. När reglerna fördes in i miljöbalken fick de starkt miljöfokus. Sen har samhället utvecklats: näringslivsstruktur, demografi, urbanisering, klimatomställning, teknik. Man noterar också att ca hälften av Sveriges yta täcks av riksintresseanspråk – vilket överstiger lagstiftarens ursprungliga intention. Man vill återgå till ursprungligt syfte med hushållningsreglerna och flytta ut dem från miljöbalken.

[00:30:21.140] - Tove
I det tidiga beskedet är det inte fråga om tillåtlighetsbeslut enligt 17 kap. miljöbalken utan ett mer politiskt besked. Jag tycker det är klokt att bryta ut detta till en separat lag – det ger förutsättningar för en mer allsidig bedömning av hushållningen.
Det jag nästan är mest intresserad av är det man säger inte täcks: Sverige skiljer ut sig med relativt svaga nationella ställningstaganden. Andra länder har nationell planering som styr samhällsutvecklingen, ibland med möjlighet för staten att lägga veto mot kommunal planläggning och andra planer. Utredaren säger att tidigt besked lämnas lämpligen genom planläggning – men deras uppdrag omfattar inte att utreda en starkare statlig styrning via en ny nationell fysisk plan. Den frågan skulle jag gärna se utredas.

[00:33:17.620] - Niclas
Verkligen. Vad för planläggning tänker du på? Jag tänker på Svenska kraftnäts nya planeringsansvar – större ansvar för nätutbyggnad och även var produktion behövs. Är det sådan planläggning? Eller är det att vi saknar en vätgasstrategi?

[00:33:43.140] - Tove
Jag uppfattar det som att vi saknar strategier och nationell fysisk planering. Utredningen lyfter länder med fysiska planer för vissa verksamheter/områden. Accelerationsområden enligt EU:s förnybartpaket, geologisk lagring m.m. är särfall – men det vore intressant att utreda starkare nationell styrning på plansidan. Förslaget om områdesanvändningsbesked gäller bara vissa verksamheter (motsvarande 17 kap.) och kräver kommunfullmäktiges tillstyrkan – med möjlighet för regeringen att gå emot. Det gör att relativt få projekt kommer vara aktuella. För riktigt stora samhällsprojekt kan det vara bra. För majoriteten av projekten är det nog inte lika relevant – därav behovet av att se över nationell planering bredare.

[00:36:39.900] - Niclas
Intressant. Det närmaste som dyker upp för mig är havsplanerna.

[00:36:45.440] - Tove
Ja, de lyfts också – liksom geologisk lagring. Men helhetsgreppet är viktigt: bra att stöpa om, men ännu viktigare att se helheten av alla utredningar som nu ligger på bordet.

[00:37:34.900] - Niclas
Jag får en holistisk tanke att vi sedan efterkrigstiden ökat decentraliseringen i beslutsfattandet – med positiva effekter som lokalkännedom och kortare kontaktvägar. Nu, i den stora omställningen, identifierar utredningen behov av mer nationell planläggning, alltså mer centralisering. Myndigheten är ett sådant förslag. För megaprojekten behöver man områdesbesked för att möjliggöra snabbare processer. Men hur gör vi med allt som faller utanför? Blir det någon förändring för dem – eller är vi tillbaka på ruta ett? Även där finns betydande miljöpåverkan → tillståndsspår. Vad blir då skillnaden?

[00:38:50.920] - Tove
Jag tror det är klokt att bryta ut hushållningsreglerna till en separat lag. Men utan nationell planering riskerar områdesanvändningsbesked att bli ett instrument för några få stora projekt. Vi ska inte heller skapa en funktion där regeringen miljöprövar "allt" – resursmässigt orimligt. Men ur samhällsplaneringsperspektiv är frågan: kan vi ge tidigare besked via planläggning i fler fall än i dag, utan att överbelasta regeringen?

[00:40:02.140] - Niclas
En oro i vindkraftsindustrin är att nationell planläggning kan bli för grov – att t.ex. militären för enkelhetens skull markerar stora områden som olämpliga för vindkraft utan tillräcklig detaljanalys, vilket spolar ut barnet med badvattnet för att det ska gå fort.

[00:40:39.200] - Tove
Och där kommer vi tillbaka till att nuvarande system prövar varje projekt för sig. Men för projekt av viss samhällskaraktär kanske det inte lämpar sig att enbart prövas "rakt upp och ner" – risken är att den som skriker högst får störst genomslag. Så länge vi har den typen av prövning blir det intressant med en klimatvägningsregel – under vilka förutsättningar kan klimatnytta få företräde?

[00:41:34.480] - Niclas
Det övergripande syftet är att hitta en ny balans mellan kortare tillståndstider och bibehållen rättssäkerhet. Givet förändringar i PBL – ser vi något tydligt som pekar på att vi faktiskt får kortare tider för de "vanliga" fallen?

[00:42:06.000] - Tove
Det återstår två leveranser på tilläggsdirektivet: en kring årsskiftet och slutleverans till våren. Där finns aspekter om överklaganden m.m. När hela tilläggsdirektivet levererats får vi fler förslag. Fråga mig igen i april nästa år – då ser vi antagligen mer. I dagsläget (september 2025) finns inte allt på bordet.

[00:42:52.500] - Niclas
Så vi har en del gott att vänta – bl.a. vattenfrågorna.

[00:42:57.870] - Tove
Precis. Jag blev glad när jag läste direktivet för kommande delar – mycket matnyttigt, inte enbart procedurfrågor. Jag är väldigt nyfiken på hela tilläggsdirektivet – här finns mycket intressant att göra.

[00:43:26.160] - Niclas
Finns det tydliga politiska skiljelinjer här, eller råder det bred enighet? Att det ska gå snabbare och vara rättssäkert kan de flesta vara överens om.

[00:43:47.970] - Tove
Förhoppningsvis är alla överens om det. Om man via Miljötillståndsutredningen lägger sig närmare EU-rätten i vad som är tillståndsplikt kan någon uppfatta det som "lägre krav" – där kan finnas politiska skiljelinjer. Men rena procedurfrågor borde inte vara politiska stridsfrågor – det handlar om vad som är ett rimligt prövningsförfarande. Politiken är svår att sia om som enkel jurist.

[00:44:44.600] - Niclas
När vi ändå är här: i tilläggsdirektivet nämns att industriutsläppsdirektivet inte ska överimplementeras. Samma i vattenfrågorna och skogsutredningen – att inte överimplementera EU-rätt. Är det sant att Sverige tenderat att överimplementera, och varför i så fall? Vad betyder justeringen? Andra länder landar i andra krav – varför?

[00:45:44.160] - Tove
Historiskt har mycket miljöreglering kommit via direktiv som måste implementeras. Nu kommer fler förordningar som gäller direkt. Direktiven är ofta minimidirektiv – man kan gå längre. I ett land med höga miljöambitioner är det inte konstigt att man ibland gör det. Men vi har också exempel på oavsiktlig överimplementering, t.ex. artskyddsreglerna där fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet slogs ihop i en paragraf – det gav ett skarpare skydd för fåglar än avsett. Efter artskyddsutredningen har man delat upp bestämmelserna så att de mer liknar EU-rätten. Ju närmare EU-rätten vi lägger oss, desto enklare blir vägledning från EU och konkurrensneutral tillämpning. Det naggar inte nödvändigtvis miljöskyddet. Många tillståndssökande har höga miljöambitioner – ändå stupar ärenden ibland på procedurfrågor (t.ex. samrådets omfattning) i stället för reell miljöprövning – vilket är olyckligt.

[00:49:10.280] - Niclas
Inte givet när stora investeringar görs för klimatets skull – miljö och klimat hänger ihop. En fråga vi hoppade över: riksintresse. Du nämnde att ca 50 % av Sveriges yta täcks av riksintresse. Det finns en uppsjö varianter som ibland motverkar varandra och ingen tydlig ordning. Vi i energibranschen var glada när stamnätet pekades ut som riksintresse. Har du en tolkning av vart vi är på väg i riksintressefrågan – för att få mer flexibilitet i omställningen?

[00:50:19.180] - Tove
Flexibiliteten finns egentligen. I 4 kap. är riksintressen angivna i lag (platsbundna). 3 kap. riksintressen (t.ex. naturvård, energiproduktion) pekas ut av sektorsmyndigheter som gör anspråk. Om ett område verkligen är riksintresse prövas i tillståndet. Man kan debattera om ett område är riksintresse, men ofta landar man i myndighetens bedömning. Försvarsmakten har uttryckligt företräde vid konflikt. För övriga sker avvägning mellan riksintressen. Tilläggsdirektivet föreslår att 3–4 kap. flyttas till egen lag för att komma bort från "miljödelen". Men utan ny avvägningsregel (t.ex. klimatnytta) ser bestämmelserna ut som i dag. Jag skulle gärna se andra kriterier för utpekande – det är knappast rimligt att halva ytan är riksintresse. En avvägningsregel i den nya lagen vore önskvärd.

[00:52:32.100] - Niclas
Det blir spännande i december att se slutleveransen. Om vi höjer blicken – är vi på rätt väg att hitta balans? Vad är din känsla?

[00:52:57.100] - Tove
Ja, vi är på rätt väg. Även om Miljötillståndsutredningen inte blir av i alla delar är resonemanget om en gemensam myndighet värdefullt och kan ge mer enhetlig tillämpning. Men så länge vi inte rör det materiella – vad som krävs för att få miljötillstånd, utredningskrav etc. – förändras inte den delen. Samma frågor, samma förutsättningar.

[00:53:55.560] - Niclas
Så kära politiker och utredare: våga tryck på sakinnehållet också.

[00:54:00.360] - Tove
Om jag får göra en egen topp tre att bryta ut parallellt: (1) 2 kap. 28 § – uppfyller man kraven ska man få miljötillstånd. (2) Utred och inför avvägningsregel för klimatnytta. (3) Hantera det kommunala vetot för vindkraft – i dag är det inte rättssäkert. Mycket talar för att förändringar kommer, men tills dess har vi ett problem.

[00:55:02.120] - Niclas
Det är belyst.

[00:55:03.540] - Tove
Ja, på längden. Jag tycker frågan är så stor att den förtjänar att nämnas här.

[00:55:10.960] - Niclas
Givet också dalande acceptans är det många som använder kommunala vetot i allt högre utsträckning. Om vi tror på SKGS planer för utbyggnad och det energibehov vi har måste något förändras – annars går det inte ihop. Hörru, Tove, tack så hemskt mycket för att du tog dig tid att dela med dig av dina expertkunskaper. Du har klargjort bilden för mig och jag hoppas att lyssnarna nu också har en klarare bild av hur vi kan driva omställningen i en takt som både är snabbare och rättssäker. Tack så mycket.

Energistrategipodden tar i detta avsnitt upp en av Sveriges mest avgörande frågor för elektrifiering och konkurrenskraft: miljötillståndsprocesserna. Processerna är i dag långa, oförutsägbara och kostsamma, vilket bromsar investeringar och riskerar att avskräcka utländska aktörer. Regeringen tillsatte därför 2023 en Miljötillståndsutredning med syfte att förenkla, förkorta och anpassa systemet till EU:s regler.

Gästen, advokat Tove Andersson, har lång erfarenhet av tillståndsfrågor, särskilt inom energibranschen. Hon beskriver hur problemen grundar sig i bristande förutsägbarhet: ingen vet hur lång tid en prövning tar eller exakt vad som krävs för att få ett tillstånd. Förr var processerna enklare, men i takt med ökad kunskap, fler intressen och digitalisering har detaljfrågorna mångdubblats.

En central målkonflikt är balansen mellan klimatnytta och lokal miljöpåverkan. Utredningen har fokuserat på procedurer, inte på materiella regler, vilket innebär att själva avvägningen fortfarande saknas. Enligt Tove skulle en tydlig regel som ger klimatnytta företräde i vissa fall kunna förändra mycket.

Ett av de stora förslagen är att inrätta en ny Miljöprövningsmyndighet. Vinsten vore mer enhetlig bedömning, men riskerna är höga kostnader, kompetensförluster och att det dröjer flera år innan effekterna märks. Förslaget liknas vid centralisering inom vården för att skapa mer likvärdig behandling.

Utredningen föreslår också ett tvåspårssystem: miljötillståndsspår för verksamheter med betydande miljöpåverkan och ett granskningsspår för enklare fall. I granskningsspåret ska beslutet få samma rättskraft som ett tillstånd. Men Tove bedömer att många större projekt ändå kommer hamna i tillståndsspåret, vilket begränsar effektiviteten.

En annan fråga är rättssäkerheten. Naturskyddsföreningen har varnat för att snabbhet kan ske på bekostnad av rättssäkerhet, men Tove menar att det inte behöver vara så om processen anpassas till EU:s krav. Däremot behövs tydligare regler för vad en fullständig ansökan faktiskt är, annars riskerar kompletteringsrundor att dra ut på tiden.

Hon lyfter ett viktigt förslag: en ny bestämmelse i 2 kap. 28 § miljöbalken som tydliggör att den som uppfyller kraven också ska få tillstånd. Det skulle skapa större förutsebarhet. Hon menar också att klimatnytta måste ges lagstadgat företräde i vissa fall, och att det kommunala vetot för vindkraft bör ses över eftersom det i dag används allt mer och kan blockera viktiga satsningar.

Utredningen innehåller dessutom förslag om områdesanvändningsbesked – tidiga besked om lämpligheten för större samhällsprojekt – samt en ny lag för hushållningsreglerna. Tanken är att återgå till en mer balanserad syn på hur resurser ska användas, i stället för att enbart fokusera på bevarande. Men Tove efterlyser också en starkare nationell planering, eftersom Sverige i dag saknar strategier som många andra länder har.

När det gäller riksintressen konstateras att omkring hälften av Sveriges yta är utpekad, vilket skapar konflikter. Försvarsmakten har uttryckligt företräde, men i övriga fall sker avvägningar som ofta saknar tydliga regler. Här skulle en klimatvägningsregel kunna ge vägledning.

Framåt återstår flera delleveranser i tilläggsdirektivet, bland annat om vattenfrågor, industriutsläpp och överklagandeprocesser. Det är för tidigt att säga exakt vad effekten blir, men förhoppningen är kortare tillståndstider kombinerat med bibehållen rättssäkerhet.

Tove avslutar med tre prioriterade punkter som skulle kunna införas redan nu:

1. Inför bestämmelsen i 2 kap. 28 § – uppfylls kraven ska tillstånd ges.
2. Utred och inför en regel som ger klimatnytta företräde i vissa fall.
3. Hantera det kommunala vetot för vindkraft, som i dag skapar stora hinder.

Sammanfattningsvis menar hon att vi är på rätt väg med förslagen om centralisering och effektivisering, men att verklig förändring kräver att man också rör det materiella innehållet i miljöbalken. Elektrifieringen pågår nu och kan inte vänta på långdragna processer. Politiken behöver därför både ta helhetsgrepp och samtidigt våga bryta ut konkreta lösningar som kan användas redan i dag.