#350 - Åsa Pettersson, Energiföretagen Sverige

[00:00:05] Niclas: Mycket har hänt sedan Åsa Pettersson, VD på Energiföretagen, var med i podden förra gången, 2021. Så här, på väg in i en valrörelse, leder hon ett energiföretag med ambitioner att vara mer utåtriktade och mer engagerade i samhällsdiskussionen. I det här avsnittet går vi igenom det breda energipolitiska landskapet och hur de olika sakfrågorna påverkar, engagerar och ibland även splittrar. För oro och krig fortsätter placera energifrågorna i mediernas blickfång samtidigt som politiken behöver skapa förändring hos allmänheten när energisystemet utvecklas. En inte helt lätt balansgång att navigera i. Hur ska branschen bygga förtroende för en omställning när hushåll och näringsliv redan tycker att elen kostar för mycket? Hur får man politiken att hålla kursen mot fossilfrihet så att långsiktighet kan uppnås? Och vad blir priset för en politik som ändras och skapar ryckighet i investeringar? Kul att ha er med!

[00:01:11] Niclas: Åsa Pettersson, VD på Energiföretagen. Varmt välkommen till Energistrategipodden.

[00:01:15] Åsa: Tack så mycket, Niclas.

[00:01:17] Niclas: Kul att ha dig här. Och vet du vad, senast vi sågs för en längre intervju var i den här podden, nämligen den 2 december 2021. Då hade du inte varit VD på Energiföretagen i ens ett år. Kriget i Ukraina hade inte påbörjats. Energikrisen hade inte hunnit komma. Vi hade inte haft en inflationschock. Eller en Donald Trump som ville ha Grönland ännu mindre, invadera Iran eller i alla fall bomba Iran. Vad är din reflektion, givet vad som har hänt de senaste två åren, som någon form av plattform till det här samtalet, så att vi kan komma in på var vi befinner oss idag?

[00:01:49] Åsa: Det känns ju som en livstid sedan jag satt här och talade med dig sist. Då kan man ändå säga att det bara har gått fem år. Samtidigt är ju fem år ganska lång tid. Men det är sant, jag tillträdde ju som VD för Energiföretagen våren 2021. Då var vi fortfarande i en euforisk elektrifieringsanda. Allt var möjligt, det var nästan terawattimmesbingo vi talade om på den tiden. Sen kom ju energikrisen, det var ju som att gå in i en vägg. Och plötsligt var alla energifrågor otroligt relevanta, intressanta för alla. Inte bara i hela Sverige, utan i hela Europa naturligtvis, med kriget och dess konsekvenser. Och samtidigt hade vi ju valår, och det bidrog ju naturligtvis till att de här frågorna kom ännu högre upp på agendan och också att man tjänade på att skapa konflikt i de här frågorna. Samtidigt så har det varit en intressant resa för energibranschen att se att energifrågan någonstans också hamnar där den förtjänar att vara. För energifrågan är ju otroligt viktig för alla människor som lever i vårt samhälle.

[00:02:58] Åsa: Vi är beroende av tillgången på el och värme. Och det blir ju inte minst då allra tydligast just nu där vi befinner oss i det otroligt osäkra omvärldsläget. Och som du nämnde då med kriget nu i Mellanöstern. Där vi ju ser att som en direkt konsekvens så ökar priserna på energi globalt. Och den osäkra tillgången, det är ju dels det akuta. Men nu blir ju vi verkligen också diskussionen på längre sikt. Hur ska världen försörja sig? Behöver vi fossila bränslen? Och vad blir konsekvenserna? Hur snabbt kan vi ta oss bort från det här fossilberoendet? Diskussionen i EU har ju varit väldigt mycket sen energikrisen 2022. Ja, vi behöver ställa om, vi behöver ta oss bort från de fossila bränslena. Samtidigt ser vi ju då att det har ju egentligen kanske inte gått tillräckligt snabbt. Och även om vi har haft en enorm *sense of urgency* med kriget i Ukraina och kapade gasledningar från Ryssland, och sanktioner och så vidare, så har ju EU ändå kanske inte förflyttat sig i den hastigheten.

[00:04:00] Åsa: Istället har man bara förflyttat beroendet till andra länder. Katar, USA inte minst. Och nu sitter vi någonstans i samma sits igen. Så vi återupprepar ju misstaget med att fortfarande sitta i det här fossilberoendet. Så för oss som bransch så innebär ju det verkligen någonstans att ja, det har ju varit rätt spår hela tiden att vara inne på. Nu har vi ju redan ett fossilfritt elsystem i Sverige. Det ska vi vara oerhört stolta över. Vi slog ju rekord här 2025 och har ett 99 procent fossilfritt elsystem. Men. Och vi ser ju oss själva som möjliggörare för omställningen av resten av samhället. Och det är ju klart rätt spår. Men samtidigt så måste ju de här besluten fattas simultant, både i Europa och globalt.

[00:04:48] Niclas: Är det bra för energibranschen? Eller bra, men svara på den hur du vill. Att hamna så i fokus. För inträdet av Åsa Pettersson på Energiföretagen kom också med en helt ny typ av värld, där som du säger energifrågorna slungas till första sidorna på tidningarna och i Aktuellt och annat. En situation som, om man blickar ganska långt tillbaka, faktiskt inte varit så mer än vid undantagsfall. Hur är det för branschen att katapulteras till den förstasidesfrågan, på gott och ont?

[00:05:22] Åsa: Jag skulle säga att det är både och, så det är väl verkligen på gott och ont. För det är ju i grund och botten väldigt bra, som jag sa, att man förstår att energi är en viktig del av vårt samhälle. För någonstans är det ju någonting som många tar för givet. Kunden, konsumenten, man sätter på lampan, man tycker man ska ha varmt i elementet och det är ingenting man ska tänka på. Man ska kunna ta det för givet. Men att det kommer med en kostnad har ju nästan också varit, det finns liksom ingen större reflektion kring vad den tjänsten kanske faktiskt är värd. Så den diskussionen har ju varit både, tror jag, väldigt nödvändig men samtidigt väldigt smärtsam för både kunden och branschen. Just i de här väldigt krisartade lägena. Ingen vill ju tillbaka till de priser vi hade under energikrisen 2022. I södra Sverige men också i hela landet. Nu ser vi vad som hände i januari, februari i år när vi fick relativt sett mycket högre priser. Framförallt i norra Sverige men även i södra Sverige. Men ökningen var ju gigantisk.

[00:06:31] Åsa: Gigantisk i de mått vi är vana vid i norra Sverige och de diskussioner som kommer då. Och samtidigt så är det väl det här också som, det är ju det som är det goda, att vi måste ju diskutera vad energin kostar, var ska den komma från i framtiden och vad är den värd för oss. Sen som bransch så är vi kanske då olika bra på att ta de här diskussionerna och vara så relevanta. Och det har jag ju också sagt inför valet i år, att jag skulle helst inte vilja att energifrågan hamnade allra, allra överst på agendan, samtidigt som jag ju tycker att det är den viktigaste frågan. Men här vill vi ju inte ha konflikt och polemik. Vi vill ju ha långsiktighet och tydlighet i de spelregler som ska gälla för branschen. Och det är inte riktigt samma sak. Så vi vill ju vara relevanta för politiken, men vi vill inte ha energipolitiken på barrikaderna. För det är inte gynnsamt för frågorna heller.

[00:07:24] Niclas: Nej, det här kriget i Mellanöstern kan ju verkligen, kanske, spelar inte in väg än så länge, så som det håller på att utveckla sig tyvärr. Men en annan sak som har skett under de här åren, det var precis som du var inne på, där vi började 2021, då var det väldigt starkt fokus på klimatomställningen. Hela *Fit for 55*-paketet var fortfarande ganska nytt och vi hade stora ambitioner hos många av industribolagen med enorma effektökningar som är konsekvenser av framförallt vätgasdrivna logiker. Och så har ju mycket hänt, jag ska inte sätta ord på allting, för vi har haft med en hel del. Men en förflyttning inom det som kallas för *energitrilemmat* som innehåller den här hållbarhetsfrågan, innehåller en form av kostnadseffektivitet, kan man kalla det på svenska, en fråga om vad det får helt enkelt kosta. Det kommer ut från ett begrepp om *Energy Poverty* i Europa som är viktigt. Och sen så har du hela försörjnings- och säkerhetsfrågan. Och här har du ju den här förflyttningen som nu naturligtvis har skett som en konsekvens av allt det du berättar.

[00:08:25] Niclas: Vart har det lett oss? Ja, nu är det jag som säger det. Inte kommer lika högt upp på agendan, utan det är mer av konkurrenskraft och säkerhet som är i fokus.

[00:08:36] Åsa: Nej, men då har du rätt. Drivkraften var ju verkligen elektrifiering, omställning, grön omställning och klimatagendan. Och svaret på det var elektrifiering. Det som är intressant nu, när vi är mycket mer drivna av den säkerhetspolitiska, geopolitiska agendan, det är ju att svaret fortfarande är elektrifiering. Så att även om frågan är annorlunda ställd och mycket mer allvarligt ställd, även om klimatfrågan är också i grund och botten väldigt, väldigt allvarlig, men där var det ju svårare att känna *sense of urgency*. Men svaret är ju detsamma. Det är fortfarande elektrifiering, men nu handlar det ju om energioberoende, att göra sig fri från fossilberoendet, och de länder som vi kanske inte alla gånger har haft relationer som vi behöver ha mer och kommer inte ha i framtiden heller. Så det är ju det som är intressant, att svaret blir detsamma även om drivkraften är en annan. Och sen i någonstans, i det här *energitrilemmat*, det vi inte får glömma bort, det är ju det du är inne på med konkurrenskraftsdelen.

[00:09:43] Åsa: Och även om omställningen nu drivs mer av en säkerhetsagenda så är ju fortfarande en elektrifiering mer positivt för konkurrenskraften. Men vi måste ta oss dit och det steget dit är ju det som den investeringen att ta oss dit som samhälle, det kostar. Men ett fossilfritt samhälle är ju i grunden billigare att drifta än ett fossilt samhälle. Så vi talar ju ändå om en besparing, men vi måste ta oss dit. Så den kostnaden. Och det är ju också intressant för egentligen så har vi ju talat om omställningen som en strukturomvandling hela tiden. När vi också pratade om klimatfrågan. Och då kommer vi till det här med statens roll. Vad är statens roll i en strukturomvandling? Ja, den diskussionen har vi ju haft egentligen många gånger tidigare. Det är ganska tydligt att staten behöver ta en aktiv roll i en strukturomvandling. Samtidigt har vi inte riktigt behandlat kanske omställningsresan på det viset. Men nu har vi ju de här dubbla, eller trippla drivkrafterna då egentligen, både med klimat, konkurrenskraft och säkerhet.

[00:10:44] Åsa: Men vi behöver ha då en tydlig rollfördelning. Vem gör vad för att ta oss till, om vi har liksom ett tydligt slutmål. som fortfarande är ett klimatneutralt samhälle 2045 i Sverige och Europa 2050. De målen har vi ju. Och de ligger ju fast. Och de är ju viktigare än någonsin även med den här säkerhetsagendan.

[00:11:11] Niclas: Hur tycker du då att det går med förändringsledningen av samhället? Vi är ju många som, bland annat om man ska lyfta upp någon, lyssnat på Svante Axelsson när han 2021, 2023, stod och slog näven i bordet och sa nu har vi världens möjlighet, vi kan bli en enorm investeringspool för gröna investeringar, vi måste, om man lyssnar på företrädare för branschen, vi måste ta vårt ansvar i branschen och förklara hur det här ska gå till. Vi har ju, upplever jag, många gånger försökt att ta oss an ansvaret av att driva förändringsledningen av samhället som helhet så att säga. Ändå också ser vi ju ganska mycket *hack i kurvan*. Vad är din bedömning av var vi befinner oss i den här förändringsledningskurvan vad gäller folks medvetenhet. Det var ju en fråga du själv ställde Ebba när hon var på scenen förra veckan när ni hade er energikonferens om ledarskapet i den här förändringen. Hur går det med den, tycker du?

[00:12:04] Åsa: Det är en jobbig fråga, Niclas. Vi har ju sett en del *darr på manschetten* här på senare tid. Både diskussionerna om klimatmålet i Sverige. Nu har vi ju ändå en överenskommelse via Miljömålsberedningen om att vi håller fast i de svenska klimatmålen. Men bara att diskussionen fördes gör ju att det sprider en osäkerhet. Vi har nu haft på senare tid en diskussion nere i Bryssel om, kommer vi hålla fast? För det första skulle vi sätta ett klimatmål överhuvudtaget till 2040 om en 90 procents reduktion. Nu lyckades man ju göra det även om det då blev lite urholkat. Men här har vi ju ändå valt att tolka allihopa som att det här var något väldigt positivt, att vi lyckades sätta det här målet. För nu har vi ett mål också till 2040. Och sen så har vi ju styrmedlen och medlen dit. Jag var själv nere i Bryssel bara för tre veckor sen när diskussionen inför rådsmötet den 19 mars, kring det man skulle ha uppe då, *EU ETS* till diskussion. Och där man på allvar ifrågasätter. Eller snarare då det kom förslag om en paus för *EU ETS*.

[00:13:17] Åsa: Och det är ju liksom hårresande. Det är ju verkligen det styrmedlet som vi ska använda för att ställa om och ha kommit överens om inom Europa. Nu blev det ju inte så, och det är inte så, men igen att man öppnar de här diskussionerna och behöver hitta argumenten mot det sänder ju signaler i sig. Kommer vi verkligen kunna lita på de mål och styrmedel som vi har satt upp? Och här gäller det ju, det är ju ett av de absolut viktigaste förslagen i vår reformagenda. från Energiföretagen inför valet, det är ju *håll kursen mot fossilfrihet*. Och den uppmaningen riktar sig ju naturligtvis först och främst mot svenska politiken, men i förlängningen också till hela EU-maskineriet. För det är ju den absolut viktigaste signalen, både för min bransch, energibranschen, och för hela näringslivet, att vet man inte var spelreglerna ligger, då går det heller inte att fatta investeringsbeslut. Du pratade om Svante Axelsson, och han har ju sagt ett flertal tillfällen. gånger att det billigaste styrmedlet är att vara tydlig.

[00:14:20] Åsa: Det håller jag verkligen med om. All otydlighet här bidrar ju till risk för uteblivna investeringar. Och lite är det väl det vi ser i just takten i omställningen. Nu har ju det många andra skäl till att vi har sett en viss tveksamhet i elektrifieringen. Det har ju inte minst att göra med bakgrunden med inflation. Allting kostar mer. Sen har vi naturligtvis *taktningsproblematiken* kring efterfrågan.

[00:14:55] Niclas: USAs omsvängning.

[00:14:57] Åsa: USAs omsvängning. Det finns många skäl till det. Men det här är ju också ett tydligt skäl. Är vägen mot fossilfrihet verkligen ristad i sten?

---

[00:15:10] Niclas: Det finns många frågor man skulle kunna ställa i fortsättningen på det här. Men vi har så mycket att prata om. En annan del av det här handlar ju om genomförbarheten i Sverige och hur bra vi är på att ta emot EU-direktiv och förordningar, införliva dem i svensk lag. Helst inte överimplementera dem, som många kritiker har varit inne på. Kanske de som tycker att vi borde implementera dem på det sättet som vi har gjort. Och kanske det mest tydliga exemplet av dem alla är då miljöprövningen av vattenkraften i Sverige. Där vi faktiskt hade uppe det när vi pratade senast i podden och jag ställde dig frågor om hur du trodde att det här skulle gå. Redan då var det uppe för exakt samma anledningar som du nu återigen är uppe. Oklarheter i vad det är som kommer gälla i det här fallet och hur *Natura 2000*-områden ska värderas kontra avrinningsområdenas begränsningar på 1,5 terawattimmar. Vi är fortfarande, bedömer jag, i en oklar position om hur vi hanterar vattenkraften. I alla fall i branschen, alla är överens om vilket otroligt värdefullt tillskott av effekt och planerbarhet som det utgör som en stabil plattform för hela det svenska energisystemet.

[00:16:23] Niclas: Vad är din tolkning av vad som händer när vi försöker anpassa Sverige till EUs ganska hårdföra och djupa regleringsambitioner?

[00:16:35] Åsa: Man kan ju tycka att det nästan inte har hänt någonting sen vi talades vid, men det har det ju ändå gjort. Och jag tänker svaret på din fråga, nu fick vi ju senast, bara häromveckan, en lagrådsremiss med svar på just, förhoppningsvis svar på just den frågan om hur vi kan hantera *Natura 2000*-områden.

[00:16:56] Niclas: Ja, jag *taggade* 2000, jag menar *Natura 2000* inser jag. Ja, bra.

[00:16:58] Åsa: Det hörde jag inte att du sa. Gentemot EU. Så här hoppas vi ju nu att den pusselbiten kan hjälpa oss att lösa det här. Så det har ju hänt saker, men i grund och botten så handlar ju det här om hur vi implementerar dels på nationell nivå, EU-lagstiftningen och sen hur myndigheterna tolkar den implementeringen. Och här gäller det ju verkligen att vara tydlig och hålla i. Och där vi står just nu så handlar det ju väldigt mycket om hur myndigheterna agerar. Det gjorde det redan då. Men nu är ju det förhoppningsvis igen då förtydligat. Så här hoppas vi ju och det som är utmaningen. det är ju att absurditeten i det här skulle ju vara om man tolkade enligt *Natura 2000* att det här skulle vara hur det var innan vattenkraften byggdes och kom in. Så bedömningen måste ju utgå ifrån när *Natura 2000*-områdena infördes. Och det är ju det vi hoppas nu kan bli tydligt. Så att jag känner ändå hoppfullhet, att vi hela tiden har rört oss framåt. Naturligtvis, pausen blev ju mycket längre än vad som var planerat, men samtidigt så fanns det ju ingenting att, tiden var ju inte mogen att lyfta pausen förrän vi hade fått vissa saker på plats. Så nu kan man ändå hoppas att det här kan bli bättre.

[00:18:22] Niclas: Men vi har ju massvis med liknande frågor. Vi kan ta *RED III*-direktivet eller förnybartdirektivet. Vi kan ta *LULUCF*. Vi kan ta naturrestauringslagen. Vi kan ta en hel mängd direktiv som på olika sätt implementeras så att det lägger krokben för det som man kanske från lite avstånd kan tycka är både effektivt och vettigt. Har du någon uppfattning om vi lär oss av det här?

[00:18:48] Åsa: Det handlar ju i grund och botten om målkonflikter. Och då tänker jag att i grund och botten handlar det igen då om tydlig politisk riktning. Och så länge politiken ger olika riktning och styr sina myndigheter olika, då kommer vi ju leva i det här. Och återigen, du lyfte *Energi 2026*. Vi hade ju Kristina Alvendal från Accelerationskontoret också på plats. Och det här tycker jag, det är ju ett fantastiskt arbete som utförs för att just peka på när myndigheter motarbetar varandra. Och putta tillbaka bollen där den hör hemma, nämligen hos politiken. För görs inte avvägningen av målkonflikten från början, då fortsätter vi ju leva med de här sakerna hela vägen ner i systemet. Och då blir det ju omöjligt. Och det sinkar ju oss, verkligen. Och här kan vi ju önska oss en mycket mer aktiv och tydlig politik. Och då handlar det ju egentligen om hela näringspolitiken. Och att våga utgå ifrån, men vad är det vi vill bygga för ett land? Vad är det för Sverige? Vad är det för fördelar vi ser att vi har och hur bygger vi fram dem?

[00:19:54] Åsa: Och i det också då försöka röja de här hindren och målkonflikterna. För det är ju omöjligt att lösa dem på lägre nivå som sagt.

[00:20:02] Niclas: Så det här är en *legacy* som vi har av vårt decentraliserade system och myndighetsstrukturer. Men det låter ändå på dig som att du är positiv i riktningen vi är på väg på.

[00:20:11] Åsa: Ja, men vi talar som ett av de största hindren vi har. Det är ju alla tillståndsprocesser egentligen, både för utbyggnad av olika former av energiproduktion och alla våra industrier. Här försöker politiken ta ett tydligt grepp. För det är ju verkligen politiska avvägningar. Men det har vi ju å andra sidan också talat om ännu längre än när vi satt här sist. Att det här är ett stort hinder för Sverige. Och att det tar alldeles för lång tid i våra tillståndsprocesser. Nu kan vi ju hoppas på att den här samlade nya tillståndsmyndigheten tar oss ett steg närmare en effektivare process. Men det kommer ta ett tag innan den ens finns på plats. Och här finns ju en risk att det tar ännu längre tid under tiden. Och att vi bygger ett nytt stort, svårhanterligt.

[00:21:04] Niclas: Ja, just det. Det är alltså miljöprövningsutredningen och dess resultat som nu landar i en proposition om en gemensam myndighet. Vilket ju också man kan. Ja, men du vet, det finns mycket oro i branschen kring hur det kommer. Men om vi släpper den så är ju hela syftet med effektiva tillståndsprocesser och en implementering som inte lider av en massa inbyggda målkonflikter som gör att vi inte kan ta ställning mellan miljö och klimat på ett rimligt sätt, är ju någonting som hindrar både ny produktion att komma till marknaden och ny konsumtion att komma till marknaden. Det här är ju en del av det som är i ert valmanifest här till valet, det är att också anamma och försöka få den här balansen att *takta* bättre mellan utbud och efterfrågan för att förra året hade vi extremt låga priser. Det var inte lätt att tjäna någonting på att producera energi. När vi får den obalansen tvingas vi till nedläggningar. Det är inte heller bra för att det tar så lång tid att bygga ny infrastruktur. Var ska vi säga att vi står någonstans? För den här *taktningsfrågan*, utbud och efterfrågan är också någonting som har varit med oss under hela tiden.

[00:22:08] Niclas: Det kan kännas från min sida ibland att det är svårt att få och även insatt politik att ha respekt för ledtiderna som finns i energibranschen. Men med det sagt, var tycker du vi står någonstans i den här balansfrågan mellan att hitta någon form av jämn utbyggnadstakt i relation till efterfrågan?

[00:22:26] Åsa: Det är utmanande, särskilt eftersom vi ser en inbromsning i elektrifieringen. Då är det ännu svårare för energibranschen att se hur vi trycker på de här knapparna. Att börja bygga ut elproduktionen just nu när vi har ett så stort elöverskott. Vi har dels låga priser, som du nämnde, men vi har också ett stort elöverskott. Så behov av ny produktion finns inte i det allra kortaste perspektivet. Men som du säger har vi väldigt långa ledtider och det tar lång tid att få allt det här på plats. Därför behöver vi ha en tydlighet i allt det här med tillståndsprocesser och även då statens roll generellt om det skulle behövas till exempel någon form av riskavlyft för investeringar, där vi ju redan ser att det är på gång att komma inom kärnkraften och där vi har sagt och också säger i vår reformagenda att till exempel för havsvind så skulle man behöva utreda någonting liknande men inte implementera det förrän man ser att det behövs. För där behöver *takten* vara, vi behöver ju inte trycka på för massor med mer havsvind förrän vi vet att konsumtionen kommer.

[00:23:35] Åsa: Och sen då, hur vet vi att konsumtionen kommer? Vet vi att efterfrågan kommer? Ja, då är det egentligen hela den aktiva näringspolitiken, att staten är med och röjer hinder kring kompetensförsörjning, allmän infrastruktur, gör Sverige till det här attraktiva landet att investera i. Det handlar också om tillståndsprocesser allmänt och klimatpolitiken naturligtvis som ligger i grund och botten för detta. Men sen har vi ju mer detaljerade delar i det här som till exempel Svenska kraftnät och ändå får man ju säga efterlängtade planeringsansvar. Där man ju har tagit på sig rollen i det också att peka ut var behövs det också produktion och var är det lämpligt att konsumtion kommer in i vårt land. Och då håller ju de i den här övergripande *taktpinnen* för att se till att åtminstone visualisera det här. Sen sitter ju inte de just nu på riktigt instrumenten för att kunna ropa in vare sig produktion eller konsumtion. Men det sitter de ju också och tittar på just nu i anslutning.

[00:24:40] Åsa: När de ser över uppdrag kring anslutning och går det att koppla incitament till det här på något sätt? Så det finns ju. Sen har vi hela vägen ner då, energiplanering på kommunal nivå. Men det vi inte ser idag är ju egentligen hur allt det här hänger ihop. Och vi kan inte trycka på en knapp ovanifrån för att få hela den här kedjan att rassla igång. Och veta att då har vi en etablering här och så kommer det in ny konsumtion. Och då kopplar vi på produktion sju år senare. Den har vi ju inte. Men vi håller ju ändå på att bygga den strukturen. Och jag tror det är väldigt viktigt att fortsätta prata om det. Vi har ju pratat om hönan och ägget ända sen hela elektrifieringsfrågan började växa. När gör vi de här *handslagen*? Men här behövs det ju också kanske mer konkreta *här och nu*. Återigen i vår reformagenda pratar vi om behovet av kreditgarantier för *PPA* till exempel. Det kan vara ett sätt att snabbt gå in och lyfta av risk från parterna med hjälp av staten. Men återigen, det är ju när man vet.

[00:25:48] Åsa: Och det kan också hjälpa till med själva taxonomin.

[00:25:50] Niclas: Men är det inte så att energibranschen riskerar att bli det första offret av *snuttifiering*? För det är så svårt i den allmänna debatten att hålla särskilt det faktum att vi har ett överskott idag. Men om vi inte sätter igång ny produktion nu omedelbart och vi litar på vad Svenska kraftnät säger att de själva behöver vilket man då får anta att det är de som vet bäst och inte heller har lagt på behovet av att vara i datacenter så har vi ett underskott kom 2030 och snart därpå.

[00:26:17] Åsa: Precis, vi kan ju inte sitta på händerna.

[00:26:20] Niclas: Nej, för nu är det ju noll.

[00:26:22] Åsa: Nu bygger vi ingenting. Vi brukar ju tala om oss själva som möjliggörare från energibranschen. Men om vi inte är med och *taktar* in ny produktion när den behövs. Då blir det ju tvärtom här.

[00:26:35] Niclas: Jag är lite bekymrad över hur det ser ut just nu. Med tanke på att så lite byggs i Sverige och att det går så himla tungt och svårt för alla de projektutvecklare som finns i det kraftslag som vi kan bygga ut kanske med lite volym snabbast, nämligen vinden. Inget illa om kärnkraften, men den kommer senare. Hur bedömer du själv läget just nu?

[00:26:53] Åsa: Det ser vi ju bara hur få beslut har fattats kring tillstånd på vindsidan under 2025. Nio av tio parker har fått avslag. Det har ju många skäl. Sen här handlar det också om *takning* och planering. Var behöver vinden komma in? För i nuläget är det svårt att få någon avkastning på ett vindprojekt i med de priser som vi har haft. Så det är väl också här vi verkligen behöver få till stånd en möjlighet kring *PPA:er* med längre sikt och någon typ av kanske kreditgaranti för att man ska kunna våga fatta de här besluten från båda håll. Men då är det finansieringen. Sen har du tillståndssidan. Och nu har vi ju äntligen då, liksom har den här ersättningen till kommuner börjat betalas ut. Men förra veckan. Och det tog ju bara nästan ett och ett halvt år sedan man först la fram det i budget. Och där kan man ju, man kan ju säga vad man vill och det har sina orsaker. Men att det har varit så har ju ändå lagt en våt filt över investeringsbeslut under den perioden. När man inte vet vad som ska gälla i ersättning.

[00:28:05] Åsa: Så här har vi ju, vi har ju haft en utmaning kring vinden på kort sikt. Nu börjar de här frågetecknen rätas ut och det är ju väldigt positivt. Det är ju som du säger, det är ju ändå det som kan komma på plats snabbast. Och det är ju också det som industrin och näringslivet behöver se. Att det finns möjligheter.

[00:28:25] Niclas: Nu kommer en svår fråga till här då, Åsa. För jag antar att det här kommer vara en ganska delikat balansgång att beskriva. Men gränslandet då mellan å ena sidan en stat som går in och lyfter av risk där det behövs, som en positiv möjliggörare för att exempelvis skapa långsiktiga *PPA*-avtal som vettigt exempel, är ju också en som går in och intervenerar på marknaden, något som Energiföretagen också är väldigt måna om att behålla. För att när vi börjar prata regleringar på marknaden, då är ni tydliga med att säga att vi klarar av att hantera vårt eget ansvar. Tack så hemskt mycket. Vi har goda kunddialoger. Hur hittar ni och navigerar ni i den där balansen mellan att inte marknaden kanske uppfyller sin funktion, men ändå skapar tydlighet och långsiktighet för aktörerna? Å ena sidan, å andra sidan då att en stat kommer in och tar bort risk och kanske möjlighet till framsteg men samtidigt också skapar *distortions* eller förvrängningar i det som är marknadsmekanismerna. Hur reflekterar du kring det?

---

[00:29:22] Åsa: Det är en utmaning men då är vi tillbaka på det här egentligen med omställning och strukturomvandling. Att då får man ju se det här som ett steg i omställningen till en fossilfri ekonomi. Där staten under en begränsad period kan gå in och lyfta av risk från aktörerna tills man har tagit sig dit. Och det är ju därför man måste definiera det här i tid och form. Det måste ju finnas ganska tydliga regler för hur det ska gå till. För det är ju precis som du säger, i grund och botten så ska ju marknaden kunna vara lösningen. Man löser inte det i den hastigheten som behövs. Och just nu så ser vi ju andra strukturella utmaningar som gör att ska vi ta oss till fossilfrihet i den hastighet vi har sagt så behövs det, kan det behövas riskavlyft.

[00:30:12] Okänd: Riskavlyft.

[00:30:13] Niclas: För det är ju här oron kommer att en regering kommer in och gör en typ av åtgärd. Nästa regering kommer in och säger nej, den åtgärden ska vi inte ha specifikt. Vi tvekar om att göra om. Det är här ert förslag om en energiberedning kommer in. Som en förklaring om varför den är kanske ett av de viktigaste förslagen i er plattform. Förstår jag rätt då?

[00:30:29] Åsa: Definitivt. För en energiöverenskommelse behövs ju långsiktigt. Men här har vi ju sagt att alla energiöverenskommelser hittills har ju till slut fallit. Så att om vi kan hitta en annan form där vi kan fatta beslut, liksom, parlamentariska beslut som håller över tid, men där vi kanske kan lösa ut steg för steg, energifrågorna. Inte ta alla frågor på ett bräde och komma överens om allt och sen faller en bit ur och så har man ingenting längre. Utan likt försvarsberedningen då, ha en permanent beredning i riksdagen där vi behandlar energifrågor på det sätt som de förtjänar att behandlas för Sveriges framtid. Vi måste ju ta de här frågorna på allvar. Och det är ju liksom, det blir ju nästan, det blir ju sånt där mantra från branschen. Vi behöver långsiktiga spelregler och stabilitet. Men det behöver vi. Du var inne på det själv. Vi har så långa investeringscykler och infrastruktur som då lever under väldigt lång tid. Så vi kan inte, det är ju liksom väldigt svårt att fatta beslut i kortsiktighet och med den stora risk som det innebär att de regler vi har idag rivs upp under nästa mandatperiod.

[00:31:38] Åsa: Det är branschens inneboende konflikt mot politikens regler. Därför är det verkligen vår uppmaning till politiken. Hitta ett sätt att komma överens med större långsiktighet.

[00:31:52] Niclas: Det måste också vara svårt för er som bransch. Tar man kärnkraften som exempel så är det 200 miljarder som är uppsatta. Inte som lån utan som sånt som kan betalas tillbaka. Med en prisgaranti på ett visst öre, säg 80 öre. Det är ju. Men när jag hade hearingen på elmarknadsutredningen så var det många som representerade elhandeln som menade att det där är för invasivt. Oavsett vad man tycker om själva kraftslaget så kommer det få återverkningar på ingångna avtal för alla de andra kraftslagen eftersom de kommer in och agerar på marknaden med någon form av subventionsstöd eller stöttning. Välj ord som passar. Det måste vara svårt att dra en gräns, eller finns det sådana som är *hit men inte längre*? Eller är det alltid en *case by case*? Fråga, förstår du vad jag menar? Det är inte så lätt att veta var någonstans är det för mycket reglerat och när är det för lite.

[00:32:43] Åsa: Nej, det är ju för allt som vi har på marknaden idag, alla produktionsslag som finns idag och det som kommer in i framtiden måste ju kunna samexistera och ha en rimlig avkastning. Så det är ju som du säger om det kommer in någonting nytt som har fått med sig en subvention, om det. Det leder till att alla andra kraftslag som finns idag på marknaden också behöver subventioneras för att kunna fortsätta ha en rimlig avkastning. Det blir ju en väldigt spännande diskussion.

[00:33:19] Niclas: Det blir som en nedåtgående spiral där alla måste ha någon form av stöd för att upprätthålla marknadens funktion. Då kan man fråga sig vad vi har vunnit med det.

[00:33:26] Åsa: Ja men verkligen. Om fokus är att få in. För att få igång investeringar. Men det påverkar ju såklart befintlig elproduktionsflotta. Det har vi ju verkligen diskuterat kring befintlig kärnkraft till exempel. Vad blir påverkan? Här måste man ju ändå se över alla konsekvenser och veta vad det är man gör.

[00:33:53] Niclas: Jag hoppar lite nu igen. Det är ju trots allt så att vi var på *Energi 2026* här nyligen. Och då firar ni också tio år, vilket ju ska uppmärksammas också i den här podden. Grattis så mycket till det! Det är alltid något, att fylla 10 är stort.

[00:34:09] Åsa: Vi är en ung förening med en väldigt lång historia. Där Kraftverksföreningen bildades redan 1909 och sen kom Svensk Fjärrvärme 1949. Sen slogs vi ihop 2016 och det är därför vi firar 10 år i år.

[00:34:24] Niclas: Bra att du understryker det, för man tror inte att samarbete var något påfund som branschen kom på för 10 år sedan. Men absolut, det var bra att vi fick med det i podden också för den nyfikna lyssnaren som undrade. Men hur skulle du beskriva den utveckling som du tycker dig ha sett av Energiföretagen de senaste tio åren?

[00:34:42] Åsa: Det är intressant hur vi mäter till exempel vårt genomslag i media och hur vi får fram våra budskap. Här kan man verkligen se under de senaste tio åren att vi har blivit en mycket tydligare och starkare röst i energidebatten. Nu har det naturligtvis också att göra med det som vi diskuterade här i början. Energifrågan har blivit relevantare, men vi har också blivit relevantare. Vi har hittat ett sätt att vara mer proaktiva i vår kommunikation och framförallt i våra förslag. Mer lösningsorienterade. Vi har haft *approachen* att mer hjälpa beslutsfattare, politiken, inte bara säga att det där förslaget var inte bra, men vad vill vi då ha istället? Det är en resa som vi verkligen har gjort under. Sen är det naturligtvis så att tack vare att vi gick ihop, Svensk Energi och Svensk Fjärrvärme, 2016 så blev vi också en mycket starkare röst för hela energisystemet. Med just *systemsyn* och hela tiden tala för helheten. Och det är ju en otrolig styrka. Och det gör ju också att vi kan nå ut med våra budskap.

[00:35:55] Åsa: Vi uppfattas inte som att vi har ett särintresse eftersom vi hela tiden tittar. Konstigt vore det annars. Det kan jag inte sticka under stol med. Men vi är inte ett särintresse ur energisystemets perspektiv. För att vi behöver ta hänsyn till och balansera alla delar i energisystemet.

[00:36:13] Niclas: En del av att vara den där framgångsrika konstruktiva rösten. För det låter ju bra att ni har tagit klivet ur *motvalls*-hörnet. Där armarna är i kors och vi vill helst bara inte någonting. Till att vara den konstruktiva parten är ju att kunna vara spetsig nog. Upplever du att ni kan vara det för att driva aktiv påverkan på bästa sätt?

[00:36:29] Åsa: Ja, men det är ju så, när vi väl liksom landar i tydliga förslag som bransch, då får vi ju verkligen genomslag och ofta gehör. Och då är det liksom, då blir vi ju väldigt relevanta. Sen är det ju inte alltid vi lyckas med det såklart. Vi har ju 500 enskilda medlemsföretag och lika många, minst, åsikter om. Och i de här komplexa tiderna där det också går väldigt fort, så behöver vi ju ibland kanske stöta och blöta frågor lite längre och då hinner man inte alltid. Samtidigt har vi också lärt oss de arbetssätten. När det behöver gå fortare så behöver vi också tvinga oss själva att komma fram till resultat för att just fortsatt vara relevanta. Men det är ju den där spetsigheten. Det är ju alltid en branschorganisations utmaning att vara tydliga och spetsiga. Men det är ju ditåt vi strävar.

[00:37:22] Niclas: Är det frågor som ni får lämna därhän för att det blir för mycket samhällspolitik? Energibranschen ligger ju väldigt nära det som är vaggan för till och med demokratin, som Ebba Busch själv uttrycker det. Där finns frågor som ett elprisområde som ju väcker väldigt starka rättvisefrågor från norr till söder i vårt land. Där finns frågan om utlandsförbindelser och rättvisan i vad Sverige tjänar eller förlorar på den här typen av utlandsförbindelser som också skiljer sig mellan. Det finns en rad väldigt samhälls- och demokratinära frågor. Hur resonerar ni när ni får upp såna på bordet?

[00:37:56] Åsa: Det är jätteviktigt för oss eftersom vi är en del i det här samhället. Där tycker jag också att vi har sett en stor utveckling under de senaste åren. Att vi också ser oss själva utifrån i ett annat sammanhang och verkligen som en del av samhället. Och där återigen i den reformagenda som vi har presenterat inför valet i år, där vi pratar mycket mer om vikten av en näringspolitik där vi är en del. Då kommer de här delarna såklart in, hur vi ser på att energifrågan behandlas i den stora politiken. Och även om det är en utmanande fråga kring elprisområden, där vi dels har fysiska begränsningar idag, så det är ju i grund och botten därför vi har dem. Men vi ser att det leder till stora regionala skillnader och därmed orättvisor som du var inne på. Där vi ju bara under förra året såg hur priserna i norr, 2024 och låg i snitt kring 4 öre. Och i söder så var de däremot 30 procent högre än under 2024. Och det är klart att det här påverkar ju både hushåll och konsumenter och företag som är aktiva i olika delar av landet.

[00:39:12] Åsa: Och här har vi ju haft en diskussion under lång tid, just i styrelserummet på Energiföretagen, kring att det är olika Sverige vi ser. Och det är i förlängningen är ju inte bra för vårt land. Så vi har intagit den väldigt tydliga hållningen på Energiföretagen Sverige att vi vill ha ett elprisområde som är så stort, eller elprisområden ska vara så stora som möjligt.

[00:39:36] Niclas: Men lösningen kan vara att hela Sverige är en kopparplatta och då löser det sig. Det behöver inte just vara elprisområden som är frågan. Okej. Lite agnostiskt svar. Då förstår man också på ditt svar att det ni gör när det blir kanske för olika också mellan geografiska områden, då får ni ta ett vackert kliv. Det är ett halvt steg tillbaka och bara högre upp i abstraktionen för att klara av att hantera frågorna alltså.

[00:39:56] Åsa: Jo men samtidigt så är det ju, du är ju inne på det, det här gäller ju i grund och botten, handlar det ju om att bygga bort flaskhalsarna. Så att elprisområden kan vara så stora som möjligt.

[00:40:06] Niclas: Men ni säger inte så här borde man göra. I vissa fall gör ni ju faktiskt det, då är ni ju ganska precisa i hur ni vill göra. Men då förstår man ungefär. Ni lägger ju upp ett valmanifest och det hade ju då både Magdalena Andersson på scenen, alltså Socialdemokraternas ordförande och partiledare. Och sen så naturligtvis Ebba Busch, vår klimat- och näringsminister som kommer från Kristdemokraterna. Så har ni inte haft det förut. Det markerar ju att det är ett valår. Vad är din reflektion efter att ha lyssnat på dem? Du fick ju själv möjlighet att ställa frågor. Hur responderar de till de här kraven, eller önskemålen som ni nu skickar in i valrörelsen, tycker du?

[00:40:41] Åsa: Jag tycker att vi hörde väl egentligen från båda sidor, om man nu ska säga så, just vikten av ett fossilfritt energisystem i grunden för en omställning. Speciellt från Magdalena Andersson som var väldigt inne på det här med ett *handslag* mellan industri, näringslivet och politiken. Att vi behöver se en mer aktiv näringspolitik. Men det var ju också Ebba Busch inne på. Där fanns det egentligen inte jättestora skillnader kring att man ser att energibranschen är väldigt viktig i omställningen och vi behöver fortsätta jobba för ett fossilfritt Sverige.

[00:41:23] Niclas: Där har du också två representanter som faktiskt tycks gå helt i linje med frågan om att det behövs någon form av beredningsplanering eller överenskommelse. Kalla det vilken struktur som helst.

[00:41:33] Åsa: Jag utmanade dem lite där.

[00:41:35] Niclas: Ja, det gjorde du. För du sätter ju fingret på att de andra partiledarna inte responderar lika tydligt på det här önskemålet som de gör. Kanske till och med tvärtom och säger att det här är något vi absolut inte ska ha. Man tar nu överenskommelsen mellan Liberalerna och Sverigedemokraterna så är det faktiskt en punkt i den överenskommelsen, men dokumentet i alla fall, om att inte ha en sån här planeringsorgan för energifrågor. Hur tolkar du det här?

[00:41:59] Åsa: Ja, det är ju förmodligen bara ett sätt att städa undan en diskussion mellan just de två partierna. Jag hoppas att jag kan tolka det på det viset. Att ta bort någonting som skulle kunna ha varit en konflikt. Och sen är det ju när man väl ska sätta sig ner och förhandla inför en regeringsbildning så får man ju hoppas att frågan är mer öppen då igen. Men Magdalena Andersson har ju varit väldigt tydlig med att hon liksom dag ett, om det är hon som blivit statsminister, när hon kliver in i Rosenbad, ska kalla till ett möte för just sätta igång diskussioner om en energiöverenskommelse *slash* beredning. Och det är där jag menar att jag är lite utmanande för att jag frågade ju Ebba Busch just den frågan hur hon då ser på det, eftersom vi har fått det löftet från branschen. har fått det löftet ifrån Magdalena Andersson. Men Ebba understryker ju den precis lika mycket. Att det är helt avgörande att ha en överenskommelse för branschen. Så att, ja.

[00:43:00] Niclas: Kan det vara så att ju närmare man är frågorna, ju mer förstår man komplexiteten och behovet av att planera långsiktigt?

[00:43:06] Åsa: Säkert är det så.

[00:43:08] Niclas: Det är lättare att förhålla sig till den lite förenklade bilden av att det här löser sig själv om man har lite distans. Vad vet vi? Vi gissar ju så mycket när det kommer till politiken och konsekvenserna därav. En av de sakerna som du var inne på och nämnde tidigare, det är just den här stadfastheten för politiken och att man inte får underskatta riskerna med att man svänger och vad det kan innebära för Europas självbild, Sveriges lika delar som då vi inte når våra klimatmål och sen inte heller förnyar dem, hypotetiskt. Vi har ju haft en, det är svårt att inte komma jag har haft den i podden nu med flera av dina medlemmar och där kommer de in just på den konsekvensen att risken oavsett vad man tycker om effektavgifter och hur det implementerades är just bristande förtroende som drabbar dina medlemmar. Vad finns det för lärande om man nu är orolig som jag kanske är för att investerare inte vågar göra sina investeringar på grund av att de inte riktigt vågar lita på vad politiken säger och tycker?

---

[00:44:13] Niclas: Här har vi ett exempel som om man lägger handen på hjärtat är ganska förvirrande för oss som jobbar i branschen där vi under flera år pratat om vikten av att skicka in prissignaler för att vi vill ha på sikt billigare elnät och elsystem för alla där ute. Vi har sett tydliga exempel på hur de här effekttarifferna får precis den effekten som man vill ha och vi har bolag som har gått före dina medlemmar och skapat fokusgrupper och jobbat oändligt hårt för att få just det här med en sån här politisk respons ändå. Så förtroendet för branschen kopplat till stadfastheten i politiken. Hur jobbar man med en sån fråga? På sätt och vis kan man ju hävda att branschen misslyckats här. Jag vet inte om du skulle hålla med om det. Men någonting har ju gått snett. Skulle du vilja reflektera med mig om detta? Hur ser du på det?

[00:44:55] Åsa: Nej, det är ju precis som du säger. Till syvende och sist så blir det ju branschen som sitter med alla frågorna och därmed också behovet av att kunna besvara gentemot sina kunder. Men vänta, vad händer nu? Alldeles nyss sa ni att jag var tvungen att vara med i det här och att det skulle vara jättebra för mig och för hela systemet och nu säger politiken att nu måste ni inte längre utsätta mig för det här.

[00:45:35] Niclas: Ni skor er på mig.

[00:45:37] Åsa: Ja, och det där är ju väldigt olyckligt när den typen av formuleringar. För det vet ju du och jag, att effekttarifferna, det är ju ett nollsummespel. Det finns ju ingen möjlighet för ett elnätsbolag att på totalen tjäna pengar på effekttarifferna. Så då det nästan hanteras som en besparing för hushållen. Där måste man vara väldigt tydlig och prata äpplen och äpplen och inte blanda. För jag tror också i grund och botten att hade vi inte haft en så kall vinter och så höga elpriser under januari och februari, som belastar många hushåll hårt, och ett valår i år, så är det ju inte säkert att vi hade befunnit oss i den här situationen. För vi har ju ägnat redan timmar i branschen, både branschorganisationen och medlemsföretagen, att analysera. Som du är inne på, men vänta var inte det här i grund och botten ett bra förslag? Och det är det ju. Det är det. Men tajmingen nu fungerar inte. Och då ser politiken en möjlighet att lyfta bort en svår fråga från agendan och lätta på trycket gentemot hushållen för att man får mycket frågor också in till regeringskansliet och politiken.

[00:46:30] Åsa: Vad är egentligen nyttan med det här? Men där finns det ju också en lärdom för oss som bransch att dra. Och där tycker jag, det måste jag ändå säga, Ebba Busch på *Energi 2026*, när hon säger att systemet är till för kunden och kunden är inte till för systemet. Någonstans där ligger det ju liksom en fråga för oss också som bransch. Och vi utgår naturligtvis ifrån att systemet är till för kunden. Det är ju det mina medlemmar levererar varje dag. Men samtidigt här så är det nog många kunder som har upplevt att, ja men vänta nu här, är det jag som ska göra det här systemet bättre och jag har inte riktigt förstått hur. Men sen finns det ju också de kunder som verkligen har förstått hur och då upplever, ja, jag kan bidra till att göra systemet bättre. Men jag tror det är i den här gränsytan som vi kanske hade behövt lyfta bort lite av, ja, vad ska jag säga, utmaningen och förklaringsgraden gentemot kund och bara göra det helt självklart att kliva på det här utan att man själv måste ha tillgång till väldigt mycket information eller fatta väldigt mycket egna beslut.

[00:47:29] Åsa: Och samtidigt i grund och botten så är det ju det det måste handla om, för du måste ju faktiskt flytta din konsumtion, om du har ett sådant här system, och du måste också förstå varför. Och vi ser de av våra medlemmar som har haft de här systemen på plats under väldigt lång tid, 10 år eller längre, där uppskattar ju kunderna det här, för då har man ju gått igenom den här förändringsresan och accepterat och uppskattat att man kan vara med och bidra just till systemet. Men jag tror ändå det ligger liksom någonstans, just den här förtroendefrågan. Det ligger väldigt mycket i kommunikationen. Det är också därför vi från branschföreningens sida har startat en nationell dialog om effekttariffer med kundens bästa i fokus. Där vi vill samla in alla goda erfarenheter, för det är timmar nedlagda från medlemmarna på att utveckla de allra bästa effekttarifferna och den bästa kommunikationen. Här vill vi nu hjälpa till att samla in erfarenheten av det arbetet, sprida. ta fram de bästa exemplen och föreslå hur det här kan göras ännu enklare då gentemot kunden.

[00:48:14] Åsa: För där tror jag vi kan jobba en hel del med branschens förtroende på ett positivt sätt.

[00:50:01] Niclas: För jag tänker att mycket av det politiken också kommer tillbaka till var ju kanske inte själva företeelsen i sig, även om det var lite oklart då, utan också själva processen. Och det här är ju typexempel på förändringsledning där vi har det här, ja vi behöver gå fort, så det ligger massiva investeringar både reinvesteringar i elnäten och ny utbyggnad för att möta kommande kapacitetsbehov. Samtidigt som ökad komplexitet i en hel befolkning leder till en massiv förändringsresa. Säger det också någonting om tempot? Det kanske är så här att man måste dra ner på tempot, göra det igen, göra det lugnare, göra det mer enhetligt, låta det ta mer tid. Och hur förhåller det sig till det snabba tempot som omställningen nu bör ske om vi tittar på våra målbilder?

[00:50:45] Åsa: Jag är inte säker på att det är tempot som är utmaningen, om man har kommunikationen och verktygen på plats. Då tror jag vi ska inte underskatta den här viljan från kunderna att bidra till systemet och förstå. Och då är vi egentligen tillbaka på hela den här frågan, att man förstår att energi är en viktig del av samhället. Och inför hela elektrifieringen som vi står inför som land, om vi ska bort från det fossila beroendet. så behöver vi ju förändra saker. Så jag tror att det är snarare vilka verktyg erbjuder vi för att hjälpa kunden genom den här förändringen så att det blir så smärtfritt som möjligt.

[00:51:52] Niclas: Har ni blivit bättre, tror du, på förändringsledning av sådana här erfarenheter?

[00:51:55] Åsa: Ja, det tror jag. Det tror jag. Och på vikten just av att få med oss hela samhället.

[00:51:58] Niclas: Okej, ska vi komma in på en fråga som ju också ligger och skvalpar där? För backar vi tillbaka till 2021 så var det inte direkt om AI-datacenter som var på tapeten när du och jag träffades. Jag visste nog, jag kunde nog inte ens föreställa mig att det skulle vara någonting att ha med i en podd om energi. Men nu visade det sig att vägen mot de här stora AI-systemen som spelar in i en stor geopolitisk fråga om vem som kommer först till någon form av generell intelligens hamnar i Europa bland annat. I Europa har vi Norden och i Norden har vi Sverige med det största överskottet och tillgång till mark och annat. Vi ser nu precis som våra nordiska grannar ett ännu högre tryck än det vi såg av den gröna omställningen 2021. Tillika av en aktör som faktiskt är mer pengastinn än vad kanske industrin var i sin omställning. Hur ser du på det här, flodvågen av efterfrågan som nu kommer in? Hur ska man sätta ord på den och hur passar den in i det här pusslet?

[00:52:40] Åsa: Förhoppningsvis. När du beskriver det nu när vi kunnat slåss så låter det nästan som ett hot. Men förhoppningsvis kan man ju vända det till en möjlighet. Just i *takten* med elektrifieringen, det faktum att vi inte. Det kommer inte riktigt loss just nu. Låga elpriser, elöverskott. Men då krävs det just den här planeringen och *takten*, för det får ju inte ske på bekostnad av industrins omställning. Utan här behöver vi ju i så fall, det får ju inte bli annorlunda. antingen eller, utan här måste vi kunna se till att det är både och.

[00:53:28] Niclas: Hur gör man det då? För jag menar, de här har ju en betalningsvilja som många gånger ligger långt över den industrin som skulle driva den gröna omställningen. Bara som ett faktum som finns där.

[00:53:40] Åsa: Ja, och då är det ju igen då liksom, här måste vi ju se till att vi får in den billiga elen eller produktionen långt ner på marginalkostnadskurvan, även om betalningsviljan kan vara högre här, vi kommer ju inte kunna ha liksom, och kunna få på plats långa kontrakt också med den här typen av aktörer. För även om betalningsviljan är högre så vill vi ju inte se ett generellt sett väldigt mycket högre elpris. Utan det måste ju vara som du säger på en nivå att vi klarar vår konkurrenskraft för vår industri. För där ligger ju väldigt mycket av värdet för oss som land. Vi ser ju inte samma kanske antal arbetstillfällen vid datacenter, men vi ser ju andra stora värden också. Att man gör de här etableringarna. etableringarna i Sverige gör ju också att vi får, vi behöver ju AI-datacenter i världen och i Sverige. Så att det är en utmanande fråga, men jag tror att igen då genom att diskutera *takning* och planeringsverktyg. Och sen så är väl också möjligheten om man kan planera in de här som en del i energisystemet.

[00:54:54] Åsa: Men här blir det ju det här med att prata om var etablerar man sig, kan man ta tillvara på spillvärmen, i fjärrvärmen, kan vi få till stånd den typen av diskussion så kan vi ju få ut ännu fler mervärden av de här etableringarna. Men där är nog tempo en utmaning däremot tror jag. Ska vi få på plats den typen av styrning, för det är ju här och nu vi pratar, de är ju ofta redo. Och här är det ju den här utmaningen, här är det ju tillgång till mark som styr framförallt och naturligtvis om du får en anslutning till elnätet. Men det finns ju inte så mycket andra svåra tillstånd som försvårar. En industrietablering kan ju vara mycket mer komplex, så det här går ju otroligt mycket fortare. Så vill vi sätta upp fler randvillkor utan att för den delen skrämma bort de här investeringarna, då krävs det ju ett fokus på just den uppgiften för att få in det här som just pusselbit. Men jag tror det är så vi ska.

[00:55:45] Niclas: Om man tar den efterfrågan som Svenska kraftnät svarar efter fram till 2035 och då lägger på det begynnande behovet som vi ser i Sverige med en tilltagande takt av lika stor efterfrågan i princip som de skulle vilja ha. Och vi säger då som du gör nu att det ska helst inte påverka, det ena ska inte utesluta det andra. Vi borde vilja ha båda och. Så leder det ju till en situation som om man nu gör jämförelsen till 2021 faktiskt är ännu tajtare. med ännu större behov på kortare tid i en situation där vi just nu inte kortsiktigt bygger något för att om du bara tittar isolerat på situationen som är just nu här idag så har vi ett överskott. Men absolut inte om du tittar fem år fram i tiden. Hur får vi samhället att ta den här positiva *approachen* som du just gjorde på min fråga och säga att det är klart vi ska lösa det här för vi är ganska långt därifrån just nu?

[00:56:30] Åsa: När du har det rätt i för då måste det ju gå ännu fortare men samtidigt kan det ju vara det då som är gnistan som får liksom, verkligen igång den här elden. Att vi får, vi börjar se efterfrågan. För nu har det ju nästan blivit liksom ett, vi hör ju ofta det beskrivas som ett problem. Elanvändningen var lägre i år än förra året och är liksom lägst, ja den lägsta vi har sett på länge. Och då börjar det beskrivas som att vi verkligen står och stagnerar. För då kan ju det här bli ett tecken och sen har vi sett, ja. har ju haft utmaningar, *hack i kurvan* på den gröna omställningen, så vi kanske behöver någon typ av framgångsexempel. Nu väljer jag att göra en positiv tolkning igen på din fråga, men det kan ju vara ett sätt att övertyga.

[00:57:04] Niclas: Vi får bara *toucha* på, för vi rör oss verkligen mot slutet av intervjun här, men en del av *Energi 2026* handlar ju om fjärrvärmen och fjärrvärmens roll också. Ni har lagt väldigt mycket fokus på det det senaste året och verkligen understrukit vikten, värdet av fjärrvärmen och dess roll för inte bara folks uppvärmning utan också för energisystemet, elsystemet i Sverige som helhet. Har vi upplevt att ni har nått fram med ett budskap så att du skulle säga, är vi framme där ni vill vara med fjärrvärmens roll och dess politiska stöd?

[00:58:24] Åsa: Om jag svarar ja på den första frågan och sen nej på den andra. Och låt mig förklara. Jag upplever verkligen att vi har nått fram både till politiken och även bredare i samhället kring fjärrvärmens roll. Och det är faktiskt väldigt positivt att konstatera det. Och här har det ju också hjälpt till med dels att Energimyndigheten har gjort ett väldigt bra jobb med kraft- och fjärrvärmestrategin. Och vi har verkligen tryckt på i alla våra påverkanskanaler och kommunikation. Men det har ju också hjälpt till med beredskapsperspektivet. Väldigt tydligt att fjärrvärmen. Vi klarar oss inte utan kraft och fjärrvärmen. Avlastningen på elsystemet som du säger, men också möjligheten till lokal och regional energiförsörjning. Och att det liksom är, det är verkligen en pålitlig kraft i samhället. Och här upplever jag att politiken har förstått det. Och våra diskussioner ser helt annorlunda ut nu för tiden. Så man måste liksom inte börja i att förklara varför kraft och fjärrvärme är viktig, utan man kan gå direkt till, vad behöver den då? Politiskt stöd för att.

[00:59:12] Niclas: Jag känner att det kommer ett men här snart.

[00:59:14] Åsa: Ja, och där är vi ju, då har vi ju dels också vissa framgångar här. Vi har ju, nu sitter ju faktiskt Energimyndigheten och räknar på hur man kan sätta ett värde på nyttan för energisystemet. Och vi kommer ju få se, vi är väldigt aktiva i det arbetet, det kommer komma ett resultat i augusti. Och det har vi ju tryckt på för i många år, så det är väldigt, väldigt positivt. Men sen har vi ju andra delar, vi har ju också lyft den här möjligheten med en, ja, slopad skatt på elpannor och stora värmepumpar i fjärrvärmen. Och här ser vi ju att det, liksom just nu, skulle göra en otrolig nytta i det elsystem vi har, med låga priser och stor volatilitet. Och här återigen så säger politiken, det här låter som ett jättebra förslag. Och det var inte en särskild dyr, vi har räknat fram att det skulle kosta ungefär 600 miljoner. Men ändå så har vi inte sett att man genomför det. Det har inte kommit med vare sig i höstbudgeten, fast vi hade stora förhoppningar och vi tror inte det kommer komma med.

---

[00:59:24] Åsa: Eller vi har fått ganska tydliga signaler på att det inte kommer med i vårbudgeten heller. Det här är ju frustrerande när man har ett förslag som alla säger är bra, men som ändå inte kommer hela vägen fram i politiken. Vad beror det på? Ja, det kan man ju verkligen fundera över. Men förmodligen är det ju för att frågan inte är på väljarnas liksom agenda och man förstår kanske inte riktigt då vilket problem det är man får löst åt sig genom en sådan åtgärd. Och här igen, då behöver ju vi också tänka på det i vår kommunikation. Hur gör vi det till en ännu bredare viktig fråga för hela samhället?

[00:59:58] Niclas: Ja, gubevars. Jag har ju haft hela poddavsnittet om just den frågan. Så det skulle man kunna grotta sig vidare i. Det skulle vara intressant någon gång att höra mer om kopplingen mellan logik, resonemang och politiskt resultat. Men det är en filosofisk fråga som vi lämnar därhän. Ni har nu, om ni inte förstått det kära lyssnare, så har jag alltså Åsa från Energiföretagen tre grundparoller i sitt valmanifest. Det är *håll kursen mot fossilfriheten* vi har varit inne på. Det är att göra Sverige till Europas mest attraktiva land för fossilfria investeringar och det är en energiberedning där parlamentariskt samarbete säkerställer den långsiktiga energipolitiken. Hur kommer ni då avslutningsvis jobba för att vi inför valet får det här? Vad är kommer vara era framgångsfaktorer? Vad är det som gör att det blir ett synnerligen lyckat val sett ur ert perspektiv?

[01:00:48] Åsa: Det är de här tre områdena som du nämner. De är en förutsättning för att sen har vi en hel rad med väldigt konkreta reformförslag. För alla områden som vi driver inom hela energisystemet. Men vi ser att det här är tre, har vi inte kursen mot fossilfrihet? Har vi inte en tydlig vision om aktiv näringspolitik och hur vi ser till att Sverige blir ett attraktivt land att investera i? Och har vi inte en energiberedning? Då kan vi prata hur mycket som helst om våra enskilda reformförslag, så det är därför som vi kopplar det här som ett stort paket. Och det ser vi ju i sig att vi får. Vi hade ju ett lanseringsevent redan i februari, för att starta upp diskussionen inför valet. Och här såg vi att det togs väldigt väl emot av politiken. Och att det, just att vi sätter de här tre övergripande rubrikerna, men sen också de väldigt tydliga förslagen. Så jag tror redan att vi började då, tror jag, är en del i framgången. Och också kanske för att vi är så pass konkreta, så man inte behöver ha de här frågorna allra överst i valdebatterna.

[01:02:00] Åsa: För att om det är något vi vill undvika så är det ju att komma tillbaka i den här kraftslagsretoriken. Så det är ju därför som vi har lagt mycket mer fokus på helheten. Så det tror jag är en framgång inför valet.

[01:02:14] Niclas: Tack så hemskt mycket för att du tog dig tid att vara med här på Energistrategipodden.

[01:02:17] Åsa: Tack så hemskt mycket, Niclas, för att jag fick komma tillbaka. 

I sommar är vi återigen på plats i Almedalen och vi ser fram emot att träffa er. Almedalen är en viktig mötesplats och vi välkomnar värdefulla samtal om framtidens energi och vår omvärld. Kom och träffa oss och låt oss utbyta både idéer och kunskap. Under veckan kommer våra experter inom energisektorn dessutom att moderera samtal, delta i paneldebatter och leda samtalsgrupper. Vill du ha insikter om fjärrvärme, elnät, elmarknad eller digitalisering i en panel eller som föredrag, eller en moderator med djup energikompetens. Kontakta oss via vår hemsida, energiforetagen.se. Vi ses i Almedalen.

Samtalet med Åsa Pettersson, vd för Energiföretagen, kretsar kring hur energifrågan har förändrats sedan 2021. Då präglades debatten av optimism kring elektrifiering och klimatomställning. Sedan dess har energikrisen, kriget i Ukraina, inflation, geopolitisk oro och ökade energipriser gjort energifrågan mycket mer politiskt laddad och allmänt uppmärksammad. Åsa beskriver att energi nu fått den tyngd frågan förtjänar, men att det också lett till mer konflikt och ryckighet, vilket är problematiskt för en bransch som behöver långsiktiga spelregler.

Ett centralt budskap är att svaret på flera av vår tids stora utmaningar fortfarande är elektrifiering. Tidigare var klimatet den främsta drivkraften, men nu har säkerhet, konkurrenskraft och energiberoende blivit minst lika viktiga. Sverige har redan ett nästan helt fossilfritt elsystem, vilket Åsa menar är en styrka, men omställningen måste fortsätta både i Sverige och i Europa. Samtidigt varnar hon för att politisk osäkerhet kring klimatmål, EU:s styrmedel och nationella reformer riskerar att bromsa investeringar. Det billigaste styrmedlet är enligt henne tydlighet.

En annan stor fråga gäller genomförandet. Åsa återkommer flera gånger till att Sverige lider av långsamma och komplicerade tillståndsprocesser, otydlig implementering av EU-regler och målkonflikter mellan exempelvis miljö, klimat och tillväxt. Problemen syns tydligt i vattenkraftens miljöprövning, men också i andra delar av energisystemet. Hon efterlyser en mer aktiv och tydlig politik som vågar prioritera och lösa målkonflikter högre upp i systemet, i stället för att lämna dem till myndigheter och lokala processer.

Samtalet berör också balansgången mellan elproduktion och efterfrågan. Just nu har Sverige elöverskott och låga priser, vilket gör det svårt att motivera ny produktion på kort sikt. Samtidigt vet man att ny elproduktion måste börja byggas i tid, eftersom ledtiderna är långa och framtida behov väntas öka kraftigt. Här lyfter Åsa behovet av bättre planering, tydligare statlig roll, möjliga riskavlyft för investeringar och bättre förutsättningar för långsiktiga avtal som PPA:er. Hon ser en särskild utmaning i att vindkraften, som kan byggas snabbast, just nu möter både ekonomiska och politiska hinder.

Åsa diskuterar också relationen mellan marknad och stat. Hon menar att marknaden i grunden ska fungera, men att staten under en begränsad period kan behöva bära viss risk för att påskynda omställningen. Det måste dock ske tydligt, tidsbegränsat och med stor försiktighet, så att man inte skapar nya snedvridningar där allt fler kraftslag blir beroende av stöd.

Inför valet lyfter Energiföretagen tre huvudkrav: håll fast vid kursen mot fossilfrihet, gör Sverige till Europas mest attraktiva land för fossilfria investeringar och skapa en energiberedning som kan ge stabil och långsiktig energipolitik över mandatperioderna. Åsa menar att utan dessa tre grundförutsättningar blir det svårt att lyckas med de enskilda reformerna.

Mot slutet betonas också två konkreta områden. Det ena är effekttariffer, där Åsa menar att grundidén är riktig men att kommunikationen till kunderna inte fungerat tillräckligt bra. Det andra är fjärrvärmen, där hon tycker att förståelsen för dess betydelse har ökat tydligt, både för elsystemet och för beredskapen, även om det politiska stödet ännu inte fullt ut motsvarar insikten.

Sammantaget är budskapet att energisystemets omställning fortfarande är möjlig och nödvändig, men att den kräver tydligare politisk riktning, bättre samordning och större förmåga att skapa förtroende hos både investerare och allmänhet.