OBS! Transkribering & Sammanfattning är AI-genererad
Välkommen till Energistrategipoddens fokusavsnitt. Segmentet där vi fördjupar oss i aktuella och avgörande frågor som formar framtidens energilandskap.
[00:00] Niclas: Hej och välkomna tillbaka till den här ETS-serien där vi tillsammans med Emma Ytterell följer förhandlingarna om det så centrala utsläppsrättssystemet inom EU. Kom ihåg att om du får frågor om innehållet spelade vi in ett orienteringsavsnitt i början av den här serien tillsammans med Emma. Det här är avsnitt tre och vi spelar in det torsdagen den 19 november. Kul att ha er med.
[00:00] Niclas: Hejsan Emma Ytterell, kul att ha dig tillbaka här igen och vi fångar dig i Antalya i Turkiet på COP-mötet. Ge oss the lay of the land. Hur är stämningen där nere?
[00:01] Emma: Ja men jag sitter här i en skrubb på klimattoppmötet i Antalya och vi befinner oss i en väntfas där alla väntar in nu de nya förhandlingsdokumenten. Ordförandeskapet presenterade ju en liksom Christmas list, alltså en, en önskelista utan dess nåde som en första version av förhandlingsdokumentet. Där allas favoritpunkter var med och nu ska man då börja skala av den för att komma framåt i förhandlingarna. Och nu väntar vi på nästa version. Så det är liksom ett lite dödläge just nu där man inte riktigt vet vad som, som kommer trilla fram här. Det skulle komma inatt, men det har fortfarande inte kommit.
[00:01] Niclas: Finns det några särskilda förflyttningar som är värda att understryka från olika länder eller olika delar av världen? Förra gången i Belém var det ju stora frågan om huruvida man skulle få nämna det här med att det fossila ska bort. Finns den frågan kvar eller är det andra frågor nu?
[00:01] Emma: Ja, alltså det-- Jag tycker att det är lite spretigt klimattoppmötet och också frågan vad det ska handla om. EU-kommissionens delegation har åkt ner med parollen att det här är implementerings-COP och det tycker väl jag kanske inte känns så himla framåtlutande och ganska uselt ledarskap faktiskt. Jag hade önskat att man var mycket mer på hugget. Och sen ser vi också lite olika förhandlingsstrategier. Så i Brasilien så lade ju ordförandeskapet fram en, en förhandlingstext som var urusel och så fick man liksom kämpa upp och kämpa framåt för att komma upp i ambitionsnivå. Det här ordförandeskapet, de har lagt fram en önskelista med liksom 140 olika punkter där vissa är superambitiösa. Så till exempel då det som Australien har lagt fram med att de rika utvecklade länderna ska vara klimatneutrala 2030. Alltså, det är 20 år innan EU:s mål om klimatneutralitet. Så man har satt väldigt, liksom, man har, man har skjutit väldigt mycket, liksom, högt och lågt och lite från höften känner jag, är min känsla.
[00:02] Emma: Och det gör ju att det är osäkert nu vart vi, vart vi kommer landa. Men en sak är tydlig och det är ju att det turkiska ordförandeskapet verkligen, verkligen vill ha ett elektrifieringsmål. Att sätta ett elektrifieringsmål 2025 till 2035. Lyckas man inte det så skulle det vara liksom en jättestor prestigemiss och man skulle tappa ansiktet. Jag tror det är den enda tydligaste frågan som det verkligen handlar om. Medans andra COP:ar har varit kanske lite mer liksom, ja men tydligare, det här är liksom ett finansierings-COP eller nu ska vi prata om fossila bränslen så. Här är lite mer avvaktande stämning på plats.
[00:03] Niclas: I förra avsnittet så berättade du att Liese ville lägga ett skuggmöte i Turkiet just av den anledningen att ni skulle kunna tänka lite mer klimatkonstruktivt. Har den tanken fungerat nu när ni har varit där nere?
[00:03] Emma: Den var jättegod. Alltså för att vi som är i COP-delegationen från EU-parlamentet och vår roll är ju liksom att, att pusha på EU-kommissionen och, se till att förhandlingarna drivs framåt och det är vi som också ska implementera beslut. Så det är ju naturligt att många av oss klimatengagerade är i, i delegationen och vi är också väldigt många som är i ETS-förhandlingarna. Så det var ju helt klart ambitionen att när vi är här att vi skulle kunna kunna ses mer avskiltande former. Man får den här liksom enorma inputen från klimattoppmötet och vikten av klimatambitioner på dagen. Sen skulle vi kunna sätta oss på kvällarna och försöka komma fram till en bra klimatlösning och helhetspaket för ETS:en. Det gick i stöpet för att vår rapportör blev tvungen att åka hem av hälsoskäl. Så att vi hade förhandlingsmöte i går kväll och satt i Turkiet och förhandlade utsläppshandel som-- Alltså bara det är ändå rätt, liksom, extraordinärt och icke konventionellt att sitta utanför EU-parlamentets väggar och ha möte liksom externt om, om en lagstiftning.
[00:04] Emma: Det har jag aldrig varit med om och jag har inte hört om det tidigare. Så att vad häftigt det än var att vi gjorde det, men det blev inte lika så spexigt och sexigt som det var tänkt. Alltså tanken var väl kanske lite mer deala över en öl sent på kvällen och liksom ta själva det politiska arbetet vidare. Nu istället så blev det det sista liksom mer tekniska skuggmötet där vi gick igenom de, de sista kvarvarande rubrikerna som vi inte hade pratat om. Så att nu har vi gått igenom allt. Och den sista kompromissen hette till och med liksom övrigt. Sen har vi liksom försökt fånga upp alla delar så att vi inte missar någonting. Så att vi nästa vecka i Strasbourg kan sätta oss och deala på riktigt.
[00:05] Niclas: Just det. Och om jag förstår dig rätt så har ni haft två möten. Ni hade ett innan, alltså sedan vår senaste sändning. Ni hade ett innan, veckan innan COP-mötet och så har ni haft ett här. Vill du-- Ska vi ta dem i ordning? För att jag förstår att på möt-- Var-- Det första mötet där så var det flera tunga frågor som behandlades, bland annat LRF:n. Vill du börja i den änden? Vad hände?
[00:05] Emma: Ja men absolut. Det-- Vi har ju ett möte en gång i veckan och då ska man säga att vi har ju väldigt mycket förmöten inför de här mötena och vårat, våran team jobbar ju också på teknisk nivå. Så att det är därför det går nästan inte att ha dem oftare. För att det är så otroligt mycket underlag som ska både skickas ut av rapportören och ska gå igenom tekniskt och sen ska vi då behandla det politiskt. Så ett i veckan, så vi satt 11 november på min födelsedag faktiskt. Klockan 19 till 21. Det var liksom, födelsedagspresenten att sitta en senare ETS-förhandlingar och då var det verkligen godbitarna, alltså de mest juicy delarna i ETS:en som vi behandlade. Så jag gjorde så att jag tog med mig tårta till mina kollegor och så satt vi oss sent kväll i förhandlingsrummet och det blev faktiskt himla bra stämning. Bara av den här lilla, lilla grejen att man bjuder på tårta, frukttårta och chokladtårta liksom. Så det var faktiskt en jättetrevlig stämning.
[00:06] Niclas: Smart drag.
[00:06] Emma: Och det var speciellt när man har såhär-- Ja. Speciellt när man har de här sena mötena, liksom alla andra i parlamentet börja gå hem och så ska man sätta sig. Så det var, det var en bra liksom, en mysfaktor på mötet. Och sen skämtade vi lite om att jag hade kanske kunnat få CDR-marknaden som födelsedagspresent. Det var vissa som nappade på det. Inte alla.
[00:07] Niclas: Inte alla. Men hur var det? Första avsnittet så pratade vi ju mycket om det här att du hade en egen modell i fyra steg, kontra Liese som hade skissat på 3% för LRF:n, där kommissionen låg på 3,7 och 1,7%. Det var många procentsatser där, men du ville ha en, en mer, vad ska vi säga, fler möjliga steg inräknad i den här modellen. Hur, hur landade det? Hur resonerade man?
[00:07] Emma: Ja, nej men återigen, vi har inte landat i någonting. Det är utmaningen för nästa vecka när vi ska bli klara, utan allting är så himla sammanlänkat och sammanflätat att det är svårt att slutföra vissa punkter. Men LRF:n var för första gången på dagordningen liksom officiellt och vi behandlade den på riktigt. Och Peter Liese la fram en fyrstegsmodell. Nej. Som sitt förslag, jo. Kul. Så att han har tagit med det. Är siffrorna bra? Nej. Det är ett sätt för honom att hålla LRF:n låg. Och det ska han ju inte komma undan med. Men han har anpassat sig efter fyrstegsmodellen för att jag tror att han ser fördelarna också med att sälja in det till sin egen grupp. Det är svårare för-- tycka tillare liksom att tycka till om LRF:n. Och det-- man måste ha en mer enhetlig och kom-- liksom helhetsanalys för att kunna uttala sig om LRF:n är bra eller dålig om den är i fyra steg. Så att han har nappat på fyrstegsidén, men den är fortfarande för, för dålig.
[00:08] Niclas: Ja, okej. Och då pratar vi om även de nivåer som ligger i, i kommissionens förslag, alltså ner mot 2,7%.
[00:08] Emma: Ja, han ligger lite snäppet ambitiösare än kommissionen, men det är ju långt ifrån tillräckligt för han börjar på 3,5, någonstans. Och det är ju-- var ju flera grupper som vi reagerade skarpt och sa emot. Det här är för lågt som första steg. Men tack vare att man har liksom mellansteg så gör ju det att man, faktiskt har chans att komma över kommissionens ambitionsnivå, i och med att de här mellanstegen, när man höjer nivån på dem, så är det lättare att komma upp i högre ambitionstakt. Men ett bra exempel- Och sen är det kopplat också till internationella krediter.
[00:09] Niclas: Förlåt mig, jag avbröt dig. Det var inte meningen. Ska vi gå in på internationella kredit? Jag vill bara nämna att det är ju ett bra exempel på hur förhandlingarna går till, där argumenten som du förde fram om att det blir för stora hopp i, i LRF:ns utformning, ändå som metod togs in som en del av, av huvudförslaget och kan, ja, vara ett tydligt exempel på hur de här förhandlingarna faktiskt landar i, i att man knuffar saker och ting framåt.
[00:09] Emma: Ja, och det gör ju att EPP då som inte vill höja kommissionens förslag särskilt mycket, faktiskt kan gå med på någonting som, som gör det. Men sen är också Liese väl medveten om att han måste ge någonting till varje grupp och det här var en tydlig liksom förfrågan från, från vår sida för att det möjliggör att höja ambitionsnivån. Och då är det klart att han, han är inte dum, han vet att han behöver ha mig med. Men sen har inte Socialdemokratiska gruppen gått med på det här och inte heller Gröna gruppen. Och det kan ju vara så att jag måste vinna över dem också i den här approachen för att vi ska komma framåt.
[00:10] Niclas: Jaha, okej, men internationella krediter då? Stickfråga. Har du pratat med några av de länder som faktiskt vill sälja krediter till EU? Apropå hela frågan om internationella krediter. Har det varit någonting som har, har varit en del av diskussionen på COP?
[00:10] Emma: Ja, absolut. Och en av faktiskt de svåra frågorna i förhandlingarna där man inte lyckades enas på för-COP i Bonn har med plattformen för internationella krediter att göra. För att den här plattformen har man inte hittat någon finansieringslösning för. Så de som ska liksom validera, registrera och säkerställa att det är bra krediter, och att upprätthålla liksom ett sekretariat för den här förflyttningen av klimatprojekt. Och där skiljer sig då de-- liksom EU:s modell som är med att det ska vara marknadsbaserat, att de som använder internationella krediter ska betala. Och så att en liksom en del av, av transferkostnaden går till att upprätthålla sekretariatet. Medans länder som vill sälja internationella krediter, vill ju absolut inte att det ska liksom uppstå en extra kostnad för det menar de skulle kunna hindra deras försäljningsmöjligheter av krediter. Så de tycker att det ska finansieras på annat sätt. Det här är faktiskt en av knäckfrågorna på klimattoppmötet, så det har ju verkligen med det här att göra.
[00:11] Niclas: Mm. Samtidigt har jag förstått att både EPP och Renew i, i ITRE, alltså industriutskottet, har lagt ett gemensamt kompromissförslag som behåller taket på 100-- 260 miljoner krediter. Hur-- finns det en splittring i gruppen eller hur ser det ut i förhandlingspositionen egentligen?
[00:11] Emma: Nej, men det här har vi faktiskt inte pratat om att parallellt med ENVI:s huvudförhandling, det är ju i miljöutskottet som frågan avgörs, så lägger ju andra utskott opinions, alltså rådgivande förslag. Och då är det ITRE, industriutskottet, det är TRAN, transportutskottet, det här med sjöfart och flyg. Och sen är det också budgetutskottet som lägger sina åsiktsförklaringar. Och här har det faktiskt varit en dramatisk utveckling i industriutskottet under tiden som, mellan då tiden som vi har hunnit podda. De här två veckorna har varit väldigt dramatiska för där, vi brukar ju förhandla liksom det som kallas för plattformen, de pro-europeiska grupperna, alltså EPP, Renew och S&D. Men där har S&D hoppat av förhandlingarna och tycker att nej, men vi kommer inte tillräckligt ambitiöst framåt. Medans, min skuggföredragande där, Sophie Wilmes, som är, ja men före detta, premiärminister i, i Belgien. Hon är ganska pragmatisk och realistisk och har ju mer valt liksom förhandlingsapproachen med EPP och enats tillsammans med EPP om ett förslag, som är, ja men liksom, möjlighet att nå framgång med ITRE-EPP. Alltså EPP i ITRE är betydligt mer konservativa än EPP i ENVI.
[00:12] Emma: Och det är på gott och ont för där nu så betyder det då att de har lagt fram ett förslag, men de har inte röstat än eftersom de röstar senare i dag. Och då är det inte säkert att den når majoritet. Så det kanske inte ens blir en opinion i ITRE för att de är så splittrade. För att det är bara Renew och EPP som står bakom den och det visar hur känslig frågan är. Min rekommendation var att prata inte om LRF. Liksom ta bort LRF ur ITRE-opinionen och prata om de rena industrifrågorna, just för att så fort LRF är med i bilden så blir det en sån otrolig känslig fråga för, för S&D. Så det har varit väldigt turbulent, och jag har haft god konversation med Sophie, men det är också svårt att övertyga henne om att såhär strunta i att ha en opinion för det är faktiskt industriutskottets rätt att ha en. Men vad gäller internationella krediter i alla fall, så är det bara EPP i ENVI som vill ha internationella krediter överhuvudtaget. Så där finns det ingen majoritet för det.
[00:13] Emma: Och då är frågan, hur hårt kommer EPP att kämpa för det här i slutförhandlingarna? Vill de verkligen, verkligen ha ett system? Och då måste vi hitta alternativa vägar för att på något sätt acceptera krediter. För så som det är nu att det påverkar LRF:en på det här sättet tycker jag inte är acceptabelt. Så kan vi sätta upp villkor och kan man hitta andra vägar att integrera internationella krediter? Eller, så får EPP helt enkelt bara ge sig och det återstår att se hur viktig den frågan kommer att vara för dem. Men i industriutskottet så bedömde Sophie då att okej, men vi ger det här till EPP mot att vi får in andra saker, till exempel fick hon in fyrstegs-LRF:en också i ITRE-utskottet. Det var inte EPP:s förslag där, utan vi fick igenom det där också. Och på så sätt så är faktiskt LRF:en i ITRE-opinionen också snäppet bättre än kommissionen. Det trodde jag aldrig faktiskt att ITRE skulle lägga någonting bättre än kommissionen. Ja, men det lyckades då Sophie med. Så att de, tack vare fyrstegsapproachen har de också höjt ambitionerna faktiskt.
[00:14] Emma: Även om absolut inte tillräckligt. Jag tror det är också 3,6 eller något sånt där på första LRF:en och det är ju för lågt. Men, men de, hon lyckades ändå få igenom det.
[00:14] Niclas: Men vad blir kvar då?
[00:14] Emma: Är det- Om det går igenom.
[00:14] Niclas: Är det att förhandla om, om vad gäller om krediterna blir kvar? Är det, är det skarpare definitioner på kvalitetskrav? Är det att justera taket? Eller är det att hur man säkerställer att LRF:en höjs om de här krediterna inte, inte finns eller uteblir av någon annan anledning?
[00:15] Emma: Ja, nu är ju frågan här om jag tror att Peter Liese lyssnar på Energistrategipodden eller inte. Och om det här blir, och liksom vad min taktik är, men det är självklart att jag har en förhandlingstaktik, plan A, B och C, liksom vad jag vill istället. Det, det viktigaste är på något sätt- Så det rör sig då med min dag, så kan man säga. Ja men alltså det, det viktigaste är ju att krediterna, vad det är för krediter och att man är väldigt tydlig att det inte till exempel är, är emissions avoidance krediter på något sätt och att man sätter liksom höga kvalitetskrav. Och sen är frågan, vart i ETS:en, om det ska integreras, hur ska det integreras? Vart någonstans? Måste det vara på LRF:en man lägger in dem? Och sen i nästa steg om, om man inte får igenom det, då har vi den här mekanismen att LRF:en, om krediterna inte fungerar, då ska LRF:en höjas. Worst, worst, worst är väl att man säger tvärtom. Ja, men om, om krediten, krediterna inte fungerar eller om de fungerar, då sänker man, att man gör tvärtom. Men det är liksom plan D.
[00:16] Emma: Men jag har, jag har ess i rockärmen på vägen för att liksom, kunna jobba med kreditfrågan. Men så som jag förhoppas nu är att det är helt i parlamentets mandat och så får rådet, strida för det där och så får vi plocka fram ess i rockärmen då. Jag vill helst inte plocka ut dem nu i ETS-förhandlingar.
[00:16] Niclas: Jag förstår. Men då säger vi till Peter Liese att du får skaffa dig en egen tysk podd och lyssna på. Du får stänga av. Helt enkelt. Ja, okej, men ska vi gå över till- Ja, vi har ju svensk enighet i frågan i alla fall.
[00:16] Emma: Det är ju inte något svenskt parti som driver internationella krediter stenhårt. Så det är ju skönt i alla fall. Där har vi enighet på Sverigebänken.
[00:16] Niclas: Negativa utsläpp. Vad säger du om det som nästa tema, Emma? Den var ju också med på det här mötet om jag förstod dig rätt.
[00:16] Emma: Ja, jag hoppades ju på att det skulle vara min förhandlingsposition och att jag, vi hade kunnat enats snabbt och enkelt och att de bara hade kunnat gått med på mina villkor. Det gick ju inte. Sen är det ju frågan, den här portföljstrategin, ska det vara, biokol? Ska det finnas en öronmärkning för DACCS? Hur stor ska potten vara? Jag har ju föreslagit att liksom tydligt gå fram med att det ska förstärkas och bli ännu större för att visa hur positiv vi är till det här. Då är frågan, kan jag släppa det mot att jag får andra delar i, i CDR-plattformen också? Vi vill att man ska kunna, buda in, att inte bara EU-kommissionen ska kunna köpa de här utsläppen, utan även privata aktörer. Så det är inte löst och många, element kvarstår.
[00:17] Niclas: Mm.
[00:17] Emma: Men vi kom framåt.
[00:17] Niclas: Fick den den tiden den förtjänade, tycker du?
[00:17] Emma: Ja, men det skulle jag säga. Det pratade vi om länge och, jag fick chans att utveckla liksom också mina resonemang och även liksom understryka att den här plattformsidén, att EU-kommissionen köper in CDR genom en plattform, att vi kan inte bara släppa det helt i kommissionens händer, utan vi måste få in någon slags krav på hur ofta de ska köpa in dem och vilken tidsspann kontrakten ska gälla och lite så. Så den, den idén tyckte jag ändå fastnade.
[00:18] Niclas: Mm, ja den ska bli jättespännande att följa. Men vi och vi har- Det är lite som ett skuggmöte.
[00:18] Emma: Man går in och kastar en massa spaghetti på väggen och så hoppas man att vissa saker fastnar och att man liksom kan övertyga de andra med tekniska argument varför saker är bra. Och vissa saker kommer inte fastna för att det är politiskt och då får man mer liksom tradea mot varandra. Men man kommer ganska långt med liksom bra argument och underlag för varför en idé är god i det här skedet som vi har varit i nu.
[00:18] Niclas: Ja, känns det som att de andra skuggförhandlarna är med på hela den kopplingen om hur viktiga de negativa utsläppen är för slutmålet så att säga. Att vi har en, en, en del av marknaden som vi kommer behöva kompensera för negativa utsläpp och utan en sådan här lösning så, ja, blir det svårt att förstå hur helheten ska nås.
[00:18] Emma: EPP förstår det helt och fullt. S&D och Gröna är mycket, mycket mer kritiska och Gröna har ju liksom konsekvent röstat nej till de delegerade akterna också för certifiering av kolkrediter och är mycket mer skeptiska till biomassa, bio-CCS. Jag tycker mig se en liten skiftning i Miljöpartiet och tongångarna att man är mer positiva till bio-CCS till exempel och negativa utsläpp nu. Men även de kollegorna har ju pratat om att det är rocket science och vi får inte liksom basera för mycket på det. Så att den gröna gruppen, och då är det den gröna gruppen det gånger liksom hundra, är att man är väldigt, väldigt skeptisk till, till negativa utsläpp som, som metod. Och det hjälper inte faktiskt att komma framåt. Så att EPP är mer med på banan kring negativa utsläpp och inte internationella krediter, negativa utsläppskrediterna.
[00:19] Niclas: Mm, det måste vara en utmaning tänker jag för det svenska Miljöpartiet om man har kollegor i den gröna rörelsen i Europa som tänker så annorlunda kring negativa utsläpp.
[00:19] Emma: Jag vet inte exakt vart de, vart de står faktiskt. Jag tycker mig höra att Per Holmgren är mer och mer positiv till, till bio-CCS och negativa krediter. Och här på klimattoppmötet inte minst, han har pratat mycket om det. Men, men de har också haft svårt med många av de här och röstat nej till ett gäng av, av liksom delförslagen för att, för att nå dit. Så att, det är viss splittring också i gröna gruppen hur, hur positiva man, man är.
[00:20] Niclas: Okej, MSR då och prisrusningsmekanismen eller vad man ska kalla den. Förra gången vi pratade om det så sa du att du var väldigt negativ till den mekanism som Liese hade föreslagit om utsläppsrätter när priset stiger snabbt och att du fick intäktstaken satta som en hakparentes. Vad, vad hände med, med den?
[00:20] Emma: Den är fortfarande kvar. Så den har inte varit på något av de här skuggmötena som vi har haft nu sedan dess, utan den är fortfarande kvar i brackets och med liksom på förhandlingsbordet in i slutfasen. Så att vi har bara gått igenom liksom nya, så avfall till exempel och CBAM var de två sista som vi gick på på föregående mötet.
[00:20] Niclas: Ah.
[00:20] Emma: Och sedan i går då så hade vi, vi tilldelning till fjärrvärme, vi hade ETS som tjänst, Do No Significant Harm-kraven, Solidarity Share, Market Transparency och sedan en slamkrypare om ETS2. Så det var inte de sexigaste rubrikerna i går, utan det var för två veckor sedan då på min födelsedag. Då hade vi liksom de här stora tunga liksom- Just det. Lite mer juicy rubrikerna och sedan i går hade vi de här lite mer ganska knastertorra faktiskt. Förutom då ETS2 som kom som en obehaglig överraskning.
[00:21] Niclas: Just det. Finns det någonting att säga då om MSR:n och villkorad fri tilldelning eller first mover som ni hade på förra mötet innan vi går över till det som ni hade här nere i Turkiet?
[00:21] Emma: Nej, alltså i och med att, i och med att vi liksom tar om ämne för ämne för att liksom man hinner inte göra alla ämnen på samma möte, så har det inte hänt någonting mer där, utan det är liksom i flyt så har vi inte gått in på dem som vi redan har pratat om. Men vi hade ju en väldigt bra första diskussion och sedan har det arbetet fortsatt på teknisk nivå, där man liksom försöker raffinera och få fram och liksom förfina eller liksom jobba, knåda vidare det som vi diskuterade. Och sedan kommer det komma ett nytt förslag på det nästa vecka, på måndag tror jag, kommer då rapportören utifrån det som sas på förra mötet lägga fram en ny kompromisstext.
[00:22] Niclas: Okej, vi tar och hoppar över till det här senaste mötet då och den här principen om DNSH, alltså Do No Harm-skrivelsen. Och den, jag vet inte, utifrån, jag är inte jätteinsatt i det här ska jag ärligt erkänna. Den kan låta lite som en självklarhet. Vad är de, vad är skiljelinjerna här som gör att den frågan blir en egen, egen punkt på eran förhandlings, förhandlingsmöte?
[00:22] Emma: Alltså nu är vi verkligen inne i, i-- Jag tycker alla de här fem som vi hade är liksom små stycken i ETS:en i jämförelse med LRF:en och CDR och Waste och CBAM liksom. Men de måste också betas av och det var väldigt klokt tycker jag att vi liksom diskade av dem inför nästa vecka när vi går in i Strasbourg och vi kommer sitta många sena nattförhandlingar och mer liksom enas politiskt. Då är det skönt att ha haft första runda på alla. Och Do No Significant Harm, det är ju liksom vad, vad som gäller, vad får man investera i, fonder och projekt, innovationsfonden, investment booster, vad, vilken typ av projekt får man investera? Och då är Do No Significant Harm ett, ett randvillkor, alltså att man inte ska orsaka skada också ur miljösynpunkt. Och då var den stora knäckfrågan i går, ska det här också appliceras på det som medlemsstaterna investerar i? För de får ju massa intäkter från ETS och fyller på kassorna. Och så har vi då krav på att mer av det ska gå tillbaka till industrin. Och sen ska resten investeras också i grön omställning.
[00:23] Emma: Ska vi också applicera Do No Significant Harm på medlemsstaternas intäkter? Det var den stora knäckfrågan. Och där lyckades vi faktiskt enas i går om en skrivning, så som jag, så som jag minns det, att vi liksom knådade fram en text som både Gröna och EPP kunde stå bakom kring krav och hur strikt de ska tillämpas.
[00:23] Niclas: Jag är lite sugen på att gå över till frågan om fri tilldelning för fjärrvärmen. Den känns ju som viktig för många av våra lyssnare. Och där har det ju varit så att kommissionen- Ja, men jag trodde att du- Det är det, Niclas.
[00:24] Emma: Jag tror faktiskt inte att den är det. Eller jag kanske har fel, jag kanske får en mailstorm i inkorgen.
[00:24] Niclas: Ja, men förklara det då.
[00:24] Emma: För att jag säger så.
[00:24] Niclas: För här är vi ju-- vi känner ju till det här.
[00:24] Emma: Nej, men det här är en eftergift till Polen. För att det här handlar ju om fri tilldelning för, fjärrvärmesektorn. Och jag menar, har du biomassa och annat så, så är det ju inte lika liksom påverkad av det här och då vill man ju fasa ut den fria tilldelningen till fjärrvärmen. Och det här är ju Polen som väldigt, väldigt mycket är emot i och med att man har mycket fortfarande kol kvar i sin fjärrvärmesektor. Och då har EU-kommissionen föreslagit att den fria tilldelningen skulle ju fasas ut till 2030. Nu väntar man med det till 2040. Och då menar ju jag då att den polska fjärrvärmen har redan fått en himla massa fri tilldelning. Och om vi nu-- Jag vill ju fasa ut fri tilldelning som sådan. Jag tycker att förorenaren ska betala och vi måste få bort den här fria tilldelningen. Och men om vi nu ska behålla den, ja men då är det de svåra industrisektorerna där det är som absolut svårast att fasa ut, där det är viktigast. Pratar med inte minst, jag menar jag tror det var Boliden som var uppe och förklarade i Rönnskärsverken.
[00:25] Emma: När man återvinner mikrochips och datachips, så är det ju, chips förresten. Chip heter det på svenska, men chips på engelska. Så är det plast kvar i dem och då släpper man ut fossilt. Så då är man ju i ETS:en för det. Och det är en väldigt svår komponent att liksom decarbonize. Det är svårt att bli bort av med de utsläppen. Medans fjärrvärmen är verkligen är ju en sektor där Sverige är ett lysande exempel på att det går att få bort kol och olja ur vår fjärrvärmesektor. Och därför tycker jag det är inte en sektor, om det är ändå så snålt med fri till-- fria utsläppsrätter, om man verkligen vill prioritera mot industrin, ja men då är verkligen inte fjärrvärmen en sån som vi ska prioritera. Så att jag har ändringsförslag att fortsätta med utfasningen till 2030 som tänkt, att inte gå med på kommissionens förlängning till 2040. Alltså, du kan ju ha elpannor, värmepumpar, du kan byta bränslen. Alltså, det finns ju väldigt många olika sätt att, att decarbonize. Och det är ju verkligen en sektor med noll risk för koldioxidläckage.
[00:26] Emma: Du kan inte flytta gärna ett fjärrvärmeverk någon annanstans utanför EU och sedan transportera värmen in till europeiska städer. Det kommer inte gå. Så att det är sådana här argumentet att det är koldioxidläckage stämmer inte, att det är svårt att bli av med utsläppen, det stämmer inte. Så därför har jag väldigt svårt att se varför det här är fördröjt annat än en eftergift till Polen för att köpa Polens stöd i rådet. Och det tycker jag är ett dåligt argument. Så den frågan var uppe på bordet, där det är jag och jag fick medhåll av de gröna, men där EPP och även socialdemokratiska gruppen var mer-- tenderade mer att gå på kommissionens förslag och hålla med om det. Så det är vi i slutförhandlingen också. Det kommer jag kräva någonting om jag ska släppa eller se till att det fasas ut enligt plan.
[00:27] Niclas: Men det här länkar inte på något sätt till, till avfallsfrågan och frågan-- och hela den diskussionen som pågår om, om opt out och ja, vilka som ska omfamnas av.
[00:27] Emma: Det har en viss länk för jag menar om avfallet inkluderas helt så skulle de också potentiellt kunna få fri tilldelning. Så. Så till viss del.
[00:27] Niclas: Och har det skett någon utveckling inom den frågan den senaste tiden? För det var ju väldigt.
[00:27] Emma: Om avfall hade vi då den 11:e november hade vi också diskussion. Och just nu är det ju tre opt out-kriterier där du ska uppfylla två av dem. Och som det nu är diskussionen, dels om tidslinjen för infasningen av avfallsförbränningen, men sen också ska man behålla de här tre, men kanske kravställa att alla tre måste vara uppnådda för att du ska opt out. Eller ska vi ta bort de här tre och lägga in en ny, mer skarp skrivning om, om och för att tillåta opt out? Eller ska vi ta bort opt out överhuvudtaget? Och det beror också på då liksom vilken sorts acceptans man behöver från vissa medlemsländer. Till exempel Polen har vi fått signaler, träffade polska klimatministern i går här på klimattoppmötet. På tal om spännande möten på plats. Så hade vi en väldigt intressant. Jag lyckades hinta om att jag älskar förbränning och då helt plötsligt så blev vi väldigt bra kompisar. Så försökte jag förtydliga att det inte är kol jag vill bränna, men, men vi delade samma passion för saker som brinner. Det var roligt.
[00:28] Emma: Men han menade att om vi bara får en möjlighet till opt out att på något sätt liksom visa att det går för oss, vi måste inte, då är det lättare att acceptera. Men då tycker jag att då ska opt outen vara väldigt strikt.
[00:28] Niclas: Mm.
[00:28] Emma: Och att de måste införa någon annan sätt av-- sätt av prissättning. Och jag tror att ett land som Polen kommer försöka liksom utnyttja en sådan här opt out-klausul väldigt hårt och då måste vi tajta till den så att de inte kan göra det. Så de här tre kriterierna som kommissionen har skrivit att man ska nå två av, det tror jag är ganska lätt för Polen att argumentera sig ur och därmed kunna opt out. Så att då måste man vara smart i hur vi formulerar det, om vi formulerar det. Och sen har vi pratat om tidsplanen så klart också.
[00:29] Niclas: Vi får, hoppas jag, god anledning och tid att återkomma till den här frågan om, om fjärrvärmen, avfallet och de.
[00:29] Emma: Jag känner jag stillar liksom inte nyfikenheten, men det är ju för att vi är verkligen i en fas där vi inte är klara, utan det som har hänt nu i och med gårdagens möte, vi satte oss sent på kvällen och vi satte väl punkt runt 22-tiden någon gång. Nu är vi liksom klara med att ha gått igenom alla frågor en första vända. Men ingen av dem, ja väldigt, väldigt få är lösta. Det som vi har kunnat lösa genom bara liksom god argumentering, att det inte är så stor spännvidd mellan förslagen, det har vi löst. Men annars blir det väldigt pussel för att leva vid den totala ambitionsnivån. Liksom, vi måste ju kompromissa och hitta en väg framåt. Men jag kommer inte sänka ambitionsnivån. Markant, utan jag kan kompromissa med saker som gör att ambitionen bibehålls eller höjs. Och så är det andra delar och det är väl så man resonerar. Så att vi är ju långt ifrån klara på något av de här. Så jag har ju liksom inga tydliga besked än i processen. Det kanske kittlar den här nerven av att man vill liksom veta vad har ni enats om?
[00:30] Emma: Och jag får frågor om det dagligen. Men so far är fortfarande väldigt mycket.
[00:30] Niclas: Jag förstår.
[00:30] Emma: Mycket att ha i huvudet.
[00:30] Niclas: Jag förstår. Och det är väl lite premisserna för de här samtalen som du och jag har också, att vi följer liksom processen och sen kommer vi ha någonting att jämföra med när väl förhandlingarna i trilogen börjar till våren sen. För då vet vi ju vad ni i parlamentet har röstat fram till slut. Jaha, det finns-- Den här bubblaren bara vill jag höra om ETS2. Det har ju stått en del i medierna kring det här. Det har också kommit ut att Tyskland ställer sig negativa till att lägga in ETS2-frågan i förhandlingarna kring ETS:en. Har det hänt någonting nytt där?
[00:31] Emma: Ja, men det var jätteviktigt att Tyskland gick ut och var emot för att det bubblar väldigt mycket kring ETS2, väldigt många negativa till ETS2. Och vi har ju försökt hålla det här väldigt rent att det här är en ETS1-revision. Det här ETS2 är inte på bordet för börjar man liksom ställa dem mot varandra, då hamnar vi nästan impossible. Alltså, det kommer att vara så svårt att få stöd från, inte minst från parlamentet kring ETS2. Så vi vill verkligen hålla det utanför. Men det har dykt upp också i EPP. Så att EPP vill lägga ETS2 för någon slags revision och att vi ska rösta om det. Och därför finns det också med i ITRE som röstar i dag då. Kring sin, för sitt förslag så ligger det separata förslag om ETS2, att man ska göra översynen och ställa krav på den. Det ligger också för omröstning. Så vi får se hur det går i ITRE, vad ITRE kommer att komma med. Men då vill Peter Liese lägga in det i texten, en text om att det ska göras en översyn och att man ska titta på de olika ETS2-parametrarna.
[00:32] Emma: Och det är en sån text som vi har haft förut på bordet och faktiskt liksom enats om när vi bland annat gjorde MSR-revisionen för ETS2. Då var det ett krav från EPP. Och då har vi liksom haft en text som vi har haft politisk uppslutning bakom. Då är det svårt att argumentera emot den. Men då tycker jag att frågan, när i förhandlingarna ska den läggas in? För jag vill ju liksom hålla det här som en ren ETS1-revision. Men på något sätt kanske man ändå måste behandla frågan för att det inte ska bli massa plenara amendments där alla ledamöter kan önska bäst de vill liksom. Och då kan vi få skrivningar som säger att ETS2 är djävulens påfund och vi ska inte ha det alls liksom.
[00:33] Niclas: Finns det något sätt för högerfalangen här igenom ECR och ESN att vilja dustra in frågan om ETS2 i det här ändå?
[00:33] Emma: Ja, precis. Och det är det som är risken. Så att alla ledamöter kan ju lägga ändringsförslag till plenaren. Och det gäller liksom att få EPP att sitta lugnt i båten och känna sig trygga med att de får någonting på ETS2. Men då är frågan, när ska det in? Ska det in redan i utskottet? Ja, då är risken att de kräver ännu mer till plenaren. Eller håller vi det som en ren ETS1-diskussion i utskottet och sen kanske man kan lugna situationen i plenum då och undvika att det kommer en massa stöt från högerkanten. Ja, men då lägger vi ett gemensam, gemensam skrivning som liksom lugnar situationen och bara pratar om en revision istället för en massa krav på ETS2, att den ska pausas eller försvinnas eller monteras ner. Så det är en strategisk fråga liksom när man går fram.
[00:33] Niclas: Jag förstår. Nästa vecka är det Strasbourgveckan. Där har du ju tidigare sagt att ni förhoppningsvis kan enas. Vad bär du med dig in i nästa veckans kanske nattmanglingar då, om man får tro dig?
[00:34] Emma: Att vi måste liksom hitta ett paket där alla blir nöjda, där vi får med alla parametrar och hur liksom allting är sammanlänkat. Så det kommer inte vara något lätt pussel att göra, utan man måste liksom ha alla bollar i huvudet, alla tankar i huvudet samtidigt, alla bollar i luften med en gång, allt måste ligga på bordet. Så det kommer att bli ett jäkla pusslande. Men sen har faktiskt också rapportören annonserat att omröstningen blir flyttad till 7 december. Så vi kommer förmodligen liksom sitta och ha ett utkast på en överenskommelse på, i Strasbourg och ta fram det under nattmangling. Och sen har vi lite tid måndag, tisdag, veckan efter att liksom nå slutuppgörelser och förankra det i våra grupper och sådär. Så vi får se om det blir liksom helt avgörande till Strasbourg. Nu har vi köpt oss lite tid. Men omröstningen i plenum sker enligt plan. Så det blir ett extrainsatt miljöutskott den 7 december. Så det är verkligen upploppet här nu, sista veckan.
[00:35] Niclas: Ja, det ska bli superspännande att följa. Du Emma, tack så hemskt mycket för att du kunde checka in från Turkiet. Och ja, lycka till nu med arbetet framöver så hörs vi snart igen när det finns mer att rapportera om.
[00:35] Emma: Ja men stort tack. Nu tycker jag ändå vi har täckt in alltså väldigt mycket av ETS-parametrarna. Så nu ska vi bara sy ihop det här så att det blir en helhet. Att jag känns som jag kanske har krånglat till det lite med alla olika moment, men det är ju det vi sitter med.
[00:35] Niclas: Ja, suveränt Emma. Du skyndar dig till flyget du så hörs vi snart igen.
[00:35] Emma: Ja, tack så mycket. Hej!
Du har precis lyssnat på Energistrategipodden som produceras av Sigholm. Är du nyfiken på hur det som diskuteras i podden påverkar just din verksamhet? Hör av dig till oss via vår hemsida, sigholm.se.
Niclas Sigholm ringer upp Emma Ytterell, Europaparlamentariker för Centerpartiet och skuggförhandlare för Renew, för tredje avsnittet i serien om förhandlingarna kring EU:s utsläppshandel (ETS). Avsnittet spelades in torsdagen den 19 november från klimattoppmötet COP i Antalya i Turkiet, en vecka innan parlamentets avgörande förhandlingar i Strasbourg.
Ytterell beskriver stämningen på COP som avvaktande. Alla väntar på nya förhandlingsdokument efter att det turkiska ordförandeskapet lagt fram en lång önskelista med ett hundratal punkter. Hon kritiserar EU-kommissionens linje att det är ett implementerings-COP, och tycker att ledarskapet borde vara mer offensivt. Den tydligaste frågan för värdlandet är ett globalt elektrifieringsmål, vars uteblivande skulle bli en prestigeförlust. Idén att förlägga ett skuggmöte till Turkiet för att stämma av med klimatarbetet blev av, men utan den avslappnade kvällsförhandling hon föreställt sig. Rapportören Peter Liese fick åka hem av hälsoskäl, och mötet blev ett tekniskt möte för de sista rubrikerna. Nu har alla ämnen behandlats en första gång, men få är lösta.
Det första av de två mötena sedan förra avsnittet hölls den 11 november, på Ytterells födelsedag, och rymde de tyngsta frågorna. Hon bjöd på tårta, vilket enligt henne förbättrade stämningen. Liese har tagit upp hennes idé om en reduktionsfaktor (LRF) i fyra steg, vilket hon ser som ett sätt för honom att sälja in det till EPP. Nivåerna är dock för låga, med ett första steg kring 3,5 procent. Hon ser ändå en poäng i att mellanstegen gör det lättare att höja ambitionen över Kommissionens nivå. Socialdemokraterna och De gröna har ännu inte gått med på modellen, och hon kan behöva övertyga dem.
Internationella krediter hänger samman med LRF, och på COP är plattformen för dem en knäckfråga, eftersom ingen kommit överens om hur sekretariatet ska finansieras. I industriutskottet ITRE, som lägger ett rådgivande yttrande, har Renew och EPP enats, men socialdemokraterna lämnade förhandlingarna. Opinionen har ännu inte röstats och är osäker. Ytterell säger att hon rekommenderade att ta bort LRF ur ITRE:s yttrande. Hennes kollega Sophie Wilmes fick dock in fyrstegsmodellen även där, med en LRF något bättre än Kommissionens. I miljöutskottet är det bara EPP som vill ha internationella krediter överhuvudtaget. Ytterell vill ha höga kvalitetskrav, ingen koppling till LRF på det sätt som föreslagits, och en mekanism som höjer LRF om krediterna uteblir. Hon antyder att hon har förhandlingstrick kvar, men vill inte avslöja dem.
Negativa utsläpp behandlades också. Ytterell vill förstärka potten, ge även privata aktörer möjlighet att köpa, och ställa krav på hur ofta Kommissionen köper och hur långa kontrakt som gäller. EPP förstår vikten, medan socialdemokraterna och De gröna är betydligt mer skeptiska, även om hon ser vissa ljusglimtar inom Miljöpartiet. MSR-mekanismen mot snabba prisökningar och first movers har inte diskuterats igen, men Liese ska skicka nya kompromisstexter.
Vid mötet den 18 november behandlades mer tekniska frågor. Överenskommelse nåddes om Do No Significant Harm, kravet på att investeringar inte ska orsaka miljöskada, där även medlemsstaternas intäkter ska omfattas med en text som både De gröna och EPP kan stå bakom. Fri tilldelning till fjärrvärme är en större fråga. Kommissionen vill skjuta upp utfasningen från 2030 till 2040, vilket Ytterell tolkar som en eftergift till Polen. Hon menar att fjärrvärmen kan decarbonisera och inte riskerar koldioxidläckage, och hon vill behålla 2030. EPP och socialdemokraterna lutar åt Kommissionens linje. På avfallsförbränning diskuteras hur strikt undantaget ska vara. Efter ett möte med Polens klimatminister menar hon att en möjlighet att välja bort systemet kan göra frågan lättare att acceptera, men att kriterierna då måste skärpas så att Polen inte kan utnyttja dem.
Slutligen kommer ETS 2 upp. Tyskland har uttalat sig emot att blanda in det i revisionen, och Ytterell vill hålla översynen ren. EPP vill ändå ha med en översyn av ETS 2. Frågan är vilken text som kan lugna dem och förhindra tuffare ändringsförslag från högerkanten i plenum. Omröstningen i miljöutskottet har flyttats till den 7 december, vilket ger lite extra tid. Under Strasbourgveckan ska ett helhetspaket pusslas, och Ytterell säger att hon kan kompromissa men inte sänka ambitionen markant.
Vi är alltid på jakt efter spännande ämnen och intressanta diskussioner som kan belysa och utforska de senaste utvecklingarna inom energisektorn. Om du har ett tips på ett ämne eller en expert som du tror skulle passa perfekt i vår podcast, tveka inte att dela med dig!
Skicka tipsDå vill vi höra från dig! Vår podcast är en plattform för att lyfta fram röster från alla hörn av energisektorn och skapa meningsfulla diskussioner kring de ämnen som formar vår bransch idag.
Kontakta ossokt 22, 2026 | Pressmeddelande
Sigholm rekryterar energimarknadsexperten Niclas Damsgaard. Han har över 20 års erfarenhet av elmarknaden och kommer närmast från Svenska kraftnät.
sep 17, 2026 | Nyhet
Möt Sigholm på Hansen Connect Live 2026 i Oslo – på scenen, i montern och under en liveinspelning av Energistrategipodden den 20–21 oktober.
aug 13, 2026 | Pressmeddelande
Sigholm Tech AB och Hansen Technologies har ingått ett strategiskt partnerskap för att optimera fjärrvärme- och kraftvärmebolags avkastning på energimarknader. Genom integration av plattformar förbättrar de automatiserad krafthandel och beslutsproces
Fyll i formuläret så återkommer vi till dig, besök något av våra kontor eller ring oss på +46(0)21-12 03 10.