#355 - Niclas Davidsson, Meva Energy

[00:05] Niclas Sigholm: Det här är Energistrategipodden, ett bidrag från Kunskapsbolaget Sigholm. Jag heter Niclas och här samlar vi och fördjupar vi oss i frågor om energi. Vad skulle kunna få tillverkningen av biobaserade bränslen att verkligen komma igång? Och hur ser vägen dit ut? Frågan har utretts flera gånger och industrin använder fortfarande mycket energi, både från naturgas och gasol varje år, för sin processvärme. Att Sverige skulle bli mer självförsörjande på energi har ju sällan känts mer angeläget, givet geopolitiken. Så, idag pratar jag med Niclas Davidsson, VD på Meva Energy, som har kommit långt i sin process för kommersialisering av biomassaförgasning och har tre stora kundkontrakt från industriföretag i olika branscher som tillsammans kanske bekräftar att både teknik och kostnadsnivåer nu håller. Men, är det tekniken, kapitalet eller politiken som håller tillbaka den inhemska breda biobränsleproduktionen? Eller är det helt enkelt så att industrin ännu inte är redo att betala för omställningen?

[01:10] Niclas Sigholm: Kul att ha er med! Niclas Davidsson, VD på Meva Energy. Varmt välkommen till Energistrategipodden.

[01:20] Niclas Davidsson: Tack så mycket Niclas.

[01:21] Niclas Sigholm: Idag ska vi prata om gas, biogas närmare bestämt, och vad det har för roll i det svenska samhället kopplat till de olika perspektiven som vi kan hitta. Jag tänker att det första är så här, varför då? Det kanske är frågan. Vad är det ni har gett er i kast med att lösa och varför?

[01:44] Niclas Davidsson: Ja, men lite är det på tiden också Niclas, att du tar upp gasfrågorna i din podd. Det har varit stort fokus på elektrifieringsfrågorna förstås under många år. Och nu tyckte vi, tyckte jag kanske att det var läge att vi skulle expandera lite grann till gassektorn också. Och det är ju en väldigt viktig fråga, en väldigt viktig del av energisystemet, i synnerhet för industrin. Kanske inte så mycket i Sverige som i resten av Europa eftersom vi inte har ett utvecklat gasnät och inte den infrastrukturen riktigt. Men i Sverige så konsumeras ungefär 12–13 terawattimmar per år med gas. Större delen naturgas, mindre delen biogas. Och det är en ansenlig del av vårt klimatavtryck i det här landet. Så det är klart att den måste adresseras.

[02:35] Niclas Sigholm: Ungefär 10% av det fossila utsläppet som vi kanske lite rundar av till 140 terawattimmar är någonting som vi kan ge oss på att lösa. Det kan man ju förstå. Men vi sätter det i geopolitisk kontext. Bara sen vi hade vårt försnack inför den här podden så har det ju hänt ganska mycket på området. I alla fall i det som rör Hormuzsundet och Iran och allt däromkring. Det har ju, som antar jag, spelat in i det narrativet som ni redan tidigare berättade om. Gasens roll och relationen till vår egna natur och varor och vår självständighet. Givet att vi nu sett att det argumentet har blivit stort och starkt, både i medierna i Sverige men också i Europa. Har det förändrat någonting för er?

[03:21] Niclas Davidsson: Ja, det har det gjort. På ett mer kraftfullt sätt än vad jag hade förväntat mig. Det tog inte många veckor innan vi kunde se att vår kundgrupp blev direkt belastad av en högre prissättning på naturgas och på gasol också, den andra typen av fossilgas som finns. Effekten av det är förstås att vår produkt blir relativt sett mer attraktiv. Vi behöver inte direkt förändra vår prisbild, utan vi framstår som mer kommersiellt attraktiva när det fossila alternativet blir dyrare. Jag tycker det är värt att säga att det här är inte första gången som det här sker. Minnet kan vara kort ibland, men det är bara fyra år sedan vi hade en riktigt allvarlig supply-kris, kan man väl kalla det, inom gassektorn i hela Europa och inte minst i Sverige, där priserna stack iväg alldeles ofantligt. Toppade väl på 300 euro per megawattimme eller någonting sådant på gasmarknaden då. Så mycket har det inte stuckit iväg nu, men den prisökning som man ändå kan se sedan Hormuzsundet stängdes för många veckor sedan nu redan.

[04:37] Niclas Davidsson: Den ligger på en 70–80 procent upp jämfört med tidigare och är nu inte situationen löst. Tittar man på futures, alltså den framtida prissättningen av gasen, så kommer det här att bära med oss en bra bit in i 2027. Så priserna är förändrade även på relativt lång sikt.

[04:56] Niclas Sigholm: Vad tror du om det här? För jag menar, det finns ju en del av den här historien som är den om risk och att koppla sig och sin industriella process till en fossil värdekedja som tar sitt ursprung i inte helt demokratiska länder om man uttrycker det diplomatiskt, och att den är utsatt för en hel del geopolitisk risk av annan art också. Men när det väl kommer till kritan och man ser vad som händer efter senaste krisen och gaspriset går tillbaka till att man i industrin räknar på att man kan använda det för 40–50 euro per megawattimme, då faller vi tillbaka igen in i gamla beteenden. Vad är annorlunda den här gången tror du?

[05:41] Niclas Davidsson: Jag vet faktiskt inte om någonting kommer att vara annorlunda på lång sikt. Det är jättesvårt att spekulera i det. Så som jag läser landet i alla fall så finns det ju en helt annan politisk medvetenhet om Europas försörjningsförmåga av energi jämfört med tidigare. Det här är ju som sagt andra gången det sker under relativt kort tid. Europa har, eller EU i vart fall, har från och med i år förbjudit importen av rysk gas. Det finns en del långa kontrakt som inte är avslutade än så länge, men det kommer att ske senare i år. Korta kontrakt är redan borta. Och Europa är en massiv nettoimportör av gas idag. Så som det här kommer att utvecklas, när den ryska gasen nu har försvunnit bort, och redan innan de här problemen uppstod i Hormuzsundet, så pekade allting på att USA kommer att bli den största leverantören av LNG för Europa under de närmsta åren. Och det är ju ett förhållande som inte heller är önskvärt, förstås. Från ett politiskt perspektiv. Vi vet vem det är som sitter vid spakarna i Vita huset och vad han tycker och tänker om Europa och Grönland och så vidare.

[06:54] Niclas Davidsson: Så det är klart att det här är en superhet fråga politiskt, framförallt på EU-nivå. För det enskilda industriföretaget som står där och ska teckna sina kontrakt på naturgas eller gasol kan ju situationen vara en annan. Men vi har ju kunddiskussioner där man säger till oss att vi kan inte acceptera de här riskerna. Vi måste säkerställa att vi har förmåga att köra våra fabriker. Vi ser tydligt att de riskerna har ökat i framtiden om vi ska stanna kvar med naturgasen. Hela sektorn präglas av att man kanske har flyttat lite grann från ett budskap och en talking point som har handlat väldigt mycket om klimatfrågan och om dekarbonisering till att handla om försörjningstrygghet, inte minst på nationell nivå. Jag tror att det kommer komma en del politiska initiativ i den här riktningen som syftar till att skapa ett större oberoende i Europa och i Sverige. Baserat på hur de är utformade så finns nog möjligheten, hoppas jag verkligen, att vi kan förändra det beroende som vi har idag.

[08:16] Niclas Sigholm: Okej, men om vi tar utgångspunkten för Sverige. Nu pratar vi i och för sig naturgas här. Men om jag förstår saken rätt så är det inte bara den frågan ni vill lösa. Ni tittar även på användningen av propan, butan eller gasol i den svenska industrin. För allting som har med processer som behöver röra värme. Och det är ju en hel rad processer som behöver röra värme. Jag tänker spontant på metallsäck. Vi har keramik, vi har paper and pulp, vi har en massa andra industriella processer. Hur ser det där ut? Hur ser användningen ut? Vad är det för problem och vilken storleksordning är det på det problemet som vi behöver lösa? Du var inne på ungefär 10 procent men. Kan du förklara det för oss?

[08:57] Niclas Davidsson: Nu kommer vi in på vårt erbjudande och vad vi håller på med på Meva Energy. Låt mig säga några ord om det. Vi är ett svenskt företag som har utvecklat en teknik för produktion av biogas och biokol genom förgasning av biomassa. Då är modellen att vi sätter upp våra fabriker innanför grindarna på en existerande tillverkningsindustri som idag är beroende av gasförsörjning för sin supply chain. Och vi erbjuder dem att ersätta den konsumtionen av naturgas eller gasol. Gasol är ett samlingsnamn för propan och butan i olika blandningar. Så det är en decentraliserad approach. Vi är inte beroende av ett gasnät som knappt ens finns i Sverige. Man behöver inte förvätska gasen, utan man använder sig direkt av den råa biogasen vi producerar. Och mycket riktigt, som du är inne på Niclas, så finns det här behovet i en väldigt bred palett av industrier. Det finns definitivt i metallurgisektorn som är stor och betydelsefull för Sverige. Stålproduktionen, men även tidigare uppströms i gruvnäringen. LKAB är en stor naturgaskonsument till exempel.

[10:12] Niclas Davidsson: Det finns också i pappersproduktion, i synnerhet på mjukpapperssidan där vi idag har vårt första kontrakt och vår första anläggning. Och det finns i, som du är inne på, keramikproduktion, glasproduktion, livsmedelsproduktion inte minst. Väldigt många tillverkningsindustrier är beroende av gas, eller ytterst är de beroende av högtempererad processvärme. Det är ju det som man använder gasen till. Man ska också säga att det finns ett antal industrier i Sverige, på västkusten i Stenungsund, som använder gasen som råvara för kemikalieproduktion av olika slag. Den är inte oviktig heller den, men det är inte den som vi är inriktade på, utan det är framförallt gasen som energibärare i tillverkningsindustrin.

[11:01] Niclas Sigholm: Vilken siffra är det vi ska titta på här då? Jag var tvungen att gå tillbaka till biogasmarknadsutredningen från 2019 och då var potentialen för det här som de sa tre terawattimmar. Sen så kom biogaskommissionens rapport förra året och den angav en potential på 40 terawattimmar, vilket ju är väsentligen mer. Hur ser du på det?

[11:26] Niclas Davidsson: Ja, precis. Från ett feedstock-perspektiv, den råvara som man använder sig av för att producera biogas genom förgasning, det är det som är utgångspunkten för den här siffran, 40 TWh biogas som kom förra året från industrins biogaskommission. Det är baserat på de restströmmar som finns idag från i synnerhet skogsindustrin. Rotresursen som finns i landet idag är så pass stor, det är den som är den stora bäraren av den siffran. Så kort och gott, när skogsbolagen har tagit ut vad de vill ha ifrån skogen så lämnar man kvar grot, alltså grenar, rötter, toppar, som i viss mån behövs för att säkerställa kolbalansen i marken och i viss mån behövs för biodiversiteten i skogen. Men då har man gjort beräkningar. Professor Pål Börjessons på Lunds universitet har gjort en beräkning att så mycket som 40 terawattimmar grot är hållbart uttagbar. Det är nyckelordet här då. Hållbart uttagbar ur svensk skog. Och den kan man då använda som råvara för att producera biogas genom förgasning. Och 40 terawattimmar, det är alltså mer än fyra gånger mer än Sveriges befintliga gaskonsumtion.

[12:48] Niclas Davidsson: Så i praktiken kan vi bli självförsörjande på biogas genom den här tekniken. Även om det skulle vara en oerhört lång väg att gå, eftersom vi inte har någon större omfattning av förgasningsteknik i Sverige idag, så finns den potentialen där. Det står helt klart.

[13:07] Niclas Sigholm: Ja, det är en lång väg dit. Men mellan tummen och pekfingret så är det här en potential för en marknad i Sverige, om den skulle nyttogöras. Det är många om och om och om i det, jag förstår, på över 20 miljarder i adressable market, alltså i tillgänglig marknad, som det skulle kunna bli. Säg att vi hade en politik som sa att vi ska bli så resilient som möjligt för att klippa så mycket av de fossila värdekedjorna som det bara går. Det var här jag tänkte komma in på tekniken. Jag kanske gjorde det lite sent, för du har förklarat vad ni gör genom förgasningen av biomassa. Men vad är det ni adderar för nytt till marknaden? Vi har ju sett Cortus, en aktör som under över tio år försökte jobba med förgasningstekniken för att få ut till och med ren vätgas eller gengas som skulle kunna användas till en massa olika industriella ändamål. Vi har andra aktörer, vi har intervjuat i podden också, även om det var ett tag sedan, aktörer som vill jobba med att få ut ganska ren metangas för att kunna använda det exempelvis i bränsleproduktion.

[14:11] Niclas Sigholm: Hur passar ni in i det här ekosystemet? Vilken lucka fyller ni?

[14:16] Niclas Davidsson: Det här är fortfarande ganska jungfrulig mark, förgasning av biomassa, även om det finns goda exempel på ansatser historiskt, med Cortus som med andra, som har gjort försök att ta marknad och etablera sig, så är detta relativt nytt. Det finns inte en existerande marknad för det idag, kan man inte säga. Vi har inga direkta konkurrenter inom vårt direkta teknikområde. Så vi hoppas ju att hela den här sektorn ska kunna växa och att det ska frodas en bredare industri riktad mot den här typen av konvertering. Jag vill bara nämna att det har funnits ett initiativ som heter Svenskt förgasningscentrum som finansierades av Energimyndigheten under ett antal år. Där gjordes en ganska stor bred satsning på det här området. Men energipolitiska trender kommer och går. Sedan 2021 kanske så drivs inte de riktningarna särskilt kraftfullt ifrån staten längre, utan nu är det mer fokus på kanske vätgas och på elektrifiering generellt sett. Och då får man hänga med i svängarna som bolag och ändå se till att man är relevant och så.

[15:28] Niclas Davidsson: Vår speciella nisch då, det är ju att vi producerar en gas som är tillräckligt bra för sitt syfte. Det handlar inte om att producera en högrent vätgasprodukt som funkar för allehanda vätgasändamål, utan vår gas är relativt låg i kalorinivå. Den är inte uppgranad till en högre nivå än vad som krävs för att möta kraven på miljötillstånd efter förbränning, alltså NOx och partiklar. Vi har väldigt medvetet sett till att gasprodukten inte ska vara onödigt förädlad. Förstås, av den enkla anledningen att det kostar pengar att förädla. Så gasen är inte uppgraderad till metanhalt, den är därmed inte direkt anpassad för inmatning i ett generellt gasnät som ska passa alla. Utan tack vare att vi har den här decentraliserade modellen med bara en enda tagare av gas, alltså ett minigasnät, där vår kund driver sina brännare för till exempel pappersproduktion och papperstorkning, så räcker det att vi anpassar gaskvalitetsnivån till vad som krävs i just den industriella applikationen. Då kan man få ner kostnaden för produktion och man kan också bibehålla väldigt mycket av energin i primärenergin.

[16:53] Niclas Davidsson: Alltså i biomassan som används som råvara. Det är tänket för vårt bolag och vår teknik.

[17:00] Niclas Sigholm: Jag antar att det har att göra med kostnaden. Jag antar att ni också sitter i den situationen, även om jag förstår att du inte skulle svara om jag ställde frågan vad är produktionskostnaden för det här egentligen. Då skulle du säga hur lång tid det tar och det beror på omständigheter och så. Men om vi snabbspolar de svaren och istället går in på så här, kan du säga någonting om hur långt från cost parity vi är, beroende på hur du svarar, hur man prissätter kostnaden för naturgas eller alternativet såklart då? Hur sätter ni upp den argumentationen?

[17:29] Niclas Davidsson: Nu har ju vi produktion igång. Vi säljer idag dagligdags ungefär 80 megawattimmar biogas till vår kund Sofidel i vår första anläggning. Den är prissatt, vi får betalt för den. Vi har inte riktigt nått våra kostnadsmål för den än. Det handlar mer om sådana saker som att anläggningen behöver automatiseras och att vi behöver höja verkningsgraden lite mer i själva konverteringen och bli av med lite restvatten. Men vi har en plan för det här såklart. Då är målbilden att produktionskostnaden för den här gasen ska ligga på en sådan nivå att vi kan utmana naturgasen på kostnad. Det är definitivt målbilden här. Sen kommer den siffran vara lite olika, precis som du är inne på, beroende på vilken råvara man har, beroende på vad kunden har för egen kostnad för naturgaskonsumtion idag. Den frågan är ju beroende inte bara på vad som händer i Hormuzsundet och vad man får betala för gasen, utan också vad som är aktuellt värde för utsläppsrätterna.

[18:42] Niclas Sigholm: Ja, och skatten och distributionskostnader.

[18:44] Niclas Davidsson: Och skatten, precis ja. Så det är en hel addition som man behöver göra för att få fram totalkostnaden för kunden. Men det där ingår ju då.

[18:52] Niclas Sigholm: Ja, men vi ska grotta oss ner i det här. Det är ju ett väldigt spännande ämne. Jag inser att jag dras in i det här. Men har ni någon sådan här, vad tror ni katalysatorprissättning skulle vara på utsläppsrättshandeln genom ETS för att det här ska få riktigt bra schvung?

[19:07] Niclas Davidsson: Idag ligger vi på ETS-värdet 70 euro per ton. Om vi kan klämma upp det till 150, då är vi på ett riktigt bra ställe. Men återigen, vi kan klara case där man inte har den komponenten med överhuvudtaget. Vårt andra projekt som vi är i startgroparna för att börja bygga hos IKEA i Polen. Där finns det ingen ETS-komponent med i priset och där ska vi kunna vara konkurrenskraftiga ändå, just för att biomassan som används i det caset är så pass billig.

[19:45] Niclas Sigholm: Just det. Jag tänker att vi ska komma till biomassan, för den är ju också väldigt intressant om man använder det. Men hur skulle du bedöma då, från ditt perspektiv och din horisont, att industrin är med på den riskprofil de sitter på, givet hur nu målsättningen för 2040 ser ut med 90 procents reduktion och reduktionsfaktor som är ganska hög. Systemet är ju designat för att de som har koldioxidutsläpp också ska kunna räkna in ett framtida scenario där den fria tilldelningen försvinner och det också är dyrt. I vilken mån har industrin tagit in den risken i sin portföljhantering?

[20:26] Niclas Davidsson: Nej, men förmodligen inte så mycket som de borde. Det finns fortfarande en yrvakenhet kring vad som ska hända med ETS. I praktiken skulle den fria tilldelningen försvinna helt i slutet på 2030-talet. Dessvärre finns det nu en del röster som har höjts i södra Europa kring att förskjuta den här neddragningen av fria rätter till industrin.

[20:54] Niclas Sigholm: Får det direkt effekt på er? Märker du att kunderna lyssnar in det och då börjar bli mer tveksamma?

[20:59] Niclas Davidsson: Inte än, det kan jag inte påstå. Vi har för övrigt inget kontraktsmöte. Jag kan väl ändå säga så här, och det gäller inte bara för Meva Energy, utan det gäller för samtliga bolag som har en affärsmodell som bygger på att man ska producera förnybart och ersätta fossilt. Alla i den här branschen är oerhört angelägna om att ETS-systemet upprätthålls och att det snarare förstärks än tvärtom. Det är otroligt viktigt. Vi bygger någonstans på att det ska finnas en kostnadskurva för fossilgasen eller de fossila råvarorna som är ökande över tid. Om man inte kan förlita sig på att det kommer bli så, då är det mycket svårare att argumentera för produkten.

[21:47] Niclas Sigholm: Du nämner både Sofidel i Kisa och så pratade vi om IKEA, berättade du om, som ni jobbar med i Polen. Och så har ni också ett avtal med LKAB i Helsingborg. Vad är det som symboliserar de här tre företagen som du ser, och deras vilja att ge sig i kast med att få bort de fossila gaserna ur sina industriella processer?

[22:09] Niclas Davidsson: Först och främst är de tre helt olika branscher, vilket är otroligt spännande för oss. Vi kan se att vår produkt kan ha applicerbarhet i tre helt olika industrisegment. Den är så pass generell i sin applikation. Sen är detta företag som i samtliga fall har ambitioner och inte drar sig för att vänta tills hela marknaden har rört sig, utan som vill gå lite i framkant. Både Elcowire och Sofidel är familjeägda företag. Det kan ha en viss betydelse. Ett mer långsiktigt visionärt ledarskap kan finnas på plats i kontrast till bolag som är lite mer tjänstemannastyrda och kortsiktiga. Men överlag är detta relationer som utvecklats över väldigt lång tid. Det har tagit lång tid för oss att teckna avtalen. Våra kundrelationer är otroligt viktiga för oss. Vi har dem väldigt nära hjärtat, alla de här tre.

[23:05] Niclas Sigholm: Hur ser det ut i er försäljningstunnel? Hur bedömer du efterfrågan?

[23:16] Niclas Davidsson: Den är god. Jag måste också ha i åtanke att vi lever i en värld som har förändrats en del. Jag skulle säga att GreenTech, generellt sett, hade en väldig boom 2022–2023. Marknaden, kanske i synnerhet från ett investerarperspektiv, har svalnat av betänkligt sedan dess. Mycket drivet av förändringarna i USA. Det har smittat av sig också på många stora investerare i Europa, skulle jag säga. Nu kanske det sker någonting igen då, sedan bara en sex–åtta veckor tillbaka, givet vad vi upplever nu i världen med problemen med försörjningskedjorna. En pipeline finns ju där. De företag som vi pratar med, vi begränsar oss till Europa så här långt, men vi har bra dialoger i flera länder i Europa och förstås i Skandinavien också. Den är ganska bred. Det handlar om de här tre affärssegmenten som vi redan finns i, men det finns också en del andra bortom det, till exempel livsmedelssektorn som också är intressant för oss.

[24:22] Niclas Sigholm: Hur är det då, för nu får jag fråga om marknadens readiness. Vi kommer väl tillbaka till teknik-readiness alldeles strax och så har vi biobränsleflödet. Politiken vill jag först förstå. Vi har ju ett produktionsstöd på 40 öre per kilowattimme för gödselbaserad rötgas, men den omfattar ju inte förgasning. Hur ser du på politikens förståelse för de olika vägarna till biogasproduktion?

[24:50] Niclas Davidsson: Det där är en väldigt viktig fråga för oss. Om jag blickar tillbaka lite grann så trodde vi nog inte att vi skulle behöva jobba så mycket med de regulatoriska frågorna på vårt företag som vi faktiskt har gjort. Jag menar att det här är en regulatorisk fråga. Även om det är styrmedel så påverkar den väldigt mycket. Intressant nog så finns det idag två olika definitioner av biogas i svensk lagstiftning. Det finns en definition i produktionsstödsförordningen som innebär att biogas ska vara metanbaserad. Sen finns det en annan bred, och det är den gamla svenska definitionen ska sägas. Sen finns det en ny definition i lagen om skatt på energi. Som är samma definition som återfinns i förnybartdirektivet. Den är bredare, den säger egentligen bara att biogas är en gas som har producerats av biomassa. Ingen referens till metanhalt. Det där ställer till det lite grann för oss. Vi har förstås den uppfattningen att man ska ha den breda Europadefinitionen i Sverige. Vi driver det argumentet gentemot politiken.

[25:56] Niclas Davidsson: Det finns egentligen inga direkta motargument för det. Utan det är snarare en historik som har gjort att den här äldre metanreferensen fortfarande finns kvar. Men så snart den är ändrad, och vi är rätt säkra på att det kommer ske väldigt snart, så har vi inget bekymmer med den delen av svensk lagstiftning.

[26:17] Niclas Sigholm: Men den här åtskillnaden, jag hade ju tänkt ställa den frågan såklart. Nu svarar du på den, vad är argumenten emot och varför har vi det? Men det låter på dig som att det inte finns så mycket att finna på att ställa den frågan för det är mest historia och gammal hävd.

[26:30] Niclas Davidsson: Ja, jag vill påstå att det är så. Du vet, det är väldigt vanligt att politik rör sig långsammare än teknik. Man fattar sina beslut politiskt, inför regler och lagar och sen så händer det någonting teknikutvecklingsmässigt som man inte har tagit höjd för eller sett riktigt och då uppstår det här glappet eller den här förseningen. Man får vara uthållig, man får jobba sig igenom det. Man får se till att odla de kontakter som behövs och söka stöd av de som kan hjälpa till. Men i det här fallet är det mest bara en fråga om ett misstag som behöver korrigeras.

[27:09] Niclas Sigholm: Men ni har däremot fått stöd inom ramen för det europeiska programmet och fått del av EIB:s finansiering. Vill du berätta lite om det?

[27:16] Niclas Davidsson: Ja, precis. Det där är en viktig sak då och en ganska viktig sak i närtid för oss. Vi är då som hittills enda europeiska företag, jag ska inte säga stödmottagare för ett lån, men vi har då kommit överens med Europeiska investeringsbanken om en stor lånefacilitet som möjliggör vår scale-up resa framåt. Det avtalet tecknades i oktober förra året och det möjliggör upp till 40 miljoner euro i stödfinansiering från EIB. För att bygga fler anläggningar kort och gott. Det är en superviktig del att man får tillgång till den typen av lånekapital. Vanliga kommersiella banker rycker tillbaka lite grann för all typ av teknikrisk. Har man inte minst något år eller två med kassaflödespositiva resultat är det väldigt svårt att erhålla stöd därifrån. Vi vet ju betydelsen av lånefinansiering när inte det privata kapitalet finns. Både Northvolt och Stegra och många andra har också jobbat väldigt mycket med lånefinansiering som ett sätt att möjliggöra sina affärsplaner. Så EIB är jätteviktiga för oss.

[28:35] Niclas Sigholm: Då, om jag tänker på orsaken till den här faciliteten och lånen, är ju då att ni ska kunna komma upp i en Technology readiness level, som det heter. TRL-nivå, där man då som ett deep tech-bolag som ni är, ska röra sig upp mot nivå 9, som innebär att ni, ja, tar jag lite från huvudet här, men har någon form av kontinuerlig drift och kan validera det här ekonomiskt och få de certifieringar som ni behöver. Var någonstans befinner ni er idag? Och kan du relatera det till utmaningarna och möjligheterna att göra den här typen av satsningar i Europa på deep tech-bolag? Eftersom det här ju också spelar in i debatten om Made in EU och relationen till Kina och våra egna försörjningskedjor. Hur hänger det här ihop? Var är ni och hur hänger det ihop?

[29:22] Niclas Davidsson: Vi är mycket mer mogna tekniskt än många andra tekniker som diskuteras i energidebatten. Det kan man lugnt säga. Vi är långt mycket mognare än olika SMR-koncept eller vätgas- och e-bränsleprojekt och liknande. Vi ligger på TRL-nivå 8. Produkten fungerar precis som den ska för sitt syfte. Gasprodukten är bra. Biokolsprodukten är certifierad. Vi har idag en up-time på vår anläggning på ungefär 80 procent rullande 30 dagar. Så vi behöver göra regelbundna kontrollstopp. Men målbilden är att vi ska ta oss upp till 90 procent. Ligger man där, 90 procent maskintillgänglighet, då är man i praktiken på TRL 9. Så vi är nära det. Sen finns det en ledtid för att kunna visa att man bygger ett sådant historiskt ackumulerat resultat, så man kan ändå inte från och med dag ett säga att man ligger på TRL 9. Men i praktiken så är vi definitivt på väg dit, ganska snabbt dessutom. Din fråga där, vad har det för betydelse när det gäller att man skalar upp i Europa? Jag tror att den här sektorn på många sätt är lite för bortglömd.

[30:39] Niclas Davidsson: Att man har haft fokus på ett antal andra teknikområden under 3–4 år och glömt bort att det finns mycket biomassa i Europa, att biomassa inte är någonting annat än lagrad solenergi. Och att om man utnyttjar den här resursen på ett bättre sätt än vad man gör idag så kan man producera väldigt mycket förnybar biogas som kan ersätta fossil gas. Det är otroligt viktigt för oss att få upp den medvetenheten runt omkring oss. Vilket är en svår uppgift dessutom. För energibranschen präglas av lobbyism. Det präglas av mycket public affairs. För mindre bolag syns man inte så mycket som man kanske borde. Vi gör vad vi kan för att nå ut med vårt budskap. Vi har ganska bra kontakter numera i Bryssel. Men det finns 700 olje- och petroleumlobbyister i Bryssel. Det finns ingen lobbyist för förgasning av biomassa. Det är klart att det är en lång väg på det sättet.

[31:46] Niclas Sigholm: Jag tänker att den andra delen av det här är ju att ni bygger ett hårdvarubolag. Vi pratar ju gärna om Klarna och Spotify och den typen av mjukvarubolag som kommer från Sverige. Men att bygga industriell kompetens och en ny typ av hårdvara är ju, med mina ord, en mycket längre väg, du ska bygga upp en supply chain som fungerar, du behöver ju repeterbarhet på den här typen av installationer. Det kräver ju andra insatser, förmodligen, från samhället. Vi har ju haft den här debatten om vad staten ska stödja och inte stödja. Hur ser du på vår förmåga att lyckas med det för att också bli mer oberoende?

[32:25] Niclas Davidsson: Ja, så är det verkligen. Det är en helt annan resa än Klarna eller Spotify. Det ligger i sakens natur. Det är hårdvaruintensivt. Det är långa testcykler. Man gör fel ibland, måste börja om etc. Det är utmanande, självklart. Vi har ett problem. Europa är inte så bra på att hjälpa sina scaleups inom Impact eller Green Tech.

[32:54] Niclas Sigholm: Hur är det med svenska systemet då? Vinnova, Energimyndigheten, den typen av system. Vi lägger ju rätt så mycket på vår högre utbildning. Vi vill väl inte att allting ska gå till mjukvara, utan vi vill att en del också ska gå till nya typer av Volvo, SKF, den typen av bolag.

[33:11] Niclas Davidsson: Jag vet inte om du uppmärksammade det, Niclas, men Tillväxtverket kom med en intressant rapport för ett par månader sedan som handlade om ny green tech i Sverige, där man gick igenom de projekt och satsningar som görs, inte minst från offentlig sida. Slutsatsen där var tydlig, att man satsar för lite på scaleups, även i Sverige. Om vi tittar på de möjligheter som finns till stödfinansiering, så har vi Vinnova och vi har Energimyndigheten. Energimyndigheten gör det för tydliga FoU-projekt. Vinnova gör det också för tydliga FoU-projekt i konkurrens med alla möjliga typer av tekniker. Men totalt sett så finns det ungefär 700 till kanske 900 miljoner kronor varje år i anslag för late stage. Det är mycket svengelska från min sida, sorry för det. Men late stage scaleups. För att referera tillbaka till TRL-nivån kan man säga att det motsvarar TRL 6–9 på resa mot en komplett produkt. Men tittar man på hur mycket staten investerar i den tidiga forskning och utvecklingen som sker vid landets tekniska universitet och vid institut och sådär, då är ju siffrorna betydligt högre. Då pratar vi om en bra bit över 40 miljarder kronor.

[34:33] Niclas Davidsson: Så det där är kanske en debatt man borde ha någon gång. Ska man ha den balansen på statlig finansiering? Det handlar om teknikutveckling. Ska så mycket av potten gå till de verkligt tidiga koncepten, när så pass lite går till produktlanseringar och till valideringar i de här teknikområdena.

[34:57] Niclas Sigholm: Ja, det är ju en intressant...

[34:59] Niclas Davidsson: Vad tycker du?

[34:59] Niclas Sigholm: Jo, men det är ju intressant betraktelse att vi lägger så pass mycket pengar på att utbilda människor. Och i relation så lägger vi rätt så lite. För vi har haft andra...

[35:07] Niclas Davidsson: Fast detta är inte utbildning av människor. Detta är rena forskningsprojekt.

[35:12] Niclas Sigholm: Ja, precis. Okej, vi får göra den skillnaden också.

[35:14] Niclas Davidsson: Det är inte grundutbildning av ingenjörer.

[35:15] Niclas Sigholm: Okej, forskning och sen så när det gäller kapitalisering av den forskningen som är de faktiska bolagen som byggs som en konsekvens av det, då är de svenska systemen ganska knöliga. Det har vi sett också i andra diskussioner med industrinära, energinära bolag som har svårt att få godkännande på testfaser, till exempel, om det ligger nära process. Man kan få acceptans för vissa andra typer av utsläpp under perioder. Man ska köra driftprover och liknande. Den typen av lagstiftning är också lurig och svår. Den skapar trösklar som gör det svårt att prova, helt enkelt.

[35:47] Niclas Davidsson: Staten har ju en förväntan där då att det privata kapitalet ska finnas. Men den förväntan är allt som oftast lite för högt ställd. Det är därför det blir som det blir.

[35:59] Niclas Sigholm: Okej, ni är igång och producerar för en kund. Ni utvecklar nu för två nya typer av kunder. Bara för att få ett grepp. Processen som du beskrev i början, vi kanske ska upprepa den. Den förgasar biomassa och ni tänker att ni ska kunna ha grot. För du hänvisar till grot i Pål Börjessons rapport där. Så får ni ut en gas som är tillräcklig och tillräcklig kvalitet för att den ska kunna gå in i en ugn som behöver värma, säg papper som du tog som ett exempel, för att torka dem. Sen får ni också restprodukter, ytterligare en värdeprodukt som är biokol. Visst är det så? Sen antar jag att ni får aska, kärror och andra stoftpartiklar som ska hanteras i den här industriella processen. Men av den kostnadsstrukturen som de här projekten, eller driftkostnaden, om man tittar på täckningsbidrag och annat, hur stor del är det som är biomassans? Hur viktig är prissättningen av den för er affär, om man ska ställa frågan rakt?

[37:03] Niclas Davidsson: Den är absolut viktig. Biomassan kan ju vara den absolut största driftkostnaden som vi har. Om man köper in relativt sett dyr biomassa, till exempel träpellets som faktiskt är det som vi använder oss av i vår första anläggning här hos Sofidel, så blir det en tung kostnadspost. Men det intressanta är att det kan ju variera så pass mycket. Grot är betydligt billigare. Vi har sen relativt kort tid tillbaka också genomfört fullskaliga test med havreskal, alltså restprodukter ifrån jordbruksproduktion. Det fungerade bra. Det är en billigare råvara. Vi har i fallet med IKEA, nästa projekt som kommer upp, en biomassa som är deras restmaterial från möbelproduktionen. Den är också väldigt billig. Det är faktiskt någonting som vi får betalt för att ta emot. Så där har vi en sorts gate-feed. Vilket gör att det caset blir väldigt bra.

[38:05] Niclas Sigholm: Och cirkulärt.

[38:07] Niclas Davidsson: Och väldigt cirkulärt, ja. Precis. Man använder råvaran direkt. Den faller på backen innanför grindarna och så gör man någonting bra av den istället för att elda upp den någon annanstans.

[38:17] Niclas Sigholm: Jag förstår. Så pellets är väldigt fint. Det är finare bränsle än grot, minst sagt. Men det här kräver ju någonting av den svenska biobränslemarknaden, om de här tillgångarna ska finnas i tillräcklig volym för att priset ska hållas konkurrenskraftigt. För ärligt talat, om man tittar på den senaste energikrisen, så var det ju så att när olje- och gaspriset stack över en viss nivå, då började andra länder också satsa på biobränslen, vilket ledde till en himla massa export och andra orsaker till prishöjningar och även biobränslen senare som fick fjärrvärmen att höja priset. Har du några idéer där? Hur ser du på den svenska biobränsleförsörjningen? Vad skulle den behöva gå igenom för att möjliggöra en väg ur det fossila beroendet?

[39:06] Niclas Davidsson: Ja, det är en bra fråga förstås. Där skon klämmer nu handlar det nog om att entreprenadledet på skogssidan är lite svagt. Det är svårt att få ut så mycket grot som man skulle vilja ur skogen idag. Det är egentligen en fråga som man ska ställa till skogsbolagen snarare än till oss, men det är den uppfattning som jag har fått. Men resursen finns ju där trots allt. Varje år så är det en jädra massa som faller till backen och som inte används, så måste det fram entreprenadföretag som kan ta hand om det. Som kan forsla det till värmeverk och till kommande förgasningsanläggningar, till vad det kan vara, för att använda det som råvara. Så som jag har fått det beskrivet för mig av skogsindustrins företrädare så menar ju de att förutsatt att prisnivån blir tillräckligt hög på biobränsle så kommer de att vara incitamenterade att ta ut mer av det här materialet ur skogen. Och det är klart, det har ju sin logik då. Det hänger ihop på det sättet. Men kanske att den här infrastrukturen behöver byggas.

[40:13] Niclas Sigholm: Jag tänker att ni också ska konkurrera med hela fjärrvärmebranschen, som givetvis använder det här för förbränning och sedan värmeproduktion, vilket ju är snarlikt det ni gör.

[40:22] Niclas Davidsson: Absolut, det är ju inget nytt att använda biobränsle för energiproduktion, så den finns ju där såklart.

[40:28] Niclas Sigholm: Har ni sådana tankar också, att en del av den värme ni producerar också kan försörja ett fjärrvärmenät?

[40:36] Niclas Davidsson: Du, vi började ju i den änden. Vi har gjort några pivots under de här åren. Så vår allra första ansats, det var ju att gå mot mer småskalig fjärrvärme. Kraftfjärrvärme till och med. Så visst, vi var där. Men fjärrvärmebranschen har ju inte utvecklats riktigt på något stort, på något stort dramatiskt sätt de senaste 10–15 åren. Det har varit en industri som har varit relativt låg tillväxt i. Och vi är väl snarare där att vi tycker att man kanske ska föra en debatt om hur biobränslet som finns bäst ska utnyttjas från ett klimatperspektiv. Det är en diskussion som är intressant att föra för oss.

[41:19] Niclas Sigholm: Ja, i likhet med hur bioekonomiutvecklingsutredningen från Lena Ek resonerade om att vi bör säkerställa att råvaran i Sverige går till ett så högt förädlingsvärde som möjligt. Är det det du menar?

[41:28] Niclas Davidsson: Precis. Ja, precis. Dels högt förädlingsvärde, men också från ett rent LCA-perspektiv. Ska biomassan komma till maximal nytta så ska den ersätta fossil konsumtion idag. Fjärrvärmeleveranser idag konkurrerar kanske framförallt med värmepumpar av olika slag som i sin tur drivs av el från ett elnät som i huvudsak är förnybart. Så fjärrvärme har ju inte riktigt det här fina klimatavtrycket som kanske vi får när vi direktersätter fossilgas i vår applikation istället.

[42:00] Niclas Sigholm: Det är väl vad du säger mellan raderna nu när du är inne på att ni började i fjärrvärmen. Det är att ni såg att för den här tekniken att flyga så behöver ni gå någonstans där förädlingsvärdet är högre. Och då går ni till industrin. Det är väl ett annat sätt att säga det på.

[42:12] Niclas Davidsson: Precis. Ja, det var det. Tack.

[42:14] Niclas Sigholm: Så jag tänker att då är det inte så konstigt att ni då klarar en konkurrens om biobränslet med fjärrvärmen eftersom er produkt ställs mot andra typer av kostnader än värmepump, ungefär.

[42:27] Niclas Davidsson: Helt riktigt. Värdet på hetvatten i ett fjärrvärmenät är lägre än det värde som vi kan få fram när vi producerar en biogas istället.

[42:35] Niclas Sigholm: Okej, så om vi bara fortsätter på det här att ni anpassar kvaliteten efter det som är industriellt behov. Nu, vägen framåt för att skala det här. Hittar ni ett sätt att standardisera de här lösningarna? Biomarknaden kan ju trots allt inte påverka, utan den påverkas av en massa andra faktorer. Då har ni ju er teknikkostnad kvar, tänker jag. Där har ju också priserna gått upp över tid. Hur ser er strategi ut för att lösa den frågan?

[43:12] Niclas Davidsson: Nu gäller det att börja gnugga på kostnadssidan. Hittills har vi haft ansatsen att nu ska vi bygga saker och ting som är kanske anpassningsbara. Det vill säga att vi ska kunna bygga om och bygga till om vi vill ändra någonting i vår tekniska validering. Vi har kanske specificerat utrustningen med ett visst mått av contingency. Att man har marginal i specifikationen för att säkerställa att pumpar och rör och skruvar och vad det kan vara verkligen klarar den kapacitet som de är designade för och ytterligare rätt mycket mer. Nu handlar det om att börja gnugga det där så att man optimerar på produktsidan. Där finns det förstås massor att göra. Det är en otroligt lång och intressant ingenjörsresa att först utveckla ett tekniskt koncept, en liten kemiindustri, för det är ju vad det är, till att sedan bli en välfungerande maskin. Tittar vi på förbränningsmotorn som utvecklades på 1890-talet och där företag fortfarande investerar i att göra den ännu bättre. Det finns likheter med all typ av industriella maskiner på det sättet.

[44:24] Niclas Sigholm: Det var ett fint svar, Niclas. Hur bygger man industriell kompetens? Man gnuggar och förbättrar och så gnuggar man och förbättrar. Jag fattar.

[44:31] Niclas Davidsson: Ja, precis. Det är inte alltid så att man har några supertydliga KPI:er som man kan flasha med där. Men den kunskapsgenerering som sker, den är otroligt värdefull. Nu sitter vi här efter de här åren och har ett team som förmodligen är ett av Europas allra bästa inom förgasning av biomassa. Det är klart att vi vill att den kunskapen kommer till nytta på ett bra sätt och att den blir basen för vår fortsatta värdeutveckling.

[44:53] Niclas Sigholm: Du kanske får kritik här för att jag under intervjun styvmoderligt behandlat biokolen. Men det är ju också en produkt som innehåller ett värde som är en del av er process. Vill du förklara dess roll i er affär och dess värdekedja?

[45:08] Niclas Davidsson: Ungefär 20% av vår intäkt, upp till 20% av vår intäkt, kommer från biokolsförsäljning. En mindre del uppenbarligen än biogasproduktionen. Men biokol är en rätt så fantastisk produkt. 80–90 procent kol med hög porositet. I praktiken är biokol en typ av aktivt kol. Lite sämre kvalitet än vanligt standardaktivt kol. Men de har samma funktionella egenskaper.

[45:39] Niclas Sigholm: De kan inte äta det alltså?

[45:41] Niclas Davidsson: Precis. Det är nästan att du kan det. Vi har förstås inte satsat på det där. Men om du någon gång skulle bli förgiftad och åker till sjukhuset då får du aktivt kol, den här svarta grötens i munnen. Biokol har de egenskaperna också, fast kanske inte riktigt lika förädlat. Vi har framför allt hittills sålt till jordförbättringsändamål. Vår nuvarande kund blandade med makadam. Det används av parkförvaltningen i Södertälje och syftar till att rena gråvatten som rinner på gatan där. Så när Södertäljeborna någon gång i framtiden ska använda sin grundvattenresurs så ska risken minska att den resursen är kontaminerad med diverse slaggprodukter från vägbanan helt enkelt. Det är den applikationen det handlar om. Men biokol kan användas för många olika saker. Det kan faktiskt användas även med vår kvalitetsteknik som fodertillskott, inte för människor men för djur. Så ger man det till idisslande djur, alltså kor, då minskar också metanproduktionen ifrån deras matsmältningssystem. Så det finns en del jätteintressanta bieffekter av biokol som man skulle kunna prata mycket om.

[47:04] Niclas Davidsson: Jag är inte experten där men. Vad vi har gjort på Meva Energy är att vi också dragit igång en intresseförening för biokol i Sverige som heter just så, Biokolsverige. Och ett kluster då som innehåller ett 20-tal olika företag som i någon mån är engagerade i biokolsutvecklingen i Sverige. Nordvästra Skånes Renhållnings AB, NSR är väl kanske den största medlemmen, i övrigt är det ganska, ja men lite. Och vi gemensamt argumenterar ju för att Sverige till att börja med ska skaffa en biokolspolitik. Men det har man inte idag. Biokol omnämns redan i Vägvalsutredningen 2020 som ett viktigt sätt att skapa en kolsänka. Men vi behöver ju ta det steget politiskt, att man också realiserar en riktig politik för det.

[47:47] Niclas Sigholm: Man kan ju även använda det här hemma, vilket jag har provat, och köpa biokol för jordförbättrande åtgärder i rabatter och annat. Och det är ju dyrt. Jag vill minnas att jag betalade många hundralappar för att få en säck av det här. Hur viktig är intäkten för det här, för er affär? Finns det en bredare kommersialisering som gör att det här till och med skulle kunna vara en betydande och viktig intäktskälla för er?

[48:16] Niclas Davidsson: Den är viktig. Den är absolut viktig. Men vi pratar om energibranschen här. Energibranschen är en lågmarginalbransch. Så alla typer av extra intäktskällor som kan finnas, de är viktiga för den här typen av företag. Vi letar efter andra applikationer som är ännu mer högvärdiga. Vi tycker att vi gör en bra biokolsprodukt. Den är kemiskt ren. Den kan fungera i applikationer som är mer komplexa än de vi har pratat om hittills.

[48:45] Niclas Sigholm: Där hörde vi också att det fanns en uppfattning om att energibranschen är en lågmarginalbransch. Det kommer vi återkomma till. Men det har ingenting med den här podden att göra. Men det finns vissa som inte är helt nöjda med marginalerna på alla ställen i energibranschen. Men det är värt att återkomma till. Helt annan fråga. Ursäkta att jag gick in. Kan jag köpa er biokol?

[49:03] Niclas Davidsson: Den finns hos en av de större leverantörerna av anläggningsjord och även för privat konsumtion.

[49:13] Niclas Sigholm: Använder du ditt eget biokol?

[49:16] Niclas Davidsson: Ja, varje gång som jag är i Kisa tar jag med en säck med biokol hem.

[49:20] Niclas Sigholm: Det låter superbra. Biokol har. Det har ju varit på tal så länge, så jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Det tar liksom inte riktigt fart. Håller du med om det?

[49:32] Niclas Davidsson: Nej, men det är värt att säga någonting om det, tycker jag också. Nu har vi pratat om biokolets funktionella egenskaper som jordförbättrare och reningsmedel. Biokol är framförallt, från ett politiskt perspektiv, en kolsänka. När man lägger det i marken så bryts det inte ner, utan det finns kvar där. Sentida forskning har visat att vi pratar om geologiska tidsspann för biokolets stabilitet i marken. Tusentals år. Nyckeln där är att ju högre temperatur som biokolet har producerats vid desto högre stabilitet har det. Men i Sverige så har vi ju en kolsänkepolitik som idag enbart är inriktad mot CCS och rökgasinfångning. Avskiljning av koldioxid i skorstenen för vätskning och att man sedan skickar ut det för lagring i gamla borrhål. Det är klart att om biokolsanvändningen i Sverige verkligen ska ta fart, då måste man också använda sig av andra tekniker för koldioxidinfångning politiskt, inklusive biokol. Det är det som krävs.

[50:44] Niclas Sigholm: Ska vi blicka framåt nu? Det fanns ett mål från Biogaskommittén om möjligheten att gå upp till 10 terawattimmar 2030. Nu är det bara tre och ett halvt år kvar och vi är ju inte ens på tre. Går det målet att nå fortfarande?

[51:03] Niclas Davidsson: Jag vet inte. Jag är nog tveksam. Det händer lite för lite, trots allt.

[51:10] Niclas Sigholm: Vad är din höga, medel och låga förutsägelseprognos om var marknaden för biogas kan vara, bara i Sverige, säg 2040 då?

[51:23] Niclas Davidsson: Men det är så pass långt fram så mycket kommer kunna hända där, framför allt beroende på hur ETS-systemet utvecklas kan jag säga. Men med en ambitiös politik och med ett intresse för gasfrågorna, så då kanske man har kommit en bra bit på väg. Fyra till fem terawattimmar kanske, något sådant.

[51:43] Niclas Sigholm: Hur ser Meva Energys marknad ut då?

[51:47] Niclas Davidsson: Ja, men då tror jag att vi har en väldigt bra närvaro inom metallurgi i Sverige. Jag tror att vi har en bred applikation i flera olika segment. Jag tror att vi har fortsatt med vår teknikutveckling och kanske förenklat gasprodukten ännu mer. För att göra den ännu mer kostnadseffektiv. Nya råvaror som finns runt hörnet är också intressanta. Det finns många spakar som man skulle kunna trycka på, men vi lever i en kontext och vi lever i en väldigt politiskt styrd marknad. Beroende på vart vi tar vägen så kommer utfallet vara helt annorlunda.

[52:31] Niclas Sigholm: Då får det bli sista frågan. Vad är det för systembrister vi har löst idag för att vi ska kunna finansiera nästa generations svenska teknikbolag från demonstration till skala på ett bättre sätt. Vad har vi löst då om vi har lyckats med det?

[52:50] Niclas Davidsson: Ja, men då är det att adressera den senare delen av TRL-skalan och de kapitalutmaningar som finns när man går ifrån pilot till de första kommersiella demonstratorerna. Det är verkligen där. Det är få alternativ på bordet finansieringsmässigt för den sektorn och vi lider av det. Så en annan innovationspolitik inriktad mot den lite senare fasen, det är en appell till politiken här.

[53:18] Niclas Sigholm: Vrid om Sveriges innovationspolitik och se till att vi får fler industribolag i Sverige. Du, Niclas Davidsson, tack så hemskt mycket att du tog dig tid att vara med här i Energistrategipodden.

[53:28] Niclas Davidsson: Tack så mycket, Niclas. Det var kul att vara med.

I sommar är vi återigen på plats i Almedalen och vi ser fram emot att träffa er. Almedalen är en viktig mötesplats och vi välkomnar värdefulla samtal om framtidens energi och vår omvärld. Kom och träffa oss och låt oss utbyta både idéer och kunskap. Under veckan kommer våra experter inom energisektorn dessutom att moderera samtal, delta i paneldebatter och leda samtalsgrupper. Vill du ha insikter om fjärrvärme, elnät, elmarknad eller digitalisering i en panel, som föredrag, eller en moderator med djup energikompetens, kontakta oss via vår hemsida, sigholm.se. Vi ses i Almedalen.

Niclas Davidsson, vd för Meva Energy, beskriver hur Sverige i dag använder cirka 12–13 TWh gas per år, främst naturgas men även gasol. Det används framför allt i industriprocesser som kräver högtempererad värme, till exempel inom papper, metallurgi, keramik, glas och livsmedel.

Meva Energys lösning är att bygga små, decentraliserade anläggningar direkt hos industrikunder. Där förgasas biomassa till en biogas som inte är maximalt förädlad, utan “tillräckligt bra” för kundens specifika process. Det gör lösningen billigare än om gasen skulle uppgraderas till ren metan eller vätgas. Samtidigt produceras biokol, som kan säljas vidare och fungera både som jordförbättring, reningsmaterial och långsiktig kolsänka.

Ett centralt tema är geopolitik. Davidsson menar att gasfrågan har gått från att främst handla om klimat och dekarbonisering till att allt mer handla om försörjningstrygghet. Europas beroende av importerad gas, tidigare från Ryssland och framåt i ökande grad LNG från USA, ses som en växande risk. När fossil gas blir dyrare eller osäkrare blir Mevas lösning relativt mer attraktiv.

Potentialen beskrivs som stor. Enligt resonemanget i avsnittet kan Sverige teoretiskt producera upp till 40 TWh biogas från hållbart uttagbar biomassa, särskilt grot från skogsbruket. Det är mer än dagens totala svenska gaskonsumtion. Men vägen dit är lång. Det krävs fungerande råvaruflöden, bättre entreprenadkapacitet i skogen, konkurrenskraftiga priser och tydligare politik.

Politiken är ett återkommande hinder. Davidsson pekar på att svensk lagstiftning fortfarande har olika definitioner av biogas, där vissa stöd bara omfattar metanbaserad biogas och därmed missar förgasning. Han efterlyser också starkare styrmedel, inte minst ett robust och skärpt ETS-system. Om priset på utsläppsrätter stiger från dagens nivåer mot omkring 150 euro per ton skulle affären bli betydligt starkare.

Meva Energy har redan drift hos Sofidel i Kisa, planerar projekt med IKEA i Polen och har avtal kopplat till Elcowire/LKAB i Helsingborg. Davidsson beskriver tekniken som relativt mogen, på TRL 8, med målet att nå TRL 9 genom högre drifttillgänglighet. Samtidigt betonar han att hårdvarubolag kräver långsiktig kapitalförsörjning, testcykler och industriell kompetens.

Slutsatsen är att tekniken finns nära kommersiell mognad, men att marknad, kapital och politik ännu inte är fullt synkade. För att Sverige ska få fler industrinära teknikbolag behövs enligt Davidsson en innovationspolitik som bättre stödjer steget från pilot till kommersiell skala.