#387 - ESP fokuserar på EU:s system för utsläppshandel med Emma Ytterell - Följetong! Del 2

Välkommen till Energistrategipoddens fokusavsnitt. Segmentet där vi fördjupar oss i aktuella och avgörande frågor som formar framtidens energilandskap.

[00:00] Niclas: Nu återkommer vi till vår serie om förhandlingarna kring ETS tillsammans med Emma Ytterell, centerpartist och parlamentariker som är skuggförhandlare för Renew. Vi spelar in det här torsdagen den femte november. Kul att ha er med.

[00:00] Niclas: Hejsan Emma Ytterell, välkommen tillbaka. Vilket läge finner vi dig just nu?

[00:00] Emma: Nu sitter jag i rummet där vi precis haft skuggförhandlingsmöte om utsläppshandeln. Så att jag sitter liksom kvar till och med på min plats här i kommittérummet efter att vi har avslutat dagens förhandlingar.

[00:01] Niclas: Hur går en sådan här förhandling till? Berätta lite om situationen och hur processen ser ut.

[00:01] Emma: Ja, alltså nu är ju utsläppshandeln satt på rekordspeed och vi ska rösta här i december. Så att nu har vi förhandlingsmöte varje vecka fram till att det ska röstas. Jag tror säkert vi kommer behöva klämma in betydligt fler i slutet. Och då ses vi alla vi som är, rapportören sitter längst fram i podiet och håller mötet och har inför det här mötet skickat ut sina nya kompromissförslag. Och vi alla skuggor bjuds in att i tur och ordning baserat på storlek på grupp kommentera och ge vår feedback och försöka jämka ihop oss. Så att jag menar i de inledande rundorna, då är det väldigt mycket rapportörens förslag och sen upprepar alla andra vad de tycker och deras ändringsförslag. Men ju mer vi närmar oss att vi behöver liksom komma ihop så måste man också börja tumma på. Ja, men vi tycker egentligen såhär, men vi kan tänka oss att också gå med på det här och det här för att komma framåt. Så det är liksom ett gemensamt ansvar att försöka få förhandlingarna vidare. För om alla bara sitter och upprepar sina ursprungspositioner, då kommer man ju ingenstans. Och så betar man av ett gäng punkter på varje möte.

[00:02] Emma: För vi kan inte prata om hela ETS:en på samma gång. Så att vi har haft möten nu veckovis där vi haft några nya ämnen. Så som vi har lagt upp det nu i början att vi ska hinna prata om alla rubriker. Alltså alla olika artiklar ska pratas om en gång. Så att vi sen i slutförhandling när vi sitter och förmodligen nattmanglar så vet vi liksom, det är inte helt nya frågor och nya ämnen. Alla har getts chans liksom först att kommentera. Så, så ser det ut nu. Så just den här precis i dag så har vi pratat om moderniseringsfonden, MSR, first movers, konditionalitet och benchmarks. Så en salig blandning. Men helt enkelt för att hinna liksom beta av allas positioner.

[00:02] Niclas: Hur kommer det sig att man lägger upp det först? Varför börjar man inte med LRF till exempel?

[00:03] Emma: Så som Peter Liese då som är förhandlare, jag tror att han strategiskt tänker att vi tar den känsligaste sist och rent krasst. Den, där kommer det vara mycket trade offs. Alltså, får man någonting på konditionalitet eller på MSR? Det kommer liksom ha med LRF att göra. Och ska vi tvinga upp honom att höja LRF då kommer han behöva gå med på mycket mer eftergifter i de andra artiklarna. Och likadant för oss då, om vi ska få igenom saker på andra områden så kommer, kommer man behöva liksom också kompromissa med LRF. Så den har han faktiskt skjutit på till sist. Och jag känner nog av lite att han har tänkt att vi börjar med de lättaste först för att liksom kunna beta av dem. Till exempel moderniseringsfonden vore ju skönt. Vi kom nästan hela vägen fram i dag och hittade en lösning.

[00:03] Niclas: Vad hände där?

[00:03] Emma: Ja men Peter Liese då har skickat ut då sitt kompromissförslag och där har han då lagt in de texterna där, där vi har fått in ändringsförslag och lagt med som vissa ändringsförslag. Och så markerar man det i dokumentet så man ser att såhär Socialdemokraternas förslag 1111 är med, Renew:s 750 och så vidare. Och så försöker man komma överens om ser det här bra ut. Och till exempel moderniseringsfonden så har ju EU-kommissionen sänkt den. Nu ska jag titta i mina papper. Så till exempel så var ju den, vi höjde den ganska stort så att det var, jag tror det var 4,5% av utsläppsrätterna som allokeras till, till moderniseringsfonden. Det har, kommissionen nu backat på och i nya förslaget så sänker man det till 2% tillbaks. Och det verkar de allra flesta gå med på, men så klart vissa tjeckiska och polska delegationer tycker det är väldigt känsligt för det är de som får de här pengarna. Men det var i huvudsak det som låg på, på bordet. Storleken, krav på rule of law. Alltså att man också ska fylla vissa rättsstatens principer är någonting som vi lyfte fram.

[00:04] Emma: Det hade Peter Liese inte tagit med tillräckligt mycket, tyckte vi. Förlåt, 4,5% var den, ökade den till i förra ETS-förhandlingen och sen nu då sänker kommissionen till 2,5 och Peter Liese föreslog att den ska vara kvar på 2,5. Och sen lite vad pengarna ska kunna användas till. Och då vill de gröna och SD att elektrifiering ska prioriteras. Och det sa vi att vi också ställde oss bakom och till slut släppte han det och sa okej, jag kan nog acceptera det. Elektrifiering, elektrifieringsändamål ska prioriteras i moderniseringsfonden.

[00:05] Niclas: Okej. Jaha, vad är, väldigt kort bara, vad är bakgrunden till att kommissionen ville sänka procentsatsen för moderniseringsfonden?

[00:05] Emma: Det var faktiskt efter förhandling med parlamentet förra gången så ökade, och även rådet, ökade moderniseringsfonden väldigt mycket. Så jag tror att man tycker att den har blivit oproportionerligt stor. Och när de får hela, hela 4,5% så därför man liksom såg det som en exceptionell ökning, en tillfällig ökning. Men nu drar man ju också ner på ambition och takt och det gör ju att de här länderna får mer tid på sig. Då finns det, behöver man inte allokera lika mycket. Då är det bättre att sätta av mer resurser till innovationsfonden som alla länder kan söka och alla företag, inte bara då de här, är det tretton eller fjorton länder som ingår i moderniseringsfonden.

[00:06] Niclas: Okej Ja, marknadsstabilitetsreserven då. Det känns ju som en lite större fråga. Vad hände inom den?

[00:06] Emma: Ja, den är ju typiskt en sådan som satt inom brackets säger man. Att såhär ja vi, vi pratar om det, men vi agree to disagree och det här kommer behöva avgöras i sista förhandlingen för att den är så nära kopplad med LRF. Så det som kommissionen har ju föreslagit är att, att man istället ska, för att minska bufferten med fyra procent årligen, så ska den istället variera med samma faktor som linjära reduktionsfaktorn. Och då kan ju det bli tre komma sju eller det kan bli två komma sju eller det kan bli någonting annat. Och då beror det helt på vad vi landar i med LRF, vad det här får för konsekvenser för MSR. Så det, vi bara nämnde den, alla gick igenom sina initiala ståndpunkter. Peter Liese hade ju liksom lagt fram då alla texter som rör MSR. Det som är smidigt är att man får liksom en sammanställning. Här är alla artiklar som handlar om MSR och så pratar man om det i ett paket. Men han hade inte markerat intake rate. Så att där, kommissionen sänker ju den från tolv procent, från tjugofyra procent till tolv procent.

[00:07] Emma: Och det tycker vi inte är, är positivt och det hade han inte markerat. Så där sa vi app, app, app, intake rate måste också vara i brackets så att den är med på förhandlingsbordet i, i sista skedet. För det är ju en, en väldigt stor förändring.

[00:07] Niclas: Ja exakt.

[00:07] Emma: Är det där- Hur mycket utsläppsrätter som ska sugas upp i MSR.

[00:07] Niclas: Är det så förhandlingarna går till? Att man, det här lyfts bara inte med och så måste du vara med och säga: "Men vänta nu, det här är ju en stor sak." Exakt, exakt.

[00:07] Emma: Det måste vi flagga för. Om vi vill att det ska vara kvar i de politiska förhandlingarna, då måste vi säga det. Och då ska jag säga att till varje skuggmöte som det heter, när man bjuder in alla skuggor och vi sitter och ska jämka oss, så har det ju skett tekniska skuggmöten inför. Så för varje möte så är det ju ett tekniskt möte där min personal tillsammans med Peter Lieses personal och de andra förhandlarnas assistenter gör exakt det här fast på teknisk nivå, försöker beta av så mycket som möjligt. Och där kan vi också säga och flagga upp såhär: "Ja, det här godkände vi på teknisk nivå, men vi har ändrat oss. Det här tycker vi är så mycket mer politiskt." Då kan vi lyfta upp det igen. Så man försöker liksom diska av de här små justeringarna som kanske inte är så politiska, så de här ordvalsfrågor och sånt löses redan på teknisk nivå. Men just den här intake rate är ju väldigt känslig politiskt och den var inte markerad som, som att det var på bordet. Så både vi och vänstergruppen faktiskt hanterade det.

[00:08] Emma: Sen har ju Liese lagt fram en helt ny mekanism. Han tycker att, det är ju inte en priskorridor, men väldigt många är ju oroliga för att ETS-priset blir för högt och då vill man använda MSR att släppa på fler utsläppsrätter för att minska prisförändringar.

[00:08] Niclas: Just det, det var någonting om hur mycket snabbt priset får röra sig, var han var inne på.

[00:08] Emma: Exakt. Och istället då för att lägga in en priskorridor att såhär om det går över en viss pris så släpper du på utsläppsrätter för det vill han inte göra och det ska man inte göra. För då blir det jättesnabbt en diskussion, okej vilken prisnivå. Så då istället så säger han att om priset rusar, då så ska MSR kicka in och det har vi ju i ETS2. Sen är det ju svåra att argumentera emot på det sättet. Men vi tycker ju inte att den här typen av priskontrollmekanismer är, är särskilt positiva. För det riskerar också att MSR blir väldigt ryckig och instabil och det blir svårare att räkna på ETS och förutsäga pris och annat. Så den är vi väl inte, den är vi inte alls positiva till ska jag säga. Vi är väldigt, väldigt, väldigt negativa. Så det får vi, får vi se var vi landar.

[00:09] Niclas: Ja, för säkert ur mitt perspektiv så är ju det här en cap and trade program men då. Det är ju inte en, det är ju inte en koldioxidskatt av ett syfte. Så det blir väldigt lätt att man hamnar i att sätta ett pris som om det vore en skatt istället för att tillåta att det var, att det är ett cap and trade system.

[00:09] Emma: Alltså fördelen är att han som jobbar för Peter Liese har, har jobbat som oberoende, inte konsult, men han har liksom varit oberoende expert och jobbat med MSR, och MSR-frågor. Så att de har ändå hittat ett, ett snyggt sätt att designa det på om man nu ska införa något sånt här. Utan det handlar verkligen om en, en liksom förändring i prissignalen, snarare än exakt vad priset ska vara. Så att det blir en, en ök-- Det handlar om att om det rusar, och snarare förändringstakten i liksom priset, inte själva priset som sig. Just det. Och det på, på så sätt blir ju, så minskar man ju det som, som vi är oroliga för. Men vi tycker oavsett inte att det här är någonting positivt. Så den här är ju då kvar också för förhandling. Och det får man avgöra då. Är det värt att liksom verkligen få bort den här och då kanske offra andra delar? Eller är det här någonting som ändå man kan leva med mot att, att vi får högre ambitioner på andra ställen? Och det blir den svåra politiska utmaningen i slutet när EPP verkar vara så fast beslutna på att ha den.

[00:10] Emma: Och som sagt, svårt då när det redan finns ETS2 att vara liksom superhårt emot när man liksom har, har accepterat den på andra ställen. Men än så länge är vi benhårda. Vi gav inte vika en tum i just den här förhandlingsrundan i dag.

[00:11] Niclas: Mm. Är det något annat inom MSR eller ska vi röra oss vidare till jag vad sägs som first mover?

[00:11] Emma: Ja, nej, med tanke på hur lite vi pratade om MSR så tycker jag den, den har fått rättvisa. Nej, det största frågan eller två största frågorna i dag under förhandlingen var frontrunners och konditionalitet. Och frontrunners var väl det som kanske var, var mest intressant för där har Peter Liese lagt fram ett nytt paket. Det här har ju inte funnits tidigare, utan han lägger fram ett nytt begrepp, det som kallas för first movers. Och han vill skapa en helt ny definition för det och sen liksom nya instrument och verktyg för hur man ska kunna liksom möta first movers. Och säkerställa att de som har tagit investeringsbeslut baserat på den gamla LRF:en inte straffas nu om LRF:en sänks. Och då har ju alla vi som är progressiva och vill ha en hög LRF säger såhär: "App, app, app, det bästa är att ha en hög LRF för då straffar vi inte de här." Och Peter Liese var sådär: "Ja, men ni måste också vara realistiska i att jag har inget mandat från den konservativa gruppen att behålla LRF:en på fyra komma fyra.

[00:12] Emma: Och oavsett hur det blir så kommer det finnas de som då straffas." Så då har de skapat en ny definition av vad en frontrunner eller en frontrunner, first mover är. Och så vill han då att de ska kunna vara med i Investment Booster och i Decarbonisation Bank. Och det tycker vi positivt. De ska även ha lite så slack när det kommer till konditionaliteten. För där vill man ju se att det tas investeringsbeslut. Och de här first movers har ju då obviously tagit investeringsbeslut, så då kan man vara lite lättare där. Men det som man också föreslår att man ska ge dem extra tio procent fri tilldelning. Och då diskuterade vi, vart kommer den siffran ifrån? Och liksom finns det inte också risk för överkompensation? Och vad får det här för effekter? Där är jag betydligt mer skeptisk. Och sen också, såhär, ja principen är ju bra. Vi vill ju verkligen inte att de som har tagit investeringsbeslut baserat på tidiga ETS ska straffas ut. Alltså det tycker jag är en jätteviktig princip och det ska vi ha med oss hela tiden i all ETS-lagstiftning.

[00:13] Emma: Att såhär hur påverkar det här dem som redan har investerat? Men att liksom nu göra den här superkategorin, det kan ju också, liksom hur man definierar den kan ju slå väldigt, väldigt märkligt. Så att jag lyfte upp inledningsvis att jag är skeptisk till att det behövs en egen definition och att vi liksom gör ett helt nytt system. Det är bättre att alltid ha det perspektivet i LRF:en, i Investment Booster och sådär. Att de first movers är med och inte att vi behöver liksom skapa en ny kategori. Det fick jag nog backning på. Jag tror att EPP väldigt, väldigt gärna vill ha den här definitionen. Och då lyfte jag fram såhär, ja men då är det här sex olösta parametrar som ni inte har lyckats få till i ert förslag som ni skickade ut. För att de, de säger såhär, ja men du ska ha tagit ett investeringsbeslut innan december 2025 och du ska ha påbörjat konstruktion innan 2025. Men det finns ingen tidslinje liksom åt andra hållet. Okej, men då kan det ju vara en first mover som investerade 2001 liksom.

[00:14] Emma: Eller är det 2015? Eller är det 2020? Så det fanns ingen definition av det. Man menade också att det ska ske på installationsnivå så att du ska ha minskat utsläppen signifikant på installationsnivå. Ja, men vad händer då med en sådan ny industri som Stegra till exempel, som inte finns i dag? De har ju inte minskat några utsläpp, utan de har ju bara sett till att skapa en, ett nytt produkt och, och ska göra ett nytt stålverk. Så det måste in. Och sen, vad betyder signifikant? Alltså, du, du kan hävda att du är en first mover för att du har minskat utsläppen med fem, tio procent. Är det signifikant? Eller pratar vi om de här stora liksom? Och det är jättesvårt att sätta en siffra. Vad är ett signifikant utsläppsminskning? Så beroende på hur du definierar en first mover så kan du få helt olika resultat. Och framför allt om vi ska börja använda det väldigt aktivt så, så kan det skapa skeva incitament. Så det är därför jag i grund och botten är skeptisk. Men om vi nu måste jobba med det här, ja då måste EPP presentera en bättre, bättre definition helt enkelt. Så det, det pratade jag mycket om och sen får de fortsätta med det på teknisk nivå att försöka få fram vettigare definitioner för att det var ganska dåligt det de hade lagt fram.

[00:15] Niclas: Ja, det här är ju ett sådant himla bra exempel på när man i efterhand kritiserar EU-byråkratin för att göra väldigt krångliga system. Så det är ett bra exempel på när krångligheten tar sin början. Man vill inte förlita sig på den principiella marknadsmekanismen som sådan, utan måste ha särskrivningar för olika typer av intressenter som påverkas på olika sätt av prisbilden.

[00:15] Emma: Nej men alltså du fattar inte Niclas. Alltså det är så mycket skevheter i det här. Eller beroende på om man vrider och vänder på en liten siffra så kan det få jättestora konsekvenser. Och det blir liksom ganska absurt när vi sitter och ska konstruera någonting helt nytt från början. Till exempel det här med att du ska ha FID i december 2025 och du ska ha påbörjat konstruktion i december 2025. Då missar du helt plötsligt en massa anläggningar som har tagit ett finansieringsbeslut men inte påbörjat konstruktion 2025, utan de kanske har gjort det 2026. Är det då inte en first mover? Det blir också ganska konstigt. Så det lyfte jag också att det måste finnas en tid emellan liksom finansieringsbeslut och start på, på bygget för att tillåta. För att det, det är ju ändå ett gäng anläggningar som, som är där någonstans. Så allt beror ju på helt liksom hur man flyttar, flyttar siffrorna. Och det är det jag tycker blir liksom, det blir ganska absurt när vi sitter och gör det och därför är jag skeptisk till hela grejen.

[00:16] Emma: Men EPP verkar väldigt, väldigt, väldigt måna om det här. Och det verkar kännas som en sån här prestigegrej från Liese att han vill liksom ha, ha infört det här. Och vissa grejer får man då vara såhär, okej, ska jag kämpa emot allt vad jag har eller ska vi vara konstruktiva och försöka hitta en väg framåt så det inte blir jättedåligt? Och jag tror att kanske rådet kommer motsätta sig delar av det här också. Så får vi istället försöka jobba med att hitta en vettig definition är min bild att det är mest konstruktivt i det här läget.

[00:16] Niclas: Mm. Ja, superintressant. Ska vi gå över på det som rör conditionalitet då som ni också diskuterade i dag? Vad, vad är det för fråga?

[00:17] Emma: Ja, det handlar ju om vilka krav man ska ställa på dem som får fri tilldelning. För att i dag är ju ETS:en ett prissättningsverktyg för att möjliggöra investeringar eller skapa incitament för investeringar genom prissignalen. Men det EU-kommissionen gör nu i sitt nya förslag är att man också vill att det här ska liksom verkligen driva fram direktinvesteringar. Alltså inte bara investeringar i de anläggningar där det är mest ekonomiskt effektivt, utan nu är det liksom alla anläggningar ska, ska minska sina utsläpp och då vill man sätta då krav på dem som får fri tilldelning. Och man pratar mycket om det här, no free lunch. Och då menar man att all fri tilldelning ska villkoras med en investeringsplan för hur man ska sänka utsläppen. Och sen tjugo procent ska till och med låsas baserat på, så åttio procent på den här planen och sen tjugo procent ska du kunna visa upp resultat också av att du har investerat din fria tilldelning. Och det är ju verkligen inte alla som, som gör i dag. Det skulle betyda att vissa går miste om fri tilldelning.

[00:18] Emma: Eller så gör de det, men det skapas en otrolig administration bara för att verifiera och kontrollera det här. Och det är väl det jag och Centerpartiet är rädda för att såhär vi skapar ett, ett nytt administrativt monster när vi ska liksom jobba med regelförenklingar och göra det lättare för industrin. Så sitter vi här och pratar också om nya planer och nya liksom, alltså att man verkligen ska validera exakt och liksom mäta hur mycket fri tilldelning har du fått den här femårsperioden? Vad har du investerat i? Och vilka utsläppssänkningar har det lett till den här femårsperioden? Det blir ett väldigt, väldigt statiskt sätt att se på, på industri. Så att vi är i grund och botten mot de där sista tjugo procenten och har föreslagit att det tas bort. Men där är vi verkligen inte överens. För den gröna gruppen och socialdemokratiska gruppen är det här jätte, jätteviktigt. De menar på att när man sänker ambitionsnivån, då blir liksom kraven på, på dem som är kvar blir ännu, ännu viktigare. Och så här är vi långt ifrån, överens.

[00:19] Niclas: Hur förhåller ni till att rådet samtidigt kommer med kompromissförslag? Jag såg att irländska ordförandeskapet nu också hade kommit just med förslag vad, vad gäller de här 80 och 20 procenten.

[00:19] Emma: Ja, nej men vi har ju bra kontakt också med svenska representationen ska sägas. Och försöker liksom samordna om vi har översyn eller liknande linjer som den svenska regeringen. Så att vi kan jobba också tillsammans och dra åt samma håll. Så kring avfallsförbränning till exempel och sånt där pratar vi ju en hel del. Och där finns också intressanta tankar i rådet. För rådet är också skeptiska till konditionalitet. Och då är det så att om rådet kommer på en bra lösning, så hjälper det ofta i parlamentet att låsa upp knutar. För att parlamentet, det är lättare att få igenom en ny lösning om man kan säga: "Ja, men det här tycker också rådet." För då blir det på något sätt validerat och det blir lättare för förhandlingarna sen än när man kommer på en helt ny idé och helt ny lösning. Så att det, det hjälper att ha insyn i rådet. Sen kan ju det stjälpa också. Till exempel LRF:en om rådet enas om en LRF som är jättelåg, så kommer det absolut vara jättenegativt för parlamentets förhandlingar.

[00:20] Emma: För då är det svårare att få med sig EPP, faktiskt. Så att det, det är både, det är både bra och dåligt att rådet sker parallellt, men det går att få, få hjälp därifrån och vi, och även rådet tittar också på vad parlamentet gör.

[00:20] Niclas: Mm. Ha, superspännande att höra det här. Var det någonting annat som dök upp eller någon reflektion om de olika positionerna som grupperna tar just nu som du tänkte på under det här, den här skuggförhandlingen?

[00:20] Emma: Ja, det var att det här kändes som att det var första skuggförhandlingen. Vi har haft det här är väl typ kanske fjärde nu. Där det kände som att vi liksom nu äntligen börjar kompromissa. Alltså nu kommer vi till pudelns kärna och det är faktiskt vissa övergav vissa positioner för att röra sig. För innan har det varit väldigt mycket så man upprepar det man redan tycker och så tänker man att det kommer röra på sig sen. Men nu går vi in i ett skede där det inte är så himla lång tid kvar och veckan, novemberveckan i Strasbourg kommer att vara superintensivt. Och då kommer vi förmodligen sitta sena kvällar och nätter för att liksom försöka hitta, bra jämkningsförslag. Och ju mer vi kan beta av innan, desto bättre. Jag hade önskat till exempel att sjöfart och flyg, att vi hade kunnat det separat innan så vi slipper sitta med exakt alla delar. Men här kändes det som att nu börjar det äntligen röra på sig och komma med kul. Ja men man kan liksom både presentera lite nya jämkningsförslag och det känns som att vi börjar ändå se liksom vart, vart vi har samsyn.

[00:21] Niclas: Var det någon särskild jämkning som du var nöjd med i dag? Eller missnöjd med kanske?

[00:21] Emma: Ja men jag kommer nog suga lite mer på, på den, men det är just kring konditionalitet så la vi fram ett nytt förslag att titta lite på. Ja men kan man sätta någon slags gränsvärden när konditionaliteten kickar in? Ska verkligen alla omfattas av exakt samma krav? Och det lyfter vi upp på bordet som en möjlighet att såhär, ja men då kanske det är, lättare att acceptera vissa hårda krav om det kanske inte alla som omfattas av dem. Lite så. Men jag kommer nog inte vara mer detaljerad. Men det, det kändes som att där finns en öppning för att både de som vill ha stark konditionalitet och de som inte vill ha någon konditionalitet ser fördelarna med det.

[00:22] Niclas: Mm. Hör du, hur ser planen framåt ut nu då? Hur, har Liese presenterat en plan för hur ni tar er igenom alla områden framåt?

[00:22] Emma: Ja, alltså, vi har ju liksom styckat upp det i tårtbitar och i dag var ytterligare en tårtbit, men vi har ju liksom inte, vi är inte klara och har ätit upp den utan, utan vi har verkligen skrapat på, på ytan. Men det gör att vi liksom, nu, nu inom kort kommer vi att gått igenom alla områden. Vi har några områden vi fortfarande inte diskuterat alls, som internationella krediter och LRF:en. Men vi har diskuterat sjöfart, maritime. Waste har vi inte heller diskuterat. Så den är också kvar.

[00:22] Niclas: Fiskade efter den.

[00:22] Emma: Så nästa möte kommer vi nog köra de sista som vi aldrig har pratat om. Och sen är det liksom försöka baka ihop så mycket det bara går för att hinna klart. Och jag träffade också Litauens miljö- och klimatminister i går och det är de som tar över ordförandeskapet och de står ju förberedda och startklara att påbörja triloger i januari på ETS:en. Så att, där förberedelsen är ju verkligen i gång för att vi ska rösta och bli klara i december. Så att det är bara Och var har vi Litauen någonstans i det här? Vad sa du?

[00:23] Niclas: Var har vi Litauen någonstans i det här?

[00:23] Emma: Litauen har ju inkluderat avfall i, i ETS:en, så att det, bara där har vi en bra position. Ja men jag tycker Litauen är, är perfekt ordförandeland faktiskt för de här förhandlingarna. För att de har liksom lite leverage östra Europa, men de är samtidigt ändå ganska like-minded kring ETS och försvarare, försvarare av marknadsprinciperna kring det. Litet land, inte liksom stor. Alltså hade det varit Frankrike med stora konfliktlinjer och liksom, eller Tyskland med sina liksom superkraftiga industrier. Det är ganska bra att ha en part och en rådsordförande som är från ett mindre land som inte har lika de här stora politiska spänningarna och de här stora liksom industriorganisationerna som lobbar på sig. Så att jag tror att det, det är faktiskt väldigt bra och positivt att det är Litauen. Så att vi hade bra, jättebra samtal i går, jag och ministern. Och de verkar också liksom, ta höjd för att vi ska bli klara tidigt under våren. För att det kommer ju lite, lite val och annat i olika EU-länder som, som påverkar. Så, så ju tidigare ju bättre där vi kan bli klara.

[00:24] Niclas: Mm. Ha, hur känner du, vad är din magkänsla just nu för det fortsatta arbetet givet var vi står någonstans?

[00:24] Emma: Ja, men nu är jag fortfarande helt, alltså jag tycker det är ju en adrenalinkick att gå in i de här förhandlingarna och just dagens möte tyckte jag var fruktansvärt kul. Så jag är fortfarande lite liksom nu att känslan känns att det är positivt och konstruktivt, men det kanske, hajpen kanske lägger sig lite efter att jag lämnat förhandlingsrummet. Men just nu känns det, det känns kul att inte bara prata på liksom rubriknivå, utan nu är vi verkligen inne i, i detaljerna och får ge liksom konkret, konkret diskussion, konkret feedback och Och bra, bra förhandlingsutrymme. Så just nu känns det positivt.

[00:25] Niclas: Ja men suveränt Emma.

[00:25] Emma: Men det är väldigt mycket kvar.

[00:25] Niclas: Ja, det förstår jag verkligen. Vi, vi är så glada för att du gör det här för inte bara oss, utan alla de som är intresserade av de här frågorna i Sverige. Då tänker jag att vi kommer ju komma tillbaka i de här typerna av ganska korta men ändå nära inpå disk- diskussionerna med- Absolut. Så vi, vi återkommer väl så snart det har rört på sig igen och ni har haft nästa skuggförhandling. Eller vad säger du om det?

[00:25] Emma: Ja men det tycker jag. Nästa blir ju nästa vecka och lite veckovisa ytterligare podcast tror jag inte någon är supertaggad på. Men det som också ska sägas som ställer till det lite är ju klimattoppmötet. För typ alla vi i förhandlingsteamet åker till Turkiet för och ingår i delegationen på klimattoppmötet, vilket också är väldigt bra. Så just nu är Peter Lieses idé att vi ska ha förhandlingsmöte nästa vecka som vanligt och sedan veckan efter det ska nästa förhandling ske i Turkiet på klimattoppmötet. Och han menar att det kan liksom bidra till att vi också alla tänker lite mer klimatkonstruktivt och vill komma framåt. Jag vet inte hur det kommer gå. Det är första gången jag liksom ens har hört tanken att vi ska förhandla utanför parlamentets liksom lokaler. Så det ska bli väldigt spännande att se om det blir en förhandling under COP. Och sen är det Strasbourg-veckan, veckan efter, där vi förmodligen ska enas. Och det känns som ett ypperligt nästa stopp. Hur långt har vi kommit då? Då vet vi också om vi i tid eller inte, om vi liksom lyckas ro i hamn det här.

[00:26] Niclas: Exakt. Ja men då ser vi fram emot det. Hör du Emma, tack så hemskt mycket för, för incheckningen och så hörs vi om några veckor igen.

[00:26] Emma: Det gör vi. Hej.

Du har precis lyssnat på Energistrategipodden som produceras av Sigholm. Är du nyfiken på hur det som diskuteras i podden påverkar just din verksamhet? Hör av dig till oss via vår hemsida sigholm.se.

Niclas Sigholm återvänder till sin serie om förhandlingarna kring EU:s utsläppshandel, ETS, med Emma Ytterell. Hon är Europaparlamentariker för Centerpartiet och skuggförhandlare för den liberala gruppen Renew. Avsnittet spelades in torsdagen den 5 november, direkt efter dagens skuggförhandlingsmöte, och ger en inblick i hur förhandlingsarbetet faktiskt går till.

Ytterell beskriver ett upplägg där parlamentet arbetar på rekordtid inför omröstningen i december. Rapportören Peter Liese skickar före varje möte ut nya kompromissförslag, och skuggförhandlarna kommenterar i tur och ordning efter gruppernas storlek. I de första rundorna upprepar alla sina utgångspunkter, men nu har arbetet nått ett skede där parter måste börja ge efter. Parallellt hålls tekniska möten där medarbetarna avgör små ordvalsfrågor, så att de politiska mötena kan ägnas åt det som är känsligt. Ämnena betas av i en medveten ordning. Den linjära reduktionsfaktorn, LRF, som styr hur snabbt utsläppsutrymmet minskar, har Liese sparat till sist, eftersom nästan allt annat hänger ihop med den. Sådant som ges och tas på ett område påverkar vad som måste medges på ett annat.

Dagens möte handlade om moderniseringsfonden, marknadsstabilitetsreserven (MSR), så kallade first movers, konditionalitet och benchmarks. Moderniseringsfonden kom nästan i mål. Kommissionen vill sänka andelen utsläppsrätter som går till fonden från 4,5 till 2,5 procent, eftersom höjningen vid förra revisionen sågs som tillfällig och eftersom en långsammare ambitionstakt ger mottagarländerna mer tid. De flesta gick med på det, trots viss oro från tjeckiska och polska delegationer. Liese gav också med sig på att elektrifiering ska prioriteras i fonden, och Ytterell hävdade att rättsstatskrav borde stärkas.

När det gäller MSR gäller att frågan är nära kopplad till LRF och därför får avgöras i slutskedet. Kommissionen vill att bufferten ska minska med samma faktor som LRF, och Ytterell fick igenom att upptagningsgraden, som Kommissionen vill sänka från 24 till 12 procent, markeras som oavgjord. Hon förklarar att sådant måste flaggas aktivt, annars försvinner det från de politiska förhandlingarna. Liese har dessutom föreslagit en mekanism som får MSR att ingripa om priset stiger för snabbt. Det är inte en priskorridor men liknar kontrollen i ETS 2. Ytterell och hennes grupp är starkt emot, eftersom en sådan konstruktion riskerar att göra reserven ryckig och marknaden svårare att förutse. EPP verkar däremot fast beslutna, och det kan bli en av de svåra avvägningarna i slutet.

Den mest uppmärksammade frågan var first movers, ett nytt begrepp som Liese vill införa för att skydda företag som investerat utifrån den gamla LRF. De skulle få plats i Investment Booster och Decarbonisation Bank, mildare konditionalitet och tio procent extra fri tilldelning. Ytterell stödjer principen men är skeptisk till en egen kategori. Hon pekar på flera olösta parametrar: det saknas en tidsgräns bakåt, krav på signifikanta utsläppsminskningar på anläggningsnivå utesluter nya industrier som Stegra, och kravet att byggstart skett före december 2025 missar projekt med beslut men senare byggstart. Siffran på tio procent saknar förklaring och riskerar överkompensation. Hon räknar ändå med att EPP får igenom en definition och vill därför arbeta för en rimligare.

Konditionalitet gäller vilka krav som ska ställas på dem som får fri tilldelning. Kommissionen vill att 80 procent knyts till en investeringsplan och 20 procent till uppvisade resultat. Ytterell vill ta bort de sista tjugo procenten och varnar för ett administrativt monster, medan de gröna och socialdemokraterna ser kraven som ännu viktigare nu när ambitionen sänks. Hon lade fram ett förslag om gränsvärden för vilka som omfattas, vilket kan öppna för en kompromiss.

Samarbete med rådet är en del av bilden. Ytterell har god kontakt med den svenska representationen, och om rådet hittar en lösning som även parlamentet kan acceptera, till exempel kring konditionalitet, kan det hjälpa att lösa upp knutar. En mycket låg LRF i rådet skulle däremot försvåra för parlamentet. Hon träffade nyligen Litauens klimatminister, vars land tar över ordförandeskapet och är redo att starta trilogerna i januari. Hon ser Litauen som ett bra ordförandeland, eftersom det är litet, stöder marknadsprinciperna och har tagit med avfall i ETS.

Framåt återstår internationella krediter, LRF och avfall att behandla. Nästa möte hålls nästa vecka, och förhandlingen veckan därpå planeras under klimattoppmötet i Turkiet, innan parlamentet samlas i Strasbourg för att försöka enas. Ytterell känner sig positiv och konstruktiv, men betonar att mycket återstår.